snööö och innebörden av det

Norrland gör nåt konstigt med min mage. Det var inte lika illa som förra gången (magsjuka i Kebnekaise), men bra var det inte heller. Jag fick stanna hemma i fjällstugan i tisdags, läsa P.D. James och känna mig miserabel. "Varför just jaaag?" osv. Jag misstänker att jag råkade ut för matförgiftning när vi åt på en mycket trevlig och dyr restaurang som Andreas pappa tog med oss på för att fira sin 60-årsdag. Bara för att det var så trevlig och dyr gjorde jag inte vad mina instinkter sa åt mig att göra när jag ätit upp, vilket var att stoppa fingrarna i halsen inne på toan och bli av med eländet. Det var ju gott! Och inte kunde det vara maten, de andra åt ju samma sak. Och dessutom skulle jag känna mig som en bulimiker. Och jag har alltid haft lite svårt för att kräkas. Nej, istället gick jag och la mig illamående och blev dagen efter varse att det absolut inte gått över, snarare tredubblats och min mage var i uppror.
Dessutom hade jag svårt att röra mig eftersom jag dagen innan kraschlandat med snowboarden i dagens första åk och slagit i svanskotan så hårt att jag i tio minuter var övertygad om att jag krossat den.
Större delen av tisdagen låg jag i sängen och när jag inte gjorde det var jag uppe och gick i mycket sakta mak. Kunde inte äta, på grund av magen, hade svårt att sätta mig på grund av svanskotan. Kunde inte böja mig om jag tappat nåt. Kunde knappt klä på mig själv. Kort sagt: miserabel.
I efterhand kanske man kan säga att resan inte var den mest lyckade för min del. Men det var ju trevligt att komma bort lite och det är alltid fint med snö. Det är den första snön jag sett den här vintern. Och dessutom var det solsken.
Skulle ju vara fint att åka nånstans där jag slipper ligga som ett kolli och oja mig bara. De flesta andra verkar ju lyckas.

snööö

På lördag ska vi till Sälen. Det känns overkligt att det någonstans i Sverige finns snö. Trore inte förns jag sert! Jag hoppas det finns sol också. Här blommar krokusar och fåglarna kvittrar. Men för det mesta är det mulet. På en fin dag går det sju dåliga. Jag är svältfödd på solljus, sitter och lapar resebilagor i morgontidningen. Jag vill åka bort, verkligen jättemycket, och det är ganska olikt mig.
Kursen tråkar ut mig, vilket är skrämmande. Jag pratade med en tjej som läser maringeolog. Det verkade jätteintressant och jag var snudd på livskris. