2010-05-02

skype från belgien


Hello.
Jag är i Gent i Belgien. Sitter på hotellrummet vilket jag bebott i en vecka med alla mina saker utspridda i sängen och min dator i knät. Hela rummet består i princip av en dubbelsäng, så vad gör man? I hörnet finns ett handfat och en ranglig garderob, på väggen en hiskligt ful tavla av en mamma och två barn. Fönstret har myggnät och utsikt över någons balkong. På morgnarna äter vi frukost på bottenvåningen. Samma varje dag: En grov fralla med ost, en kopp te, ett glas juice, ett ägg och en tallrik yoghurt. Jag äter jättemycket frukost för att jag ska slippa äta så mycket lunch eftersom det är så absurt dyrt här i Belgien. Sen brukar jag smyga ner en extrafralla i väskan till eftermiddagskaffet också.

Elin och jag är här för att göra labarbete till vårt exjobb. Vi gör varsitt exjobb men samma labarbete. Det går bra och dåligt. Vi har en jättebra handledare här, Katja heter hon. Hon kör bil som en dåre, dricker tio koppar kaffe om dagen och pratar någon slags texas-amerikanska med belgisk brytning. Det är fantastiskt.

I fredags tog hon med oss till en konstig stormarknad för att vi skulle få handla lite inför helgen eftersom Carrefour strejkade i fredags och 1 maj är en helgdag även här. Vi var tvungna att ta en vagn för varukorgar fanns inte. När vi var på väg in mötte vi ett tåg med människor som var på väg ut, skjutandes vagnar fulla av 2-litersflaskor med coca cola, enkilospåsar med tortillachips, och fryspizzor staplade på hög. Innan vi gick in stannade Katja vid en hörna där det låg jättemånga tomma kartonger och började lassa på dem på vår och sin egen vagn. Sen förklarade hon att på det här stället får man inga påsar. "They don't have bags" sa hon.
Det var ett fascinerande ställe. Det var väldigt mycket stora förpackningar, och det mesta var billigt. Det kändes lite att vara i en bunker, för några fönster fanns inte. Vi fastnade vid vinhyllan, som alltid när svenskar är utomlands ("åh vad billigt!"), och sedan vid chokladhyllan där vi provianterade inför helgen. Köpte även ganska billiga päron, surdegsbröd och portionsförpackad ost. Betalningen var en hel vetenskap. Man gick fram till kassan, där det stod en expedit beredd med en trådlös scanner och en tom kundvagn, parkerade sin egen vagn bredvid den tomma, och så scannade expediten alla varorna och packade ner dem i ens medhavda kartonger, påsar eller IKEA-kassar. När han/hon var klar följde man med till en betalstation lite längre bort där man INTE kunde betala med VISA eller Mastercard, upptäckte vi den hårda vägen. Inga kontanter hade vi heller. Katja fick rädda oss med sitt Maestro-kort. Maestro funkar överallt i Belgien tydligen.

Idag har kyrkklockorna ringt hela dagen, för det är söndag. Jag har suttit på rummet hela dagen med undantag för en lunchpaus vid 13-tiden då vi gick ut och åt dagens soppa för 4€ på ett kafé runt hörnet. Om jag inte hade behövt spara på pengarna hade den här vistelsen varit guld. En vanlig sallad på restaurang kostar runt 15€ här, en billig pasta 12€. Till lunch äter vi färdigsoppa från Carrefour, en halv liter för 1,6€, men den är helt ok, de gör den i affären. Min pappa är rädd att jag ska svälta ihjäl så han satte in matpengar på mitt konto. Men ingen anledning till oro; det finns billig choklad och belgarnas matspecialitet är pommes frites.
Och dessutom åker jag hem på fredag.