ultravox

17:15


jag lyssnar på ultravox. jag köpte fyra skivor för 49 kr/styck på cdon. fri frakt.
best of dolly parton
best of ultravox
best of melanie safka
och så
tamtaratam:
prefab sprout - steve mcqueen.

jag vet att alla människor med minsta uns musikaliskt vetande skyr best of-skivor, men jag tillhör väl inte den eliten.
för best of är faktiskt bäst om man inte vill lyssna igenom 14 skivor halvbra synthpopmusik från 80-, 90-, och ja, till och med 00-talet.
ultravox har en karriär som heter duga.

plus att det är billigt.
billigt är bra.

andreas köpte sonic youth. jag trodde han redan hade alla deras skivor men det fanns tydligen en till.

om en timme cirka ska jag träffa ida.
det är väldigt fint väder så jag funderar lite på vad jag ska ha på mig.
vi ska nog dricka öl. eller inte jag, jag har slutat försöka, men jag ska ha nåt annat. kanske nåt tilltugg till och med.
ida snusar, det gör alla människor nu för tiden. vi hittar snusprillor precis överallt på jobbet. folk verkar inte se på snus som annat skräp som borde ligga i papperskorgar utan istället något man kan lämna precis överallt, i kaffekoppar, under stolsitsar, på bänken vid smörgåsmontern medan man står i kö för att betala. det är ganska irriterande men säkert bekvämt för den som utövar det. en trevlig och god last.
jag har inget beroende, jag har till och med slutat dricka kaffe på morgnarna för att det hindrar mitt järnupptag.
jag hade lågt hb-värde sist jag lämnade blod, så nu knaprar jag kosttillskott och äter apelsiner till.
men inget kaffe förrän senare. det känns duktigt.

det är konstigt att det är lördag idag för jag är ledig.
jag brukar aldrig vara ledig på lördagar. det känns helt upp och ner. pappa ringde idag och jag blev orolig och trodde han var sjuk eftersom han var hemma. måndagar brukar annars vara min lediga dag.

en kille i ultravox är lite lik sean penn. ni får gissa vem. och en annan är lite lik han som spelar gay i den där serien om en gay-kille och en heterotjej som är bästisar. den är inte så rolig.

jag har inte kollat på tv på länge. när jag kollade som mest på högstadiet var fresh prince i bel air och vänner mina favvoserier. nu vet jag inte längre. fresh prince var kanske inte ens roligt. eller?
så länge sen jag såg.

nu ska jag gå. hejdå.

17:48

mest dåligt

jag blir helt knäpp när jag öppnar tidningen på morgonen och läser om alla vansinnigheter som det här libanon-israelkrigshelvetet för med sig.
30 000 ton olja har läckt ut i medelhavet. en miljon libaneser är på flykt. flera hundra civila har dött.
ja och sen har vi ju de här två kidnappade soldaterna då.
och israels rätt att existera. de måste ju försvara sig mot folk som tycker illa om dem.
jag blir knäpp.
två människor från zionistiska föreningen har skrivit en helsidig debattartikel i gt idag.
ah gud, jag ska inte läsa nåt som zionistiska föreningen skriver, jag blir bara arg. jag ska inte läsa gt, jag tappar tron på mänskligheten då.
"att inte lika många israeler har dött beror bland annat på att israel har försett sina medborgare med skyddsrum"
OMG orka!!!

BW

det har pratats om brazilian waxing på mitt jobb.
ifall någon inte vet vad det är så är det helkroppsvaxning, där man tar bort ALLT hår, utom det på huvudet då. inklusive rumphåret alltså. och detta på salong! för mig som nästan aldrig rakar mig känns det helt overkligt. för det första att man vill spendera tid och pengar på att ta bort varenda litet meningslöst hårstrå på hela kroppen (som ändå kommer växa ut igen), och för det andra att man vill ligga och skreva som hos gynekologen bara för att nån okänd människa ska pilla bort hår runt anus på en. att man tycker det är värt.
je ne comprends pas!
men det är å andra sidan många saker jag inte förstår.

