pryttel

hej.
jag har packat upp alla mina grejer.
jag kom med tåg från uppsala, det var en timme försenat från stockholm. jag satt på centralen och frös i 45 minuter innan jag gick in och värmde mig, dumt nog. väl på tåget blev jag trött, men kunde inte sova. tjejen bredvid mig somnade direkt och hade ställt en enorm kasse med grejer framför sina fötter så jag var tvungen att väcka henne varje gång jag skulle på toa. det störde mig.
större delen av resan löste jag sudoku och lyssnade på podavsnitt av Tendens i P1. mitt bagage vägde ton, det var svettigt att ta sig hem från spårvagnen.
jag har med mig massa grejer hem, nya och gamla. det bästa är ett tält, det är nytt och vansinnigt dyrt, andreas och jag fick det i julklapp av mina föräldrar. helst skulle jag velat sätta upp det genast men det var tyvärr lite för mycket snö för det. jag är också mycket glad för en fin tekanna och ett par mormorskängor, samt en märkespepparkvarn (som landstinget gett bort i julklapp för några år sedan) som låg och skräpade i mina föräldrars pryttelinferno till garage och som jag fick ta hem. gratis är alltid godast. förutom det köpte jag även ett par väldigt damiga skor för halva priset på en väldigt damig skoaffär i uppsala, och nu funderar jag på om jag kan använda dem utan att passera för 50-årig kvinna på toppen av sin karriär. om inte annat får jag vänta tills tiden är inne. mer än halvvägs är jag ju i alla fall.

jul

hej och god jul.

jag lider av någon slags tristress, det känns ungefär som när jag var 16. mycket självreflektion. min familj är så liten att det faller sig naturligt när jag är här. mina föräldrar hjälper till, de pratar mycket om mig. jag är deras enda barn, och när jag umgåtts med dem i en vecka känns det som om jag är centrum i universum typ. det är jag inte, vilket jag är plågsamt medveten om. jag har alltid önskat att vi vore fler personer, samtidigt som jag tycker det är skönt med tystnaden här. vi sitter på olika platser i huset, läser, pysslar, kollar på tv. ibland träffas vi, när vi äter, eller går på promenad. jag vet att jag skulle sakna det om huset var fullt med folk men samtidigt ger det mig ganska mycket ångest. det känns som om vi är en ö, ensamma i världen, och den känslan har skrämt mig sen jag var liten.

min kusin är också ensambarn, fast tio år äldre än jag. när han för några år sen fick sina två döttrar föddes de med elva månaders mellanrum. han ville vara säker på att de inte blev utan syskon som han varit. jag har inte mycket förståelse för min kusin i övrigt, men på den punkten är vi fullständigt överens. mina kusinbarn har varandra, och jag tror att det är en stor trygghet för dem. och även om jag inte skulle vilja skaffa barn så snabbt efter det första, kommer jag definitivt vilja ha fler än ett. på julen vill jag vara många, jag vill inte hinna tänka efter så mycket.

agera utåt istället för att reflektera inåt.

(bilden föreställer ett par av mina andra kusiner och deras hund, julen 1972)

title

ja snart är det jul.
jag har pepparkakor i en burk, lussekatter i frysen och en designertomte på soffbordet. jajemän. några paket har jag köpt men inte så värst många och så särskilt inspirerande var de inte heller. en P-O Enqvist-bok till mamma, ett par strumpor till pappa. hepp. kan vi inte sluta med de här dumheterna snart brukar min pappa säga och jag är beredd att hålla med, medan mamma slår in chokladaskar och märker dem med "till familjen från Tomten" för att hon inte ska äta upp dem innan julafton. det blir visst värre med åren för hennes del. vi har ju aldrig ens haft någon tomte i vår familj. jag var ett ganska skeptiskt barn, och de få gånger nån orkade klä ut sig när vi var hela släkten hos mormor och morfar såg jag direkt vem det var (min morbror).

på fredag efter min tenta åker jag till uppsala. det ska bli skönt. jag vill ha lite tjäle, rimfrost och blå himmel om det går. de nio (!) soltimmarna som var i Göteborg i november räckte visst inte.

ringring

jag är förlovad. det hände förra veckan. vi gjorde ringar av ett gammalt guldhalsband jag aldrig gillat, det blev bra. firade med hämtsushi och film eftersom vi lyckades pricka in novemberdagen med sämst väder.

jag är också: trött på det mesta. jag fingrar på min ring och hatar andra människor. eller nä. eller jo. fan. våra grannar under tex, de lägger ut all skit de tänker slänga i trapphuset ungefär en månad innan de verkligen slänger det. varför? så att det ska hinna gotta till sig ordentligt kanske, eventuellt börja få eget liv. just nu ligger det ett skitsunkigt gammalt täcke utanför deras dörr, inte ens i en påse eller nåt utan bara i en skrynklig hög. ok inte för att det hade spelat så jävla stor roll nu när det legat där en vecka men kunde de inte åtminstone vikt ihop det? det ser ut som om de bara hivat ut det, alternativt som att det bor en uteliggare på deras trappavsats.

jag gillart INTE.

en annan sak jag stör IHJÄL mig på är alla människor som basunerar ut att de minsann ska åka och demonstrera vid klimatmötet i Köpenhamn, samtidigt som de planerar för sin 14:e weekendresa till London det här året. VAD ÄR MENINGEN MED DET? ändra på dig själv först, sen kan du påverka andra!!!