25 och fegare än nånsin

Det är kolmörkt ute. Jag ska snart cykla iväg till Mina och bokcirkeln. På vägen ska jag hämta min Adlibris-beställning på Tempo. Jag funderar på att åka på marinbiologikurs med fältbiologerna i november och strunta i sittningen som jag haft sån ångest för. Jag måste bli modigare. Jag måste börja göra saker som jag tycker verkar roligt men som min egna feghet sätter stopp för. Jag behöver inte göra saker bara för att alla andra gör dem. Jag kan göra saker som ingen annan jag känner gör. Det spelar ingen roll om jag är utanför ibland. Jag måste börja inse det. Om jag gör det, åker till Tjärnö och lär mig om havet, köper ett headset så jag kan ringa Ina på Skype ibland, ser till att träna regelbundet, och ser till att träffa folk jag verkligen gillar, då ska jag nog ta mig ur det här.

Djupa andetag. Allt blir bättre.

hedserien

Det har varit deppigt ett tag nu.
Vädret blir november, jag har tenta på tenta, dränks i pluggande, namn på mossor, blombeståndsdelar och mikrofauna. Men det är självvalt och på ett sätt gillar jag det ju också. Jag vill lära mig såna här saker.
Idag var vi ute i Sandsjö backa och kollade på landskapstyper och jordprofiler. Borrade torv i en mosse. Och btw: en kille var klädd i vita seglarskor (!) och burberry-rutiga byxor. Han har haft samma outfit på alla exkursioner så jag antar att det är hans uppfattning om utekläder. I fart in your general direction you lousy so-called-biologist! Vädret var alltså SPÖREGN och vi ska ut i skogen och borra TORV och torv finns på MOSSAR vilket är lika med KÄRR vilket är lika med BLÖTT och dessutom har det redan regnat i en vecka och skogen är sumpig, vita skinnskor är big no-no såvida ens hjärna inte är av trä eller nåt. Jag vet inte var den här killens förnuft är och jag fattar absolut inte varför han envisas med att bli biolog när han uppenbarligen inte alls vill inse att han måste klä sig i Haglöfs om han ska lyckas. Handels klädkod funkar bara i stan! Han kan väl åtminstone investera i ett par gummistövlar?
Nåja. Han lär sig kanske den hårda skolan. Har ju inte funkat för honom hittills men torvmossen kanske gjorde susen. Det får jag veta imorgon!
Höres.

dricka kaffe, plugga fyla

Jag har tenta imorgon och har drabbats av den sedvanliga "det är ingen idé längre"-känslan. Inte för att det känns hopplöst, jag tror det kommer gå ganska bra, men det är bara det att jag har pluggat hela veckan och jag har börjat tröttna. Det känns som jag kan det och om jag inte gör det så gör jag väl inte det då. Jag vill göra andra saker nu. Läsa en skönlitterär bok till exempel. Vi bestämde "Trasdockan" av Christine Falkenland på bokcirkeln igår. Jag vet inte vad den handlar om och hade aldrig hört talas om henne.

Jag är så hopplöst utanför den litterära världen. Ibland när jag pratar med Ida, min bibliotekarievän, känner jag mig som en imbecill. Jag läser ju, men har absolut ingen koll på författare eller när de kommer ut med nya böcker. Den senaste boken jag läste var "Små citroner gula" av Kajsa Ingemarsson, för jag hittade den på en bokbytardag jag var på, och när jag jobbade på Landvetter i pocketaffären ibland var det den mest sålda boken, den låg på topplistan i ett år eller nåt. Efter fyra minuter hade jag listat ut plotten och jag läste den under tre toabesök typ. Det var ju inte den bästa bok jag läst direkt, men jag fattar varför den blivit poppis. Den var inte så chiclit-stereotyp som Marian Keyes, för att huvudpersonen inte är lika tjejig, men ingridienserna finns ju. Gillar inte titeln alls, och blev ännu mer avig när det visade sig vara titeln på en restaurang. För att gå på om restaurangnamn är det ungefär lika innovativt som "Restaurang Frågetecknet" här i Göteborg, varje gång jag går förbi där tänker jag bara "Varför???" (men det kanske är det som är meningen). "Små citroner gula" däremot, det gör anspråk på att vara lite gulligt på nåt sätt, och jag gillar inte när man sätter adjektivet efter substantivet på det där sättet. Kunde lika bra hetat "Små ulliga gulliga gula citroner" i så fall. Eller "Den gula citronen", fast då blir det kanske husmanskost à la "Restaurang Räkan". Äsch. Helt enkelt: Jag skulle aldrig döpa en restaurang till "Små citroner gula" och ingen annan borde göra det heller (och ingen kommer förhoppningsvis göra det nu när det finns en bok som heter så).

Jag hittade "Tätt intill dagarna" av Mustafa Can på den där bokbytardagen också, så den ska jag läsa vid tillfälle. Men jag har ju fan ingen tid! Jag har dessutom gått med i en fotoförening, ska framkalla filmerna som legat i en plastpåse i kylskåpet sen 2005 är det tänkt. Det är fantastiskt initiativrikt av mig tycker jag. Jag försöker verkligen skaffa mig fritidsintressen utöver att plugga fyla och dricka kaffe. Vi får väl se hur det går. Jag kanske blir som resten av de där medlemmarna i fotoföreningen som presenterade sig på årsmötet med "ja det är jag som är sekreterare här, men jag har inte varit i mörkrummet sen jag fick barn. Hrmm ja de är ju i skolåldern nu". Hoppas inte, för jag behöver göra nåt annat ibland.