eiffel

jag har kommit hem från jobbet, duschat och tagit ur linserna. mina ögon är röda, mina ben svullna och jag har gått omkring med konstant magknip sen i tisdags då jag började äta de där järntabletterna jag fick efter blodgivningen för att kompensera min hemoglobinförlust.
summa: jag är tjurig.
jag var tvungen att åka till centralen och köpa ett nytt busskort. jag hatar att åka in till centrum efter jobbet när man somnat på bussen och egentligen bara vill hem. det är varmt och skräpigt och överallt är det människor i vägen. på pullman's satt det en massa tjocka skalliga killar i fotbollströjor och drack öl och brölade "hata göteborg".
jag tror de var från skåne.
människor alltså, fy fan.
och när jag skulle åka från centralen stod det en kille bredvid mig och drack öl som han hällt i en petflaska. han var kanske 30. det såg otroligt sunkigt ut, jag blev irriterad. om man nu nödvändigtvis ska dricka öl klockan tre en lördageftermiddag kan man väl åtminstone stå för det fullt ut.
nu ska jag inte gå ut mer idag, jag hatar bara mänskligheten på grund av mitt magont.
jag ska stanna inne och räkna matte och äta yoghurt.
tänka lite på paris.

1252

igår var vi ute och åt på ett ställe som heter 1252. det ligger på linnégatan och har uteservering med mysiga filtar och värmeslingor och vita dukar på borden. notan gick på 993 kr.
ok, det var jävligt dyrt. men såhär:

förra lördagen jobbade jag kväll. min chef hade redan på fredagen informerat mig om att morgondagen skulle bli "lite speciell". det betyder att vi inte har någon personal. det var jag som skulle stänga, tillsammans med två stycken som hade varit på intervju dagen innan. de var där för att diska och hade aldrig varit på avdelningen förut. sen var det en annan tjej som jobbade mellanpass till klockan åtta. och en kock. någon mer var det inte. när jag kom på lördagen visade det sig att kocken inte dykt upp.
allt kändes helt hopplöst. alla mina arbetskamrater tyckte synd om mig och sa att de var glada att de inte var jag. tack tack. det var hur mycket folk som helst på landvetter. alla vill åka på semester på lördagar. det var kö genom hela restaurangen i princip hela eftermiddagen, vi slog försäljningsrekord, och jag gick omkring och hyperventilerade, dels för att jag var stressad, dels för att jag var ARG. vem fan gör så att jag alltid hamnar i de här jävla situationerna på jobbet? och varför är det aldrig en chefsjävel i sikte när det är såhär? jag hade lust att fösa ut alla människorna och bara gå hem. säga upp mig och leva på bidrag.
som tur är har jag snälla arbetskamrater. en kallskänka stannade kvar och jobbade i köket fast hon jobbat sen sju på morgonen, och en tjej från en annan avdelning kom över när hon slutat och hjälpte mig att stänga. annars vet jag inte hur det hade gått.
gud jag var så arg på min chef.

på måndagen när jag kom till jobbet fick jag veta att jag skulle få ett restaurangbesök av företaget som tack för hjälpen. jag fick helt enkelt ta med mig någon ut och äta, middag för två, inklusive vin, lämna kvittot till min chef och få pengarna tillbaka.
det lät ju trevligt. som lite plåster på såren.
men sen när jag började tänka på det kom problemet: hur mycket får det kosta?
jag vågade inte fråga.
"trerätters!" sa min mamma. "snåla inte nu, gå till nåt ställe du verkligen vill äta. tänk vad mycket pengar de drog in den där dagen, ett restaurangbesök är en spottstyver för dem. gå till nåt dyrt ställe!"
andreas föräldrar sa samma sak, men när jag pratade med folk på mitt jobb var de lite mer tveksamma.
"man vill ju inte vara blygsam men samtidigt vill man ju inte ha några höjda ögonbryn när man lämnar över notan" sa patrik.
"kanske 600 spänn?" sa nina.

och igår när vi skulle göra slag i saken kändes allt märkligt nervöst. jag hade tagit ut 1000 kr och satt det som absolut gräns och så gick vi till linnégatan och hittade den där restaurangen, och jag tyckte den kändes trevlig men en smula dyr, andreas var tvungen att sitta och övertyga mig om att jag var värd att äta där efter allt det där jävla slitet, och att jag inte skulle låta hela kvällen bli förstörd genom att tänka på att jag senare måste lämna notan till min chef.
men det var verkligen ett bra ställe. jättegod och snygg mat, uppmärksam och trevlig personal, och små frottéhanddukar istället för pappersservetter på toaletten, vilket jag blev barnsligt glad över.
det kostade som sagt 993 kr för två trerätters och en flaska vin, en siffra jag långt innan notan kom in knappat ihop på mobilens räknare för att vara säker på att det inte översteg tusen.
det är inte lätt att gå ifrån sin bakgrund och uppfostran och helt plötsligt sluta tänka på vad saker kostar.
nu återstår bara en ångestladdad grej: själva överlämnandet av kvittot.
usch jag vill inte.
fast å andra sidan... jag har inte råd att låta bli.

