musiken

david crosby är andreas musik. det är ganska mycket andreas musik nu eftersom det är hans lägenhet och hans stereo och jag närapå hatar min skivsamling.
om jag skulle beskriva andreas musiksmak skulle jag nog (lite fördomsfullt) säga att den består av små anonyma män med skägg som spelar in flummiga gitarrslingor i sitt kök nånstans i connecticut och sen släpper dem på nåt indiebolag som har sin försäljning via nätet där små flummiga indiepojkar med grovstickade islandskoftor kan surfa in när som helst och köpa musik för hela sitt studielån.
och så neil young.
vi har varit tillsammans i åtta månader och nästan varje gång jag ringt har jag hört neil young i bakgrunden.
jag orkar liksom inte tävla med det.
jag lyssnar på min musik när han inte är hemma. jenny wilson och arcade fire och aretha. gladmusik och sällan hela skivor. och brända skivor utan omslag. andreas får spader. "varför har du inga omslag?"
jag vet inte.
vad ska man med omslag till?
jag är inte så intresserad av musik längre.
jag gillar det jag gillar och prestigen är borta. det finns bra britney-låtar med.
toxic tex, den lyssnade vi på när jag hade avskedsfest och det fanns inte en enda där som kunde säga att den inte svängde.
häromdagen kom jag på mig själv med att gilla en belle & sebastian-låt. jag blev först ganska störd. jag har alltid avskytt dem. jag har inte kunnat lyssna på folk med för ljusa röster.
men jag antar att man blir mer tolerant. jag tycker till och med joanna newsom kan ha sina poänger.
just nu är det som sagt david crosby.
jag vet inte om jag gillar det, det bara låg i winamp, och jag behöver bakgrundsmusik.
jag ska snart åka till ida och träffa hennes nya kille. (det skrev jag bara för att ida förmodligen hatar att man säger att hon har en ny kille. det är så mycket hon hatar. man får inte säga att hon är söt heller).
hejrå.

i göteborg

jag lyssnar på arcade fire och har min nya kofta på mig.
jag har gjort armhävningar på vardagsrumsmattan. andreas är hos sjukgymnasten.
om han tränar ska jag.
jag var på landvetter tidigare idag och fick ett jobb. det gick så lätt att jag, när jag klivit av bussen, slank in på benetton och köpte en kofta och en tröja på rea.
men några semlor blev det inte. när jag kom hem hade jag fått återbetalningsbrev från csn.
vi gjorde moussaka och hånglade.
det känns konstigt men samtidigt ganska naturligt att jag ska bo här nu. det har ju varit tal om det länge. igår möblerade vi om och packade upp nästan alla mina grejer. jag har inga möbler som tur var, det var mest kläder och pryttlar. pryttlarna är värst. hur får man tag i allt? var gör man av det?
vi köpte lådor på granit idag.
och en pärm och två espressoglas.
det blir finlir med kaffet.

ägd!

jag är så jävla ägd av mina prylar. jag hatar det. jag har definitivt dåliga gener när det gäller ordning och reda och det här med vad man ska spara och inte.
jag bodde ett och ett halvt år på kantorn och nu när jag flyttat och sorterat bort och slängt grejer i omgång efter omgång känns det som om jag samlade på mig fler saker där än under de 20,5 åren innan.
vår bil är fylld upp till taket nu, och min pappa går omkring och vrider sina händer av oro. helst skulle han nog vilja köra ner bilen själv istället för att sitta hemma och lösa sudoku hela helgen. men så blir det inte. mamma och jag åker imorron. egentligen var det planerat för idag men på grund av snön i västsverige skjuter vi upp det.
jag är trött på prylar, att pussla med kartonger och att jag inte verkar kunna göra mig av med någonting. hur jag än gör blir det för mycket.
jag har sagt till mamma att hon inte får oja sig över alla grejer imorgon. jag tror inte jag klarar det. jag vill bara köra och komma fram. få det överstökat.

dududu

jag saknar din rygg och dina hängiga acne-brallor, att du skär sallad jättekonstigt, att du lägger ifrån dig dina glasögon hemma och glömmer sätta på dig dem när du går ut, att du köper nytt diskmedel kanske en gång om året, att du är alldeles för lång för den där diskbänken och att din tröja har samma färg som min kofta.
allt i en bild.

