fuck you and your facebook

Det är dan före dan före dopparedan. Jag har druckit vin och ätit hemmagjord pizza och fått ett par randiga långkalsonger av Andreas i julklapp.
They are lovely.
Jag har inte skrivit på länge för jag har pluggat kemi. Det är verkligen bara det jag har gjort. En helg var jag i Lund och hängde med Ina också. Det var trevligt. Jag träffade Peter, som är min gamla internetkompis, men som jag inte sett på kanske fem år. Han hade skägg men inget hår. För fem år sen hade han hår men inget skägg. Tiderna förändras.
Jag har som sagt läst kemi.
En av våra lärare heter Kjell och saknar högertumme. Det är fascinerande. Ibland på lektionerna brukar jag undra hur han blev av med den och om det var jobbigt att lära sig skriva igen utan tumme. Han är högerhänt nämligen. Jag vill fråga men det kanske är oartigt. Jag frågar om molekylorbitaler och sånt istället.

Det är ju skittråkigt att folk bloggar om fenomenet facebook som om det vore likvärdigt med uppfinnandet av glödlampan, men jag måste bara säga EN SAK TILL och det är att det är helt sjukt vilka jävla moraliska beslut man måste tampas med när man gått med i det där internetcommunityt.
Jag vet inte hur vad ni har fått för vänner där (jag antar att ni är med) men jag har faktiskt knappt bett om en enda vän, ändå har jag 50 st, varav en del av dem är såna jag:
1. gått en kurs med och pratat med på en tentafest där vi kom fram till att oj du är fem år yngre än jag och uppvuxen i karlskoga och herregud kommer du inte ens in på Nef, och ja det här vinet är ekologiskt tamtaratam, hejdå
2. gått högstadiet med och trodde jag aldrig skulle prata med igen eftersom de äger hundar och barn och hästgårdar på uppländska landsbygden
3. gått LÅGSTADIET med och visserligen haft sällskap med varje dag till bussen men vars umgänge inte satt några djupare känslomässiga spår och som dessutom ser ut precis som sina irriterande mammor som jag alltid tyckte var så knäppa.
Och nu har jag en friend request liggande från en tjej från högstadiet som var betydligt mer poppis än jag då men som ändå var rätt schysst och som jag ändå brukade heja på i gymnasiet för vi gick på samma skola men hon var alltid klädd i BARA rosa kläder, alltså från skor till hårband, och det var ju lite wacko, varför vill HON bli min facebook-vän?
pleaaase.
Vad ska jag göra? Varför måste jag ens ta ställning till det här? Jag trodde aldrig jag skulle utsättas för såna internetaliska vedermödor.
Å andra sidan har den här rosa tjejen ca 250 facebookvänner så det kanske inte gör nåt om jag totally ignore her.
Jag menar, det enda mina senaste facebook-vänskaper lett till är fun-wall-inlägg av typen "Hi my name is Bruce and I'm dying of cancer.. send this message to 40 people and I might get well again. Fuck strålbehandling, I believe in the strength of facebook, I mean God..blabla"

Nu ska jag ordna upp mina affärer, sen ska jag åka till Uppsala och fira jul.