att jobba natt

rum

jag har rensat ut allt äckligt ur mitt kylskåp. jag har yoghurt och müsli för en vecka. jag avskyr mitt rum. jag väntar på flytten.

gud jul

arlanda har kostat mig min ork, min julstämning, mitt humör och vette fan om inte min själ också. jag vill göra en törnrosa och glömma bort att jag nånsin jobbat där.
folk är så sura på julen.
och nu är jag sur också.
och ledsen.
den här terminen har inte blivit som jag tänkt. alldeles för mycket jobba.
på julkortet från VD:n står det "nu är julen här, en tid för lugn och eftertanke".
för dig kanske, GUBBE.
tack för pastakastrullen men det räcker inte. jag vill ha mitt liv också. DET SOM DU STAL.
jag har inte träffat ina på så länge att jag knappt vet hur hon ser ut.
jag mår inte bra av det. jag behöver henne. jag kan inte jobba såhär mycket. jag har lågt blodtryck, jag svimmar. idag höll jag på att svimma. jessica gick hem. hon fick vinterkräksjukan den lyckosten.

snart ska jag åka hem till mina föräldrar. vi ska klä granen och dricka glögg. äta nötter. men ingenting kan bli som förut. julen är som borta för mig, den känns inte längre.
det är arbetets fel.
oledigheten.
vuxenheten!
skiiit.
jag är ett besviket och gnälligt barn.

katrull!

hej dagboken
idag har jag jobbat.
igår också.imorron ska jag också det. och på fredag. men inte på lördag för då är det julafton.
jag har inte köpt så många julklappar. det känns som om jag måste köpa några fler men jag har inte så mycket pengar.
idag fick jag en julklapp av mitt jobb.
det var en pastakastrull. det låter fånigt men jag blev glad, för jag har velat ha en sån men dom kostar flera hundra spänn så jag har tyckt det varit onödigt.
nu har jag en. det är bra. jag fick den fast jag inte ens är heltidsanställd. extraanställda brukar inte få julklappar. men min chef sa att om jag inte fått nån hade jag fått hennes. hon får ändå två eftersom hennes man jobbar på fyran.
förresten tycker jag att jag är värd en pastakastrull.
jag jobbade 16 timmar för det där företaget i fredags och trodde jag skulle dö bland kaffekoppar och phuketturister.
jag dog inte. men jag fick en kassadiff på femhundra spänn. och jag grinade av trötthet på bussen hem.
pga kassadiffen fick jag ha ett enskilt samtal med min chef för att förklara vad som hänt.
jag sa att jag väl räknat fel för att jag jobbat så länge.
hon sa att det tyvärr inte var förklaring nog.
då sen nystades hela historien upp. hur jag precis skulle dra ner jalusierna och räkna kassan då en hel charter kom tillbaka. hur jag var ensam och de var nästan tvåhundra. hur de var hungriga och ville ha mackor men att jag hade slängt allt. de hade flygkuponger på hundra spänn per person. för en barnfamilj betyder det fyra- femhundra gratiskronor att äta för. synd bara att det inte fanns så mycket mer än muffins och öl.
muffinsarna tog nästan slut.
jag var så darrig att jag inte kunde öppna vinflaskorna själv utan var tvungen att be kunderna göra det.
sen bestämdes det att de skulle få hotell för flyget kunde inte gå förrän nästa dag. då var en del, som köpt sprit för sina flygkuponger, redan så fulla att de tog stryptag på varann och polisen och ungefär femton vakter kom dit.
en kille fick åka till häktet istället för thailand. när dom gått stannade jag kvar och diskade till klockan fem.

jag berättade allt det för min chef för det visade sig att hon inte visste nånting. och inte de andra cheferna heller. de hade inte ens reagerat på att mina stämpeltider var 13:00 IN och 05:00 UT.
då tyckte hon synd om mig och sa att hon förstod att det blivit diff i kassan.
hon skulle säga det till ekonomiavdelningen sa hon. det skulle ordna sig sa hon.
mmm det får det fan göra, tänkte jag. om de tror att det finns nån människa som inte skulle räkna fel på några hundringar i den sitsen får de ju gärna anställa den übermenschen men varför en sån person skulle vilja arbeta där förstår jag inte.
jaja.

hejdå dagboken.

