bra

idag har jag gått och oroat mig hela dagen för en jättelöjlig grej.
jag var otroligt stressad när andreas ringde igår för det kändes som min lediga dag bara rann mig ur händerna. jag skulle göra allt men hann inget. så medan vi pratade om paris och hur dyrt det eventuellt skulle bli försökte jag packa ner mina träningskläder och få telefonsladden att räcka till hela mitt rum. han skickade länkar till olika hotells hemsidor till mig via msn som jag kollade på och försökte förstå något av, men på det stora hela var jag nog rätt disträ och ouppmärksam, säkert otrevlig också, och när vi hade lagt på fick jag största ångesten. så när jag tränat skickade jag ett sms och sa förlåt och förklarade lite, och imorse skrev jag grattis eftersom han fyller år idag.
han svarade inte på något.
jag har gått omkring med skräckscenarion i huvudet hela dagen och när jag kom hem var jag så trött och ledsen att jag höll på att börja gråta när han inte svarade på hemtelefonen.

allt förnuft säger ju att man borde tänka någorlunda rationellt och lugna ner sig några hekto när sådant där händer, en mobiltelefon är faktiskt inget riktigt säkert kommunikationsmedel, men när det kommer till pojkvänner gäller inga vanliga lagar.

så jag tjurade lite till och sen ringde jag igen, och då svarade han, nyss hemkommen, lyckligt ovetande om alla stadier av bekymmer jag gått igenom under dagen.
"ja jo jag förstod att du var stressad, men det gjorde inget! och jag har knappt några pengar kvar på min mobil, det är därför jag inte svarat. jag är inte arg på dig!"
"okej... bra..."

så det är alltså bra.
bra.

beskt

man måste väl inte bli bitter när man blir gammal? måste man?
min pappa har så mycket cynism i sig att jag nästan är orolig för honom.
och för mig själv.
jag är ju som honom i många avseenden.

hjälp

göteborg
har
min
man!

vuxenheten

Att bli vuxen:

makrill i tomatsås på knäckemacka är helt plötsligt jättegott!

varmt

det känns som en av de där kvällarna i el puerto när solen gick ner bakom tjocka gråblå moln och vinden rasslade i markiserna. gatorna var tomma så när som på runtflygande papperspåsar och glasspapper, nån enstaka människa som stretade i för tunn kappa på väg hem från jobbet. en sån där kväll då alla gick hem och stängde fönsterluckorna om sig. barerna var tomma på folk och ägaren stod i dörren och rökte, beredd att slå igen vilken minut som helst.
och sen på natten när soptunnorna blåste omkull så det skallrade i locken, och man låg under sin filt och tänkte att det är fint med höst när man är varm.
varm och gärna värmd av nån.
det blir nog så i höst.

dissen

det gick lätt att jobba idag, ovanligt för att vara kvällspass. timmarna brukar sega sig och när man tror att den MÅSTE vara 18 är den bara 16 och man har minst 7 timmar kvar på jobbet.
dessutom hittade jessica och jag en gigantisk chokladkaka som nån köpt i tax freen men sen glömt hos oss. alltid lika fint när det händer.

det enda som var dåligt var att d dissade mig som jag aldrig blivit dissad förr. jösses. sist jag fick såna här magkramper av en jobbig relation med nån var i högstadiet när hanna blev arg på mig på en engelsklektion för att hon tyckte jag skröt med att jag var bättre än henne, och inte pratade med mig på en hel eftermiddag sen. vi umgicks nästan som vanligt, men hon sa inte ett ord till mig, svarade inte ens på tilltal. det var fruktansvärt jobbigt, kanske till och med nåt av det värsta jag varit med om. till slut började jag gråta, men inte ens det gav hon vika för.
nåja, hur som helst, det här var inte på långa vägar lika farligt, men det var ändå inte kul. han var ärligt talat ganska, på gränsen till mycket, otrevlig mot mig hela dagen och tog inga egna initiativ till att prata över huvud taget.

jag vet inte vad jag har gjort.
eller det vet jag kanske, men jag vill inte gärna tro att det är det.
fast nåt annat kan det inte vara egentligen.
det handlar nog mer om nåt jag INTE gjorde.
men det är så konstigt att det kommer nu, han har haft flera månader på sig att tjura.
eller har han plötsligt kommit på att jag är dum i huvet och att han inte borde prata med mig mer?
jag hoppas inte det, det var skitjobbigt.
han stod och putsade varenda liten kvadratcentimeter yta han kunde hitta så fort jag var i närheten för att slippa prata med mig.
jag hade god lust att fråga honom om det men det är inte riktigt den intimiteten vi har.
om det fortsätter kanske jag måste.
jag står inte ut med att folk gör sådär mot mig!