kritisk granskning

Jag kan bli trött på medier och populärkultur ibland, mycket av den går ut på att folk ska skrika så högt som möjligt men ingen har tid att lyssna. Alla skriker för sig själva och går omkring med lurar för att slippa höra vad andra säger. Dessutom blir jag så ledsen när jag tittar på tv. Senast det här med Israel och deras galenskap, samt oljekatastrofen i Mexikanska golfen förstås. Eländes elände. Jag skärmar av. Lyssnar på tendens i P1. Det är så skönt att höra att vanliga människor kan vara vettiga, bara de får prata till punkt. Igår tittade jag på nationaldagsfirandet på tv, bara för att det sändes från Slottsskogen och Göteborgs symfoniker var med. Fredrik Lindström pratade om hur svenskar är. Jag är trött på att höra Fredrik Lindström definiera svensken. Tafattheten, att vi är bra på att köa, att vi försöker undvika att det blir pinsamt. Allt har man hört förut. Pratar folk i andra länder om hur de är? Har andra länder någon slags nationalidentitet? Är det typiskt svenskt? Är det typiskt svenskt att tycka det är fånigt att säga vad som är typiskt svenskt? Kan vi sluta analysera och bara vara, undrar jag.

Jag undrar dessutom var den kritiska granskningen från medier har tagit vägen när det gäller det här prinsessbröllopet. Hittills är allt jag sett av den lite krälande framför kungliga fötter och någon slags "jamen nu när de ska gifta sig och allt ska vi väl inte komma här och prata om tråkigheter"-mentalitet. Jag är trött på att se retuscherade bilder av dem på chokladaskar i min matbutik men framför allt är jag trött på all okritisk påhejan, alla hyllningar, alla gåvor från kommuner och regering, alla SVT-program, alla som helt utan vidare i och med i det här bröllopet tycker att monarkin är värd sina 50 miljoner om året. För att det är så FINT och de gör ett så bra jobb med att marknadsföra LANDET SVERIGE. Det är fortfarande en familj som föds in i ett ämbete, som inte har någon möjlighet att välja yrkesbana, som måste fråga sina föräldrar och regeringen om lov för att gifta sig, och som inte får uttrycka sig politiskt eller gå och rösta. Och det här med reklamen... Jag skulle tro att det svenska kungahuset har ungefär lika mycket representationsuppdrag utomlands som de övriga europeiska kungahusen. När hör man någonsin talas om det belgiska kungahuset, eller det spanska? Vilken reklam gör de för sitt land utomlands? Köper du vykort av kungligheterna i ett land när du är utomlands, vet du ens vilket statsskick landet har? När du hörde talas om Spanien sist, var det på grund av något som den spanske kronprinsen gjort? Hur många svenskar åkte till Madrid när han gifte sig?

Det är faktiskt inte särskilt modernt att ärva ett ämbete. Jag tycker jag skriker det hela tiden, men det är inte en jävel som lyssnar.