Jag är tyvärr inte så glad.

dårpippi

Vi har en fågel som fått nippran härute. Skulle vilja säga ”knäppgök” men det är en gråsparv. Han sitter på stuprännan och låter som en sån där leksaksboll man brukar ge till barn och hundar, som piper när man klämmer på den. Helt galen är han. Hela veckan har han pipit. Vi funderar på om han börjar bli desperat efter en fru. I början satt han bara där ibland, korta stunder och pratade av sig lite men nu håller han monolog i flera timmar i sträck, från soluppgång till sen kväll i princip. Jag vaknade av ljudet i morse och kunde inte somna om.

Ibland sätter han sig i lönnen för omväxlings skull, det är bra för då hör man honom inte lika bra, men oftast kommer han tillbaka till vad som verkar vara hans favoritplats, utanför vårt fönster.
Pratade med mamma. Hon skrattade och sa att de också hade en knäpp fågel. En svartvit flugsnappare som flyger omkring på garageuppfarten och attackbajsar på deras bil. Framför allt backspeglarna. Eventuellt ser han sig själv i dem och tror att det är en rival. Ingen aning. De har börjat sätta plastpåsar på backspeglarna när bilen är parkerad för att slippa tvätta dem så mycket. När han inte ger sig på bilen sitter han på verandaräcket och bajsar. Hur kan det komma så mycket skit från en enda liten fågel? undrade mamma. Ja, eller så mycket ljud! Hade ingen aning om att gråsparvar kunde ge en sömnsvårigheter.
(Om ni vill höra finns en bra sida här.)

man's world

Vi har en gubbmaffia i vår klass. Det är tre män i åldrarna 25-45 år som påpekar oviktiga saker, lägger till onödig information och gärna vill briljera i med sin enorma allmänkunskap i ämnen som biokemi (men även latin, historia, lingvistik osv...). Vår föreläsare (en kvinna i 35-årsåldern) har ju bara pysslat med membranproteiner i tio års tid och publicerat artiklar i Nature. KLART MAN VET BÄTTRE. Vansinne. Idag när någon frågade vad g är för något sa vår föreläsare: "Ja, gravitationskonstanen alltså, vad är den på, nio nånting..." "9,7?" föreslår någon annan i klassen, varpå en av gubbarna genast bryter in och håller en femminuters monolog om att "det beror ju förstås på var man befinner sig men normalvärdet brukar man ju fastställa till 9,80665 m/s2 då och bla bla"
Samma person som under en lab i förra delkursen på ett liknande sätt (under en genomgång) upplyste oss andra om vilka oljor som är bäst att använda till oljebad. Han tystnade först efter att labassistenten irriterat utbröt:
"Jaja, men det enda ni behöver veta är att det FINNS oljebad och att ni ska använda dem till att värma med. Nu sätter vi igång."
Vi har även en annan rödhårig filur som gillar att märka ord och gärna förklara dess latinska ursprung, och dessutom dra små skämt som baserar sig på detta. Vår förra föreläsare tyckte inte alls det var kul. Han frågade tex henne om han fick kalla en tetrahedralt intermediat för "ett festisformat mellanmål". Hon sa att han fick underkänt om han gjorde det.

Jag tycker det är ganska jobbigt när folk beter sig på det här sättet och jag undrar varför det alltid är män som gör det. Hade de känt samma behov av att störa föreläsningar med onödigt käbbel om det vore bastanta män i 60-årsåldern som höll i dem? Hade de känt behov av att berätta för dem om fysikens lagar? Vilken olja som är bäst till oljebad? Herregud, labassistenterna är doktorander, de har jobbat flera år i laboratorium. De VET.
De är kvinnor, men tro mig gubbe, de vet.

