luft

min dator är allright igen!
iofs är den tom men jag börjar tro att det är villkoret för allright.
så länge något är innehållslöst kan det inte gå sönder.

jag har norton super duper internet extra security premium high 100% safe installerat på den så det ska nog gå bra det här.

men jag kan inte förstå det här med pappkartonger till datorprogram.
varför är de kanske 120 ggr så stora som cd-skivan de representerar?
är det för att inge respekt hos användaren? ju större kartong desto bättre program?
eller är det för att man ska känna att man har fått något för alla de där pengarna man spenderat?
jag tycker det är värdelöst.
nu var jag tvungen att få en avi hemskickad till mig, vandra iväg till hämtservice (inte posten) 2 km bort för att hämta ett paket med kanske 30x20x10 cm i mått, gå hem med det i duggregn, öppna det bara för att finna ännu en nästan tom kartong och i denna: en cd-skiva med pappersfodral och en liten användarhandbok på 30 sidor. något jag kunde fått hemskickat i brevlådan för kostnaden av ett frimärke.
så mycket arbete för så mycket luft.

javene

jag har just ingenting att skriva om. det enda som pratas om är valet och jag är trött på det nu. om valaffischerna spelar in så borde folkpartiet vinna, jag har knappt sett några andra affischer.
och moderaterna har väckelsemöten på stan med små ariska backslickade tonårsbarn som delar ut ballonger.
deras politik är inte för mig.
jag har börjat plugga igen, jag läser fysik och matte.
jag är på chalmers alltså.
jag kan skriva om chalmers:
det är ett underligt ställe, fast det känns ganska hemtamt på något vis, kanske för att chalmers campus är ett slags mindre uppsala, samma overallmänniskor, samma nollningsritualer och traditioner, och alla dessa öldrickande människor som befolkar stället på kvällarna!
och så glassplitter, överallt.
precis som hemma alltså.
och kaffe kostar 9 kr, bara för att man ska ge den sista kronan i dricks. det har de räknat ut, ingenjörerna.
i min klass är det typ 200 pers men de jag har pratat med är trevliga. tyvärr verkar nästan alla ha 20,0 i betyg och ska bli läkare så jag kände mig medelmåttig för att jag tänkte läsa miljövetare på GU och satte genast upp ett nytt mål: teknisk design på chalmers.
det är bara det näst mest sökta programmet, efter dietist. snittet är 19,9.
men jag vet ju att jag egentligen bara vill gå där för att jag inte kan komma in, och skulle behöva skriva 1,8 på högskoleprovet. dit jag inte kan nå, dit vill jag. det är någon slags naturlag tror jag.
jag har till och med suttit och funderat på läkare och psykolog av den anledningen.
läkare liksom, jag... herregud.
jag vill ju pyssla med natur, inte människor.

bengan

valrörelsen är så kryptisk i år.
gröna affischer med en fyrklöver och texten "ivriga bävrar" under.
skyltar med människor som håller upp bokstäver.
löpsedelsreplikor.
den här reklam-som-förvirrar-trenden tröttar ut mig. det började väl nångång i slutet av nittiotalet då svenska kyrkan började sätta upp helt vita reklampelare på stan, och sedan dess har det bara exploderat. värst är kanske posten med sina jävla rebusar.
men tråkaffischerna finns ju där också.
kristdemokraterna tex, med flygblad som ser ut som nån läkemedelsbroschyr från början av nittiotalet med göran hägglund i centrum, han med barnprogramledarleendet.
andreas fick en affisch hem i brevlådan idag där göran och ungdomsförbundets ordförande står och pekar glatt in i kameran. "pensionera persson!"
det skulle lika gärna kunna stått "bolibompa".

andreas får adresserade brev från riksdagspartierna varje dag. han är förstagångsväljare och därav mycket attraktiv. mig bryr de sig inte ett skit om, uppenbarligen tror de väl att jag kommer rösta på samma parti som förra året. det kommer jag nog också så det vore onödigt att skicka reklam till mig.

annars tycker jag personvalskampanjerna är spännande.
de har alltid så lustiga budskap, och man ser dem överallt, billigt tryck, fula smilande foton. och så någon klatschigt formulerad slogan som inte betyder någonting.
en folkpartist på spårvagnen tex:
"på alla områden där göteborg kan jämföras med andra, måste vi hela tiden vara lite bättre"
det är en jättekonstig sak att gå på val på, tycker jag.
men jag förstår att man gör det, för det är jättepraktiskt.
det betyder absolut ingenting.

tacka vet jag bengt westerberg på valaffischen ovan.
han visste i alla fall vad han stod för han.

PS.
och jag gillar posen han sitter i.
DS.

ett glatt sällskap äter sur strömming

i torsdags bjöd kalle oss på surströmmingskalas. han hade köpt en burk och haft med sig i polen, som en glad (?) överraskning till de andra, men så gick deras bil sönder och det blev aldrig tillfälle för surströmming. kanske tur det.
det var kalle, anna, carl, andreas och jag. vi gick upp på ett berg nånstans i majorna där kalle bor för att inte störa några grannar. det var fint väder och ganska blåsigt. idealiskt för surströmming tyckte vi.
kalle hade köpt folköl, tunnbröd, och gräddfil, kokat potatis och hackat lök. och han hade brännvin från polen. eftersom det var kalle som var initiativtagare till det hela fick han också uppdraget att öppna burken. han gick iväg en bit i vindriktningen, med konservöppnaren, och satte sig på en sten. vi andra stod kvar, surströmmingsoskulder som vi var.
det tog en bra stund och när burken var öppnad luktade kalle ganska illa. han hade fått några ordentliga surströmmingsduschar och hade fiskrester långt upp på armarna. ingen ville sitta bredvid honom. ingen ville förresten äta det som var i burken heller för det såg för äckligt ut. kalle ringde sin mamma (surströmmingsexperten) för att försäkra sig om att det inte bildats något farligt i burken. jag menar, man vet att det ska lukta illa, men HUR illa ska det lukta? och hur ska det se ut? är det fortfarande okej när innehållet ser ut att ha övergått till flytande form? det skulle finnas 10-12 filéer i burken, allt vi hittade var dock fyra små grå slamsor av något som inte liknade något annat jag sett förut.
lukten påminde mycket om det kräftbete vi hittade i mina morföräldrars frys, efter att den varit avstängd en nästan en månad. en sån lukt som sätter sig i tapeter, näshår och smaklökar.
jag vägrade äta, kalle sa att jag inte fick nån snaps. de andra gjorde tundbrödsrullar av skiten och tuggade, mycket skeptiska.
andreas tog bara en tugga, sa att det där om att smaken inte är som lukten är en myt. anna klarade ungefär halva sin rulle ("alltså, det smakar ju salt. salt och skit"), och carl åt upp större delen av sin men tyckte fortfarande inte att det var gott.
jag drack cider och mådde illa.
kalle åt upp resterna. sa att vi andra inte hade fattat det här med den distinkta surströmmingssmaken. jag sa att det måste vara för att vi kommit i kontakt med surströmming först efter 20. hade vi vuxit upp med det hade vi kanske tyckt annorlunda.
kalle höll inte med. sa att det var som kaffe. man måste öva på att tycka om det.
men jag tror inte det. det är nåt med rutten mat... svårt att vänja sig vid.