bomöte

Igår var vi på bomöte med hyresgästföreningen och vår hyresvärd Poseidon. Det skulle informeras om postboxar, säkerhetsdörrar, parkeringsplatser och eventuell nedhuggning av träd i området, så vi tänkte what the heck, det kan väl vara bra att uppdatera sig lite. Vi kom dit fem minuter innan utsatt tid och sänkte medelåldern med säkert 20 år genom att bara kliva in genom dörren. Pensionärerna hade parkerat sig längst bak i soffgruppen, nära fikabordet. Vi satte oss längst fram och hyresgästföreningens ordförande log blitt mot oss. Hon hade en mikrofon liggande på en handduk framför sig på bordet.
En förvaltare från Poseidon inledde med prat om postboxar. Han hade en portabel overhead-projektor med ganska dåligt kopierade bilder från beställningskataloger och ville inte prata i mikrofonen. Ett annat par som också var under 30 kom lite för sent och fick sätta sig på spridda platser. Tjejen hade rosa hår. En susning genom pensionärshopen.
Trots den gemytliga inramningen blev det underlig stämning på mötet efter en kort stund. Jag förstod att det är människor med hög detaljkännedom om sitt bostadsområde som går på såna här möten. De som gillar att föra fram åsikter på lösa grunder. De som redan har gjort sig en bestämd uppfattning om hur saker och ting bör vara.
Poseidon är en bra hyresvärd, därför måste folk klaga på småsaker. Det finns stora, väl fungerande tvättstugor, gott om tvättider, cykelrum, ordentliga källarförråd, och trapphuset städas två gånger i veckan. Det finns en husvärd som bara har hand om lägenheterna i vårt område, han har mobilen på sig jämt och svarar i telefon 7.30-16 varje vardag. Vad klaga på?
Jo, "varför börjar ni sätta in postboxarna NU, precis innan semestern? Det är väl en dum tidpunkt? Det vore väl mycket bättre i augusti när folk har kommit tillbaka och inte behöver bekymra sig att posten samlas på hög i boxen!"
"Folk sätter upp tvättider, men de använder dem inte! Och det är alltid samma personer varje gång! Vad gör ni åt det?"
"Får de nybyggda vindslägenheterna också betala 80 kr extra i månaden för sin säkerhetsdörr? Eller är den gratis för dem kanske?"
"Står dörren bara emot brand i 30 minuter? Men brandkåren kanske tar jättelång tid på sig att komma!"
Förvaltaren stod tappert pall för regnet av goddag-yxskaft-frågor, men vår husvärd satt bakom på en stol och såg trött ut. Kanske för att han får dem på telefon vareviga dag. Förtydligas ska kanske att de tre första citaten kom från samma person, en liten rund tant på Andreas högra sida som högljutt protesterade, påpekade eller tillrättavisade så fort Poseidon yttrade sig. Det var ganska jobbigt samtidigt som det var hysteriskt roligt.
När hon inte fick medhåll från resten av åhörarna (tex om det här med tidpunkten för postboxarna) blev hon arg och sa "Men det är min ÅSIKT, får man uttrycka den KANSKE?" och när vår trötte husvärd besvarade på hennes fråga om vindslägenheterna med "Nej det gör de inte. Jag antar att det du vill åt är att de inte betalar något extra för sin dörr medan ni får göra det, men det ligger redan inbakat i hyran. De har dubbelt så hög hyra som ni per kvadratmeter", snörpte hon på munnen och sa "Vill åt och vill åt, jag vill VETA!".
Vi stannade inte och fikade. Det var lika delar tidsbrist som rädsla för att bli inhåvad av hyresgästföreningstanten som tittade på oss "ungdomar" konstant medan hon pratade om att de behövde hjälp att renovera sin nya gymlokal. Några friska starka ungdomar kunde kanske hjälpa till? Slipa, måla, spackla?
Den runda tanten på första bänk: "Vilken lokal sa du att det var sa du? Jaså deeeen!" Skriver upp det i sitt block.
Förmodligen samma där hon för dagbok över vilka som inte utnyttjar sina tvättider.

