tentaångest

Det är visst vår.
Vi satt nere vid kanalen och åt falafel idag. Det var kallt om händerna på grund av blåsten men annars var det ok.
Jag längtar till imorgon eftermiddag för då kommer kemitentan vara över och sen har jag två och en halv dag ledigt då jag kan känna mig fri. Sen börjar vi med biologi.
Jag slipper chalmersbacken och får börja cykla till botaniska istället.
Jag känner mig olustig inför tentan imorgon. Jag har aldrig haft tentaångest i någon annan kurs förut egentligen, men å andra sidan har jag aldrig läst något som varit såhär hårt tror jag. Nu har jag inför de senaste tentorna gått igenom ungefär samma scenario varje gång och borde lärt mig, men inte.
Först: total likgiltighet blandat med en "jaja det ordnar sig"-känsla ungefär två veckor innan (vid kursstart alltså), när det gått en vecka till har jag panikångest så fort jag tänker på skolan, inkluderat muskelspänningar, huvudvärk, nackspärr, knutor i skulderbladen och sömnsvårigheter.
Ungefär tre dagar innan är jag övertygad om att det kommer gå åt helvete och börjar nästan gråta när jag är på jobbet för det känns som om ingen förstår hur jag slösar bort min tid. Häromdagen fick Andreas sitta trösta mig samtidigt som han bläddrade i min kemibok för att hitta en buffertformel åt mig för "jag kunde inte hitta den, den fanns inte där, jag kan inte det här, jag förstår inte, jag börjar allvarligt tro att jag kommer köra på den här tentan, jag fattar inte hur jag ska få in allt det här i huvudet tills på fredag" osv osv.
Sen kommer dagen före. Solen skiner, jag och mina kurskamrater äter falafel och ströpratar om kemi.
"Kommer det en fråga "beskriv de olika stegen i en kondensationsreaktion", då SKITER jag i den!"
"Åhh bara hon inte frågar om olika separationsmetoder för proteiner! Det är så tråååkigt!"
Allt känns inte så blodigt. Vi kan väl lite lagom om allt. Hoppas vi i alla fall. Johanna berättar att hon drömt att hon var den enda i hela kursen som kuggade. Vi skrattar, för Johanna är bäst på kemi av oss.
Sen kommer jag hem och är ensam hemma, det blir kväll och jag vet aldrig hur mycket mer jag ska plugga. Självklart skulle jag kunna sitta hela natten men vad hjälper det? Böckerna ligger framme men jag läser inte.
Jag sitter och längtar tills imorgon eftermiddag. Till några timmar obunden tid.