camilla

pro

Jag skriver på min nya dator. Det är en LAPTOP. Jag sitter med den i knät och känner mig väldigt ovanlig. För att vara jag alltså. Jag brukar inte ha någon dator man kan ha i knät, som inte låter något och som är smal som ett streck. Min dator brukar vara en stor tredimensionell klump som står på ett överbelamrat skrivbord från ikea och mullrar som en jetmotor när man har två program igång samtidigt. Jag har levt med den klumpen i 6 år så ni får ursäkta att jag är lite ovan vid det här nya strecket. Den syns ju ens knappt när man fäller ihop den! Min klump-dator hette FSC. När fick den hette den något annat men sen kraschade den och när den kom tillbaka från servicen hade den blivit omdöpt. FSC har blivit gammal. Den senaste tiden har den varit lite instabil. Stängt av och startat om sig själv, fått blå skärm och flimrat, mullrat som sagt. Segat ner tangentbordet. Fördröjning på tangenterna är nåt av det mest irriterande datorslöet jag vet, så det var när det började hända som jag funderade på att skaffa en ny. Orkar jag skriva mitt exjobb på den här? funderade jag. En dator som när som helst kan starta om sig själv utan att bry sig om att jag sitter och klämt ur mig genialiteter i tre timmar och glömt att spara. Som riskerar att ge upp och mullra sin sista gång en vecka innan jobbet ska in?
Nää inte värt. Köpte en ny. Dyr var den. Lite dator för väääldigt mycket pengar.
Men smal som ett streck och inte ett ljud! Och i mitt knä! Det är fantastiskt.

vår vår

Nu är det officiellt vår för jag har börjat cykla igen. Jag vaknade skittrött men med en omåttlig lust att ta mig iväg för egen maskin. Det hade känts som ett misslyckande att ta bussen. Tyvärr var det dåligt med luft i däcken, mackens pumpslang hade frusit sönder och jag hade bara en handpump och lite dåligt med tid, så den här cykellusten förbyttes ganska snabbt mot pannsvett innanför mössan och oro över att de punkteringsfria däcken skulle gå åt fanders utan rätt lufttryck. Men de klarade sig. Jag frös lite om armarna också för jag hade struntat i koftan. Men när jag cyklade hem var det VÅR! En svag lukt av hundbajs över stan, torra gator, knastrande grus under däcken, det är eufori första gången på våren!