fotosyntes

Vår biologikurs började igår.
Den kantas av dålig information, dåligt utnyttjande av internet som medium och ett konstigt namngivande av hörsalarna på Medicinarberget. (Jag trodde Ragnar Sandberg var vår lärare först, men det är salen som heter så.)
Det visade sig också att den medelålders man på institutionen jag skrivit irriterade mail till, eftersom schemat kom ut så sent (och fått lika irriterade svar tillbaka gällande institutionens principer) var en tjej i 25-årsåldern. Det var en lustig upptäckt, särskilt eftersom jag hade en mycket tydlig bild av hur denna gamla biologiräv skulle se ut efter tonen i mailen. Fördomar, fördomar...
Annars är det roligt och fascinerande. Jag läste precis att bara någon procent av växters vikt kommer från näringsämnen i marken, nästan allt är omvandlad koldioxid och vatten. Allt kol i cellulosan som växter är gjorda av kommer alltså från luften! Jag tycker det är helt fantastiskt! Jag minns att vår biologilärare i högstadiet tjatade mycket om att fotosyntesen är det absolut viktigaste energikretsloppet, men jag har inte fattat det eller låtit mig fascineras förrän nu. Naturvetenskap kräver mognad uppenbarligen.

HJELP

Hej alla ni som läser den här bloggen!
Kan ni vara snälla och skriva nån liten kommentar om hur den ser ut på era skärmar nu när jag ändrat utseendet på den? Inte vad ni tycker om själva designen alltså, bara om bakgrunden syns eller om det ser helt kefft ut hemma hos er. För jag har en rätt stor skärm och jag anpassar alltid allting efter den utan att tänka på att andra kanske sitter på små slimmade ibooks på nån flygplats nånstans.
Så - om det ser kefft ut och du kanske vet vad som kan göras åt det: kommentera här, eller maila annankarin@spray.se. Speciellt om ni kommer hit från Redo eftersom menyraden tar upp plats som jag ofta glömmer bort.
Tack!

/ Anna-Karin

tentaångest

Det är visst vår.
Vi satt nere vid kanalen och åt falafel idag. Det var kallt om händerna på grund av blåsten men annars var det ok.
Jag längtar till imorgon eftermiddag för då kommer kemitentan vara över och sen har jag två och en halv dag ledigt då jag kan känna mig fri. Sen börjar vi med biologi.
Jag slipper chalmersbacken och får börja cykla till botaniska istället.
Jag känner mig olustig inför tentan imorgon. Jag har aldrig haft tentaångest i någon annan kurs förut egentligen, men å andra sidan har jag aldrig läst något som varit såhär hårt tror jag. Nu har jag inför de senaste tentorna gått igenom ungefär samma scenario varje gång och borde lärt mig, men inte.
Först: total likgiltighet blandat med en "jaja det ordnar sig"-känsla ungefär två veckor innan (vid kursstart alltså), när det gått en vecka till har jag panikångest så fort jag tänker på skolan, inkluderat muskelspänningar, huvudvärk, nackspärr, knutor i skulderbladen och sömnsvårigheter.
Ungefär tre dagar innan är jag övertygad om att det kommer gå åt helvete och börjar nästan gråta när jag är på jobbet för det känns som om ingen förstår hur jag slösar bort min tid. Häromdagen fick Andreas sitta trösta mig samtidigt som han bläddrade i min kemibok för att hitta en buffertformel åt mig för "jag kunde inte hitta den, den fanns inte där, jag kan inte det här, jag förstår inte, jag börjar allvarligt tro att jag kommer köra på den här tentan, jag fattar inte hur jag ska få in allt det här i huvudet tills på fredag" osv osv.
Sen kommer dagen före. Solen skiner, jag och mina kurskamrater äter falafel och ströpratar om kemi.
"Kommer det en fråga "beskriv de olika stegen i en kondensationsreaktion", då SKITER jag i den!"
"Åhh bara hon inte frågar om olika separationsmetoder för proteiner! Det är så tråååkigt!"
Allt känns inte så blodigt. Vi kan väl lite lagom om allt. Hoppas vi i alla fall. Johanna berättar att hon drömt att hon var den enda i hela kursen som kuggade. Vi skrattar, för Johanna är bäst på kemi av oss.
Sen kommer jag hem och är ensam hemma, det blir kväll och jag vet aldrig hur mycket mer jag ska plugga. Självklart skulle jag kunna sitta hela natten men vad hjälper det? Böckerna ligger framme men jag läser inte.
Jag sitter och längtar tills imorgon eftermiddag. Till några timmar obunden tid.

24

lullig på chilenskt vin, inhandlat igår, tipsat om på vinsidan dn söndag idag, känns gött. vi har ätit lasagne och väntar med efterrätten.

jag fyller 24 år imorgon.