min fantastiska jacka

jag hade tänkt lägga upp semesterbilder här. sommarbilder på bad och sommarkvällar och fräkniga näsor och glassar i närbild. men idag känns det inte så lämpligt.
jag slutade jobbet klockan två och när jag klev av bussen i göteborg öste det ner från himlen och det rann floder på gatorna. jag var inte helt missnöjd, för jag hade min nya regnjacka på mig och skulle testa den ordentligt för första gången (den var DYR, men jag tänker inte säga hur). efter tio minuters cykeltur hem var allt utanför den fantastiska jackan plaskblött, det kippade i mina skor och jag gjorde våta fotmärken efter mig i trapphuset. mina jeans var inte torra någonstans, förutom möjligen i linningen. jackan däremot verkade inte bara vattentät utan direkt VATTENFRÅNSTÖTANDE och efter en liten avskakning i duschen var det som om den aldrig ens varit ute. jag är hänförd. nästa grej är att spara ihop till ett par regnbyxor.

jag har insett efter några års upprepade försök att jag inte är den här stilsäkra. jag är definitivt inte den som ger ett coolt helhetsintryck. det finns ju människor som gör det. alla deras prylar passar ihop och de skulle aldrig välja något som var utanför stilen för att det var mer praktiskt. eller så tycker de att det som är coolt är mer praktiskt, vad vet jag?
kim på mitt jobb är sån, han är asiat och har sitt hår klippt i en ganska löjlig tjejfrisyr med lugg som ingen nånsin kommenterar, förmodligen eftersom den hänger bra ihop med resten av hans jag, rutiga skjortor, lammullskoftor från lyle&scott och smala cheap monday-aktiga jeans (fast det inte är det för jag har frågat). han har nån sliten skinnväska med axelrem och sneakers eller skinnskor, han dricker espresso och kaffe svart och så cyklar han omkring på en cykel med jättesmå hjul och hög sadel och styre, och häromdagen sa han att han cyklat bakom mig in till stan och jag blev alldeles kall för jag såg mig själv på min rostiga femväxlade "mountainbike" som jag haft sen jag var tio, i hjälm och röd skaljacka köpt på naturkompaniet.
det är ju inte alls coolt.
jag vill ju se cool ut.
som nina persson till exempel. hon har jämt snygga kläder och är snygg. om hon skulle cykla skulle hon ha en sån där gammal svart tantcykel med fjädrad lädersadel, som man kan sitta rakt upp på och cykla, inte en fånig mountainbike.
men jag är ju liksom inte nina persson. och kim kan ju gärna få cykla på sin jävligt opraktiska cykel med alldeles för små hjul, han bor ju bara i örgryte, en av de backigaste stadsdelarna i göteborg. kul för honom. det gör jag med och jag förbannar mina växlar för att de funkar så dåligt. jag vill ha en bra cykel egentligen, inte en snygg! och när det regnar vill jag ha en jacka som funkar. snygga jackor funkar aldrig.
jag tänker på elin.
vi brukade hänga på gymnasiet, vi gick i samma klass och jämt så var hon så himla snusförnuftig och praktisk. hon hade alltid regnkläder med sig när hon cyklade, och hjälm, och en cykel som funkade, och så tränade hon orientering 5 dagar i veckan och var supervältränad. hon gjorde alltid läxor i tid och allt sånt.
och vi brukade reta henne lite för det, mest för att vi kände oss så dåliga själva.
fast redan under gymnasiet kände jag en viss samhörighet med elin pga det där praktiska tänkandet. att ha bra skor och sånt där. jag försökte slå undan det då, inbillade mig att jag var en sån där spontan och rolig person som gillar att dansa i regn och springa barfota i gräs. "regnar det? jaja jag tar väl med det här paraplyet då, det läcker lite, men det gör inget". well, FEL.
jag är otroligt praktisk.
i längden vinner bra grejer, tänker jag. dyrt, men visst det håller.
och ja jag känner mig nördig när jag cyklar med hjälmen ovanpå kapuschongen på jackan (bara för att den lilla skärmen på huvan gör att jag slipper få regn i ögonen), och det ser säkert skitlöjligt ut, men det är PRAKTISKT och det håller mig torr om öronen.
och jag är sån så det är inte lönt att låtsas nåt annat.