tweedy

Vi hade tenta idag. Det gick bra.
Jag är tydligen en sån där som kan kemi, och tycker det är jätteroligt och sitta och skissa små molekylorbitaler i marginalerna på papprena, hur det nu gick till.
En av våra lärare kom förbi, och jag la märke till att han var klädd helt i Fjällräven. Jag har sett att han har haft såna byxor förut, men nu hade han även skjorta och ytterjacka. Respekt.
Jag tycker det är den rätta looken för män i 50-årsåldern. Det eller tweed från topp till tå. Om jag och Andreas blir gamla ihop ska jag lobba för tweed. Jag tror han skulle bli stilig. (Själv tänker jag ha parkas från Gudrun Sjödén och tingeltangliga örhängen).
Min klassföreståndare på högstadiet var jämt klädd i tweed. Han var min favoritlärare.
Gröna eller bruna manchesterbyxor, vit skjorta, tweedväst, tweedkavaj (grön eller brun), och om han varit utomhus, även en tweedkeps. Hade han inte kavajen hade han skjorta och en rutig pullover. Och så körde han jeep och bodde på ett gods med tillhörande slott.
Han var en bra lärare. Min pappa gillade honom också, trots att hans manér var lite högborgliga.
När vi hade utvecklingssamtal till exempel bjöd han hem oss till honom, och vi fick sitta och dricka te och prata om min framtid i hans smakfullt inredda vardagsrum. Mycket murriga mattor, tunga lampfötter, och rutiga filtar som hängde över armstöden på fåtöljerna.
Vi var kvar ganska länge, bara för att min pappa gillar att prata. Han frågade bland annat om gårdens historia vilket herr von Slottsherre naturligtvis var inte sen att svara på, och säkert gav pappa honom en lärarkalender, för vid den tiden gav han varenda människa en almanacka.
Jag satt mest och klappade min lärares border collie och tänkte på vad jag skulle bli. (Och inte fan tänkte jag ”kemist”.)
Kanske borde jag skriva till min lärare, säga vad det blev av mig, han kanske undrar varför han inte sett mig i samhällstoppen ännu? Jag som var så bra på samhällskunskap. Jag antar att han är pensionär nu, men bor kvar på sitt gods och går på möten med rotaryklubben, hembygdsföreningen, ”Stoppa E4-väst” och alla andra föreningar han var med i när jag kände honom. Förmodligen jagar han älg om höstarna, iklädd oljerock och gummistövlar. Kanske är han jättearg över nya E4-sträckningen som skulle göra att han hade en gammal E4 på ena sidan huset och en ny på den andra.
Det var bra att ha honom som lärare i alla fall. Och jag är glad att jag träffade honom såpass tidigt i mitt liv att jag inte bara dömde honom efter tweedkavajerna.

fredag 4 jan 2008

Jag orkar inte göra någon årskrönika. Jag hatar att ta del av tv, tidningar och radio precis efter jul på grund av alla listor och sammanfattningar. Jag vet inte varför det ger mig sån ångest.
Kanske för att det känns som om man måste lägga allt bakom sig nu.
"Klimatfrågan? Please, soooo 2007!"
Personliga årskrönikor är bättre, men jag orkar som sagt inte.

Nyår var bra.
Vi åtta personer hemma hos oss, stolarna, tallrikarna, glasen och gafflarna räckte. En kniv kort, men jag klarade mig utan. På tolvslaget gick vi ut och kollade på E6:an (som var tom) och de dyra raketerna från vräkvillorna i Örgryte. Resten av veckan har jag varit trött, ätit rester från nyår och köpt en dammsugare på experts mellandagsrea.
Det är så svårt att komma igång med kemin igen. Jag avskyr verkligen att höstterminen fortsätter in i januari. Min hjärna kan inte hantera att åka hem till Uppsala, äta julmat och läsa julklappsböcker, fira nyår och sen, som om ingenting hänt, fortsätta plugga där jag slutade höstterminen. Jag vet ju att jag måste för tentan är tio dagar efter terminsstart, men no can do. Mitt psyke verkar ha jullov, sorry.