"jag tycker det känns mycket" sa jag till pappa.

han log lite:

"ja lustigt nog tycker jag nästan det med."

jag träffade ina förut, hon följde med oss till hammarskog, sedan fikade hon och jag på lion.

jag drack bara loka.

vi pratade inte mycket. lite om hur det känns, om erik, om mitt nya jobb och om att det snart är vår.

det är snart vår. och jag är glad att jag har en vän som ina. jag är glad att vi fikat så mycket att vi knappt behöver göra det längre för att veta var vi har varann.

jag gillar uppsala. jag gillar att vara här ibland. att åka bussen igen, se nya hus som ploppar upp i stan, gallerior som byggs om, och kunna säga "OJ nämen vad har de gjort här?". det är trevligt. men jag vill bo i göteborg. det var bra av mig att flytta dit. duktig anna-karin.

jag har bestämt några saker under det här besöket:

1. jag ska teckna oftare, det enda som hindrar mig från det är min egen feghet. det spelar väl för fan ingen roll om det blir fult, jag förstår egentligen inte var all prestationsångest kommer ifrån.

2. jag ska lägga undan pengar och unna mig saker. gå på massage, köpa nåt jag verkligen vill ha. inte bara spara spara spara utan egentlig mening.

3. jag ska lära mig sticka eller sy. helst båda. om det krävs ska jag gå en kurs.

det är bra. imorgon fyller jag 24 och allt är bra.

UA

när man kommer söderifrån till uppsala med tåg är stan ett gult streck av natriumlampor. det finns ingen annan stad som är så platt och så gul.

chic

jag köpte en bok på rean som handlar om mode. det ska vara någon slags tipsbok till den perfekta garderoben. jag vet inte riktigt varför jag köpte den. förmodligen är var det den delen av mig som har förhoppningar om att bli modedrottning som för tillfället tog över under den snurriga bokrean.

det kommer ju aldrig att hända.
jag är redan arg på den där boken och dess författare.
omslaget är glänsande rosa och det är en modejournalist som heter karina ericsson wärn som har skrivit den.
hon går alltid klädd i svart och tycker naturligtvis att det är det bästa eftersom svart är tidlöst.
strumpbyxor köper man från wolford och visst, en äkta burberry kostar, men så kan man ha den i flera år också!
bra klockmärken är rolex, cartier, hermès och köper du nya skor, klacka om dem genast, annars håller de aldrig!
och kom ihåg: klädvårdsrullen är kvinnans bästa vän!
jag blir lite trött. jag har aldrig ägt en klädvårdsrulle. jag stryker inte mina t-shirtar och jag handtvättar inte mina bygelbehåar efter två till tre användningar.
är jag onormal? är jag fel målgrupp kanske?
dessutom verkar jag ha funderat lite för lite över vilka kroppsdelar på mig som egentligen är snygga och inte. det är något varje kvinna med självkännedom bör göra! man ska diagnostisera sig själv med hjälp av en helkroppsspegel och inte försöka sopa saker under mattan:
sluttar mina axlar? har jag lång eller kort hals? är mina ben långa eller korta i förhållande till överkroppen? är överarmarna muskulösa eller slappa? är vristerna tjocka som stockar eller tunna och smäckra?
sanningen är att jag har ingen aning. och jag har ingen lust att börja fundera på det heller. men har man en sådan här bok i sin ägo gör man det ju oundvikligt. och så slog det mig igen:
varje gång jag får bon i brevlådan minns jag ju varför jag inte ska prenumerera mer på den tidningen. varför jag inte ska läsa elle och modekataloger från la redoute.
för det får mig att tro att jag också kan se ut sådär och det skapar ett begär jag aldrig kommer kunna tillfredsställa! jag kan ju inte köpa en burberry-trenchcoat utan att tömma hela mitt sparkonto. och det nyöppnade begäret resonerar: what's the point? hellre inga kläder alls än billiga kopior.

jag var på stan idag. i huvudsak för att köpa en mössa (huvudsak, hahah), för en presentcheck jag fått på åhléns, men när den modellen jag kollat ut inte fanns inne började jag prova andra saker.
kappor, tunikor och skor.
massor av grejer. och ju mer jag provade, ju mer less blev jag.
vad håller jag på med? kommer jag bli gladare av det här? om jag köper en kjol måste jag köpa nya skor. om jag köper nya skor måste jag köpa en ny kappa. om jag köper ny kappa måste jag köpa matchande vantar och nån väska man han ha på armen för det ser ju fan knäppt ut med min ryggsäck till detta... osv osv. tills jag blir ruinerad. jag har ändå inte mer än csn plus möjligen nån tusenlapp lön varje månad. det funkar inte. det går inte. jag vill ju äta också. gå på bio ibland. leva.
jag vill inte vara med!
fast märkligt nog: jag vill ju samtidigt.