chukla

jag äter choklad istället för mat. den vuxnes frihet.
imorse började jag rensa ut min garderob. det var jättetråkigt. och vad ska jag göra med det sen? som om jag kommer orka släpa ner de där kassarna till myrorna. och att jag köpt alla de där kläderna? varför sparar jag allt? en för trång skjorta med hål under armen som jag hade när jag var 16 och som jag aldrig slänger eftersom jag inbillar mig att jag kommer kunna ha den igen. när??? aldrig! mina bröst lär knappast bli mindre med åren.
kill your darlings vafan. jag är sämst på det.
flytta är så sjukt jobbigt, jag förstår att jag inte gör det oftare.
och mitt jobb. uh. de har inte gjort julschemat än och det kommer bli sånt tjafs. och jag får aldrig mitt arbetsintyg och vem vill tjata på sin chef när han går omkring högröd med svettpärlor i pannan dagarna i ända? och avdelningschefen är gravid och tänk om hon får missfall så som jag håller på?
suck.
och snart ska jag på teater med en vän som jag inte vet vad hon är. hon tackar mig för saker hela tiden, det känns undergivet och jobbigt. att se henne bete sig så lockar fram elaka sidor hos mig. det är ett kompisförhållande på femåringsnivå, och jag vill inte ha såna. jag vill ha vänner som säger till mig att jag är dum i huvet ibland, annars är de väl inga vänner.
folk som ber om ursäkt för att de finns, det är bara sorgligt.

låda

jag hittade en kartong i källaren. den var inte min men någon har snott de jag ställde ner så jag tyckte jag hade rätt till någons.
nu ska jag packa. men jag vet inte vad. den är för stor för att fylla med böcker och vad har jag mer som ska med som får plats däri?
ah svårt.
jag beställde en läkartid idag. sen ringde jag en kille i göteborg om jobb. sen tränade jag. sen drack jag kaffe i johans kök, vi drog massa ursäkter för att vi är nykära (men inte i varann). sen snodde jag kartongen, tog tillbaka mina ägodelar från fotolabbet, pratade i telefon med han jag är kär i, slängde i mig ugnsbakade rotsaker, cyklade ut i blåsten, hade en tio minuters redovisning om tinnitus, pratade med en klasskamrat om provrörsbefruktning, blåste hem, pratade med mina föräldrar för tredje gången idag och nu har luften gått ur mig. jag ska jobba imorgon. det är inte roligt. johan kan namnen på alla kaffebryggarna på coops hemavdelning. det tycker jag är roligt, men kanske inte han.
jag ska ha med mig mina lexikon i alla fall, det vet jag.
hejrå.

navel

jag har inte känt mig som någon bra vän den här helgen. och inte som en god dotter heller. mest stannat inne och gosat och kollat på scrubs.
ah förlåt. men det blir så. vi hade inte setts på fem veckor och massor av tid då man planerat att göra annat går åt till att pilla i varandras navlar.
man behöver sånt också, faktiskt.

nostalgi

tydligen behöver man inte logga in på sitt eget upnet-konto för att få tillgång till ett schysst bredband i hemmet. så nu sitter jag här på saras och pluggar inte, trots att jag har nationellt prov i matte c imorgon. illa.
häromdagen hittade jag en av min pappas gamla negativpärmar. det finns hur mycket bilder som helst däri som han aldrig framkallat.
jag scannade in några stycken i hans diascanner, bland annat bilden ovan, som föreställer min mamma någon gång i slutet på sjuttiotalet.
jag tycker den är jättefin.
igår hittade jag dessutom massa kassettband, från ett tidigare liv. juli 1984, mina föräldrar försöker få mig, som vanligtvis är väldigt pratsam, att säga något i mikrofonen. ett flertal år senare: jag och min kompis karin sjunger för fulla halsar "en elefant promenerade, på en liten liten spindeltråååååd, det tyckte han var så intressant, så han gick och hämtade en annan elefant!". och till sist, en sida babbel från tvåan i gymnasiet, linda, ida, ina, elin, linn och jag sitter hemma hos mig och skrattar åt göran kropp i varan-tv, den jävla dumma människan i vår klass, älgar som läser porr
och tusen saker till.
DET VAR TIDER är lätt att säga.
mmm jag vet inte. nostalgi på gott och ont.