ringflip och flipflop

Biokemiboken är så otroligt tråkig. Det är ju trist för biokemi är ju egentligen roligt. DNA är nåt av det mest fascinerande som finns tex. Men utförliga beskrivningar av gelelektrofores och röntgenkristallografi och fjorton andra sätt man kan separera och detaljstudera proteiner, det är inte Liseberg direkt. Jag har suttit med boken i knät den senaste halvtimmen, stirrat på sidorna men inte läst ett ord. Det kan vara vädret. Det är 21 grader varmt ute och klockan är snart sju. Folk har picknick på gräsmattan, kastar freesbee och gör andra somriga saker. Själv köpte jag ett par flipflops från Patagonia igår, de kostade 100 spänn istället för 499 och eftersom jag gillar Patagonia av principskäl betalade jag gladeligen. Jag tycker om flipflops också om man inte ska på långpromenad, det känns så otvunget. Och jag gillar vind under fotsulor.
På tal om fotsulor så stod jag i kö till provrummen idag på H&M och hörde två expediter klaga över att folk går barfota i gympaskor. Den ena tjejen stod vid provrummen och delade ut sifferbrickor när den andra kom och sa:
"Kan jag hjälpa dig med nåt Malin?" samtidigt som hon tittade på oss i kön med obestämbar blick, ungefär som man tittar på en konstig möbel när man kommer in i ett rum man aldrig varit i tidigare.
Den nämnda Malin sa:
"Nja du kanske kan byta av mig lite, det blir så jäkla varmt här bara..."
"Ja gud ja, jag vet" sa hon som kommit till undsättning, och la sen till:
"Det värsta är ju när folk är barfota i sina gympaskor när man står här, fy fan"
Malin skrattade och sa nåt jag inte hörde ordentligt men som uppenbart handlade om dumma kunder. Sen skrattade de igen och den andra pekade på en liten våt fläck på golvet och sa:
"Nämen kolla här, nu har nån kissat på golvet också, det var väl trevligt!"
Sen fick jag ett ledigt provrum och slapp stå och känna mig som ett dumt barn som vuxna pratar skit om. Det blöta på golvet var nån som hade spillt med sin vattenflaska såklart. Det var ganska otrevligt att antyda att H&M:s kunder kissar på golvet tyckte jag.
Jag köpte inget. Jag har rätt dåligt med pengar just nu, de går åt till allt möjligt jag inte räknat med. Tandläkare och tågbiljetter och sånt. Miljövänliga flipflop-tofflor.

if there is something

Det här är eventuellt en av de konstigaste, men bästa låtar jag vet. Den är ungefär som jag när jag ska berätta nåt. Kommer in på ett annat spår, fortsätter i all evighet och man undrar vad poängen är. När ska det sluta? Och till slut undrar man (som Ina gjorde en gång när vi åkte bil) "Men... Håller du på ÄN?". Ja, den gnisslar, gnäller, tutar sig igenom nästan sju minuter och jag undrar: hur kommer man på en sån här låt? Det är så fantastiskt.
Ni behöver inte kolla på videon samtidigt som ni lyssnar för då kanske ni blir distraherade av Bryan Ferrys brittiskhet. Men om ni gör det kan ni ju samtidigt charmas över att nån som ser ut som en parlamentsledamot i Tory sjunger en så speedad låt.

budapest review

Hemma igen, lägenheten dränks i sol, grannarna grillar på gräsmattan och det har slagit ut miljoner nya maskrosor sen vi åkte. Och krukväxterna har växt på bara fyra dagar! Jag blir rätt ofta fånigt glad över att komma hem efter att jag varit borta, särskilt om det är fint väder. Jag är inte alls nån resenärstyp egentligen. Borta bra men hemma slår de mesta. Nu låter det kanske som om jag har längtat hem hela tiden. Nejdå! Jag gillade verkligen Budapest! Ska man åka på stadssemester var det verkligen att rekommendera. För det första är det billigt, vilket gjorde livet mycket enklare och gladare. Det tog inte halva dagen att hitta ett ställe som passade budgeten, utan vi kunde äta i lagom turistiga kvarter på lagom fancy krogar med engelska menyer utan att bli ruinerade. Hade man ätit på inhemska restauranger hade det såklart blivit ännu billigare, men äter man inte kött är ungersk mat inte mycket att ha och det är dessutom svårt att förklara vad man vill när man inte kan språket. Första kvällen åt vi lite skum kinamat på nåt ställe nära hotellet, det var innan vi fattat att om man vill ha ris får man beställa det separat. Tjejen bakom disken förstod engelska ungefär lika bra som jag förstår tyska (vilket var hennes andraspråk), så det blev mycket ”alles” och peka hit och dit. Men det funkade. De flesta som vi stötte på som vi inte kunde prata med var trevliga, och skrattade åt missförstånden, förutom en mustaschprydd kvinna i en biljettlucka som skrek som en vettvilling när vi visade upp en turistbroschyr för att förklara vart vi skulle. Jag höll på att få hjärtattack, men Andreas sa att hon menade ”buss”, och att vi skulle gå till busstationen istället.

