sjuk

Igår blev jag sjuk. Kräktes och hade mig. "Vinterkräksjuka" tänkte jag såklart men det var det nog inte för senare på dagen slutade illamåendet och övergick i ett helvetiskt magont. Det gjorde så ont att jag knappt kunde röra mig i sängen. Ringde till sjukvårdsupplysningen som tyckte jag skulle åka in till akuten, men eftersom vi hade kommit överens om innan att det inte var blindtarmsinflammation (det gjorde mest ont runt naveln och inte längre ner på höger sida) så hade jag ingen vidare lust till det. När man åker till akuten i ett mindre allvarligt ärende gör man det i vetskapen om att man kommer få sitta och vänta i minst 12 timmar innan man blir undersökt (speciellt om man åker kl 8 på kvällen) och eftersom jag helst ville ligga i fosterställning eller sitta framåtlutad med huvudet mellan knäna kändes det inte jättelockande att lämna lägenheten.

Jag blev också lite irriterad på sjukvårdsupplysningsdamen för hon fick mig att känna mig dålig för att jag inte har en arsenal av människor som kan ställa upp och skjutsa mig till sjukhuset i såna här lägen. Hon frågade två gånger om inte min sambo kunde komma hem lite tidigare och skjutsa mig, trots att jag sagt att vi inte har någon bil och att han dessutom var på väg från Skövde med tåg och buss, och det tar den tid det tar. Hon verkade också tycka det var konstigt att jag inte kände någon som har bil. Men herregud det är klart jag känner folk som har bil! Det är bara det att ingen av dem bor inom en 20-milsradie från Göteborg. Dåligt av mig antar jag, borde helt klart skaffa mig bättre vänner. Suck.

Nåväl. Jag åkte inte till sjukhuset. Andreas kom hem och vi bestämde oss för att vänta tills morgonen efter och se hur jag kände mig då. Jag tog en värktablett och somnade. Och halleluja, i morse när jag vaknade hade jag visserligen också ont, men då hade smärtan bytt karaktär till den högst välbekanta mensvärken, och till viss del också hungerkänslor. Det var lättande. Nu kan jag ju i alla fall sitta upprätt, och till och med äta lite fil. I morgon ska jag vara som vanligt hoppas jag.

stor suck med en gnutta hopp

jag inser ibland att jag lever i en bubbla. det jag tycker är viktigt bryr sig de flesta människor inte ett skit om. saker som jag tror är livsviktiga. det är deppigt.
mina dagar på praktiken spenderas framför datorn. en hel del surfning på internet blir det, men inte bara för nöjes skull. idag hittade jag en blogg som heter The climate scam som jag läste en hel del i och som ligger till grund för mitt humör för tillfället. det var en ganska saklig blogg, och jag håller visserligen med om vissa saker som står i den, men efter jag läst de hundratals kommentatorsinläggen blev jag deppig. vissa människor är så... konstiga. och de tycker att jag är konstig. vi kommer aldrig komma överens, det är jättesorgligt.
det är ju så lätt att tro att allt kommer ordna sig när man träffar miljömedvetna människor hela dagarna, praktiserar i en organisation som köper miljövänliga möbler och tränar sig på videokonferenser för att minska sina flygmil.
fast det kanske är tur att det finns skeptiker också, de tar en tillbaka till verkligheten, det måste jag medge.