mitt hem och min balkonglåda.

vi har haft inflyttningsfika. nu har alla dragit till en grillfest utom jag för jag ska jobba klockan fem imorgon bitti och jag är så trött så trött att jag skulle kunna somna på stället.
idag var det en intervju med linda skugge i gp. hon hemsöker mig kvart över två på natten genom att dimpa ner på hallgolvet. KVART ÖVER TVÅ. inte ens JAG har gått upp då. vad har vi för tidningsbud?

vi fick tre inflyttningspresenter. en pyttesöt höganässkål av nina och en tulpan av fredric och en gerbera av carl. de var fina. det är faktiskt fint att ha blommor hemma. jag har börjat gilla blommor. jag köpte en balkonglåda igår. jag planterade två jordgubbsplantor, en kruka timjan och persiljefrön i den. jag vet inte om det funkar, jag nästan aldrig planterat något förut i mitt liv. sedan tog jag en annan kruka och planterade tomatfrön i. jag gjorde som det stod på förpackningen men sen när jag googlade "tomatodling" blev jag jättedeppad för det verkade helt kört att nåt ens skulle synas ovanför jordytan. det finns få saker som är så elitistiska och oförstående som trädgårdstips. "Odla från frö? JA DÅ GÄLLER DET ATT VARA UTE I TID! Bästa tiden är februari, annars är det närapå hopplöst." Amen fuckyou jag planterar mina tomatfrön nu och dom kommer bli skitbra och vi kommer äta tomatsoppa varje dag HAHA.
äh. jag provar lite bara. men persilja borde inte vara så svårt. och jordgubbarna är mest på skoj.
nu ska jag sova.
godnatt.

skepp o loj

vi har flyttat och det har varit fint väder ett par dagar. vi har haft fönstren öppna, grillat på gräsmattan och jag har förbannat tio gånger om att jag lämnat kvar mina sandaler i uppsala.
lisa hälsade på igår kväll så jag städade och bar ner saker i källaren hela eftermiddagen efter jobbet för att det skulle gå att komma in här över huvud taget. det blev fint till slut men väldigt mycket öppen yta för vi har ju inte så många möbler.
och nu, den vanliga lojheten, bara för att jag ledig.
funderar på att sätta mig och rita. tvinga ur lite kreativitet.
eller kanske åka ner på stan och hitta ett par billiga skor.
äh jag vet inte.
vi har fin lägenhet i alla fall. och den är VÅR haha det står på dörren. det är inte klokt.
jaja.
hejdå.

tur

nåt av det konstigaste som finns är att snubbla rakt in i okända människors privatliv. när man överhör konversationer man egentligen inte är menad att delta i. som idag, tio minuters väntan vid korsvägen på vagnen hem. en tjej och en kille sitter i kuren, bredvid varann, nära, det ser ut som om de är ihop, jag tar för givet att de är det. men när jag går in i kuren för att kolla tabelltiderna dras jag in i en helt annan verklighet.
killen: ...för jag vill ju bara veta var vi står i vår relation, bara så att ingen går och tror nåt och blir ledsen menar jag. jag letar verkligen inte efter nåt fast förhållande just nu och det vill jag att du ska ha klart för dig. jag tycker mycket om dig och så, det GÖR jag verkligen, och jag umgås gärna med dig, umgås mer än per definition till och med, men en fast relation passar sig inte för mig just nu, det gör verkligen inte det. jag vill bara göra det klart för dig, jag kanske borde gjort det redan i lördags men..."
tjejen: "mmm det borde du."
k: "jo men man tänker väl inte så, jag menar om man drar hem nån en kväll..."

jag gick ut, ville inte lyssna mer. men killen pratade så högt, man kunde i låta bli att höra. ingen annan ställde sig därinne, de fattade väl att det var allvar på gång. jag ville be den jävla killen hålla käften, han pratade för högt och dessutom tar man inte ett sånt där samtal på vagnen hem det GÖR man bara inte. inte så massa andra kan höra. jag sneglade på tjejen, hon såg att jag kollade och tittade tillbaka, jag såg att hon grät, hennes näsa var alldeles röd.

när de klev på satte jag mig långt ifrån dem, försökte ignorera att han ursäktade sig till henne ("jag följer dig hem, jag vill ju bara förklara"), tänkte att jag har tur.
jag har nån som tittar på mig när jag vaknar, pussar mig på näsan och säger "tänk att man kan vara som du!" till mig.
det är tur.