Hotellet var ok. Det låg tydligen i ”ökända områden för prostitution” läste vi i guideboken senare, men vi såg inget av det, även om husen var rätt ruffiga och bara de sunkigaste spårvagnarna verkade gå förbi. Det låg också en mycket underlig kyrkogård i närheten som fick mig att tänka på Spirited Away och den döda staden dit Sen kommer med sina föräldrar, för det var massa statyer, monument och gravstenar bland högt gräs och vildvuxna träd. Den var helt tom förutom på några människor vi såg på avstånd och en bil som åkte förbi. Vi hörde musik och röster i närheten men såg ingenting av det. På kartan var den jättestor och jag hade nog velat gå där längre om det inte hade börjat skymma och det kändes lite läskigt.

Vårt hotellrum luktade rök och hade bara fönster till en glastaksförsedd innergård med restaurang i botten, så vi spenderade i princip all vaken ute. Det var inte svårt att hitta nåt att göra. Det fanns massa statyer, snygga hus, museum (även om vi inte besökte ett enda) och kyrkor. Och termalbad – vi var på Széchenyi, den största badanläggningen i Budapest (och i Europa). Det fanns vatten i alla möjliga temperaturer och färger, vissa bassänger luktade lite konstigt och andra innehöll stora håriga ungerska män med extrem bukfetma. Mycket kändes ganska ryskt, särskilt de kaklade väggarna och badvaktstanterna i vita uniformer och blå hårnät. Annat var bara obegripligt. Skyltar på ungerska, biljettlucka, skåp, omklädningsrum i källaren, ett litet plastkort som man ska stoppa i ett skåp för att få ut en nyckel. Och kanske tre toaletter på ett tusen kissnödiga kvinnor. Tur att man inte är ensam om att inte fatta systemet. Såg folk från alla nationaliteter springa som virriga höns. Efter badet var både jag och Andreas helt slut. Vi letade efter glass men hamnade mitt i någon slags hantverksmarknad i en park och köpte på oss ungerskt fruktgodis istället. Sen åt vi mat på en Govindas-restaurang (bästa på hela resan, förutom den monotona musiken, hare hare, rama rama) och jag trodde för en stund att jag hade glömt min klocka i det lilla blå skåpet på Széchenyi. Det hade jag inte.

Det blev en hel del kaffe också. Genomsnittsespresson kostade nio spänn, och vi drack den vid alla möjliga tillfällen och tidpunkter, ofta serverad med en liten kanna varm mjölk och ett glas vatten. Det var fint. Jag köpte tre presenter till folk och ett vykort (men lyckades inte få tag i något frimärke på grund av postens långhelgsstängt) och vi åt ute två gånger om dagen plus allt kaffe och fika och ändå gjorde jag inte av med mer än det jag hade i kontanter, dvs 1500 kr. Andreas fick till och med pengar över och tänkte köpa dessertvin på flygplatsen. Budapest flygplats var btw total anarki, åk tåg om möjligt. Vi stod i kö i över en timme till incheckningsdisken tillsammans med andra arga svenskar (och danskar) som tyckte att folk som tränger sig i köer = bunta ihop och slå ihjäl, speciellt fransmän och tyskar. Det var väldigt dålig stämning, och jag avskyr flygplatshat, det där som får människor att nästan döda varandra för livets orättvisor, tex att det är dyrt och trångt och varmt och ”du kommer på planet före mig din jävel”. Påminde mig om hur mycket jag hatar flygplatser (varje dag på jobbet för tre år sen) och att jag ska välja andra färdmedel hädanefter.

Men sammantaget: bra resa, bra resmål.