politik

vad har hänt med den politiska anna-karin?
EGENTLIGEN är det här inte alls jag.
jag diskuterade ju grejer förut. bråkade i ett halvår med en kille i ett debattforum om göteborgskravallerna, slipade argument, tänkte retoriskt. jag engagerade mig i grejer.
men inte nu.
min hjärna har mer och mer styrts av den delen som tänker mulberry-väskor.
det är lite tråkigt.
ytlighet är väl det.
men det är lätt!

idag fick jag lust igen.
pappa och jag lyssnade på p1 morgon vid frukosten. det var en debatt om irans eventuella kärnvapen, mellan andreas malm som är journalist på tidningen arbetaren och en lisa abramovicz, från svensk israelinformation.
det var så skönt att för en gångs skull höra utklassning i debatteknik från (vad jag tycker är) rätt sida i en politisk debatt. jag blir så ledsen varenda gång nån stackare från miljöpartiet ska sitta och försvara trängselskatterna och blir totalöverkörd av nån moderat slipsnisse.
men icke denna gång!
andreas malm hade alla kort på hand. han kunde årtal, många duktiga ord och stakade sig inte en enda gång. israel-kvinnan satt mest och "näe där tycker jag du har fel!"
det är så skönt att höra nån sitta i radio och säga det man tycker så som man skulle ha sagt det själv, fast bättre.
(ni kan själva lyssna på debatten på p1:s arkiv)

ps. om nån kommer med "israel kämpar bara för sin existens" som motargument till "israel begår övergrepp på den palestinska befolkningen"/"israel har kärnvapen"/"israel bygger en jävligt ful mur rakt genom en palestinsk skolgård" spyr jag på denne någons skor. ds.

borracho

jag har klockradio så jag blir alltid väldigt förvirrad när jag vaknar. någon pratar i mina drömmar. ofta nyhetsuppläsare och sportkommentatorer. ibland vet jag inte om vissa nyheter verkligen har hänt eller om jag bara drömt ihop allting.
imorse var det någon som sa "och så satt hon där, i sin lägenhet som var inredd efter designerprogram på tv, med en kille som det var tänkt att hon skulle leva resten av sitt liv med..."
jag fick för mig att det handlade om mig. och att jag var gravid.
jag snoozade.
sen kom min pappa inklampande och undrade varför jag inte öppnat brevet jag fick igår. det som var adresserat "anna-karin + pojkvän". han var nyfiken så han kunde dött ju. jag hade glömt det. jag kom hem sent igår. jag gick till norrlands efter jobbet, erik och javi var där. de hade varit där sen sju och erik hade babblat sig in med hjälp av sitt utlandsstudentleg från 2003. han har inget kårleg längre. de såg inte så fulla ut med de hade druckit fem öl var och medan jag var där hällde de dessutom i sig tre white russian. jag drack också en, plus nån annan syrlig drink gjord på passoa.
imorse ringde någon till mig och sa att de hittat en mobil där det senaste mottagna samtalet var mitt. hon beskrev hur den såg ut och vi kom fram till att det var eriks. jag gav adressen och de skulle gå dit och lämna den, de bodde precis bredvid.
kanske var han full ändå, erik.
jag öppnade det mystiska brevet medan pappa kokade ägg.
det var från hanna och jag (och andreas också tydligen) är bjuden på barndop i februari. jag tror inte jag kan komma, jag har ju precis flyttat då. jag får väl skicka nån silversked eller vad det nu är man brukar ge.
nu borde jag diska.
mamma säger att andreas kommer kasta ut mig om det ser ut som det gör i mitt rum nu hemma hos honom sen.
hon brukar ha rätt men inte nu hoppas jag.

chaufför

minns plötsligt allt jobbigt med att bo hemma.hur sur jag var ibland. ganska ofta. jag brukade ha huvudvärk av allt dåligt humör som jag bara stängde in. det kändes som om det gjorde mig stum och okontaktbar.
den där sängen som jag sovit i nästan 23 år och som trots att jag bytt madrass verkar slå mig medvetslös varje gång jag lägger mig i den. inatt sov jag 12 timmar. skulle kunna sova mer.
det finns inget att göra här.
alla mina saker är nerpackade.
när jag sitter vid datorn vill mamma pilla med sina digitalbilder. när jag kollar på tv snor pappa fjärrkontrollen. och jag kan inte stänga in mig heller, då tror de jag är sur.
jag är sur.
dumma dotter.
ikväll ska vi fira deras bröllopsdag. vi ska äta grekiskt.
jag är chaufför, som vanligt.

det som räknas

såhär har det sett ut i helgen. och jag är ledsen, jag kan inte tänka på så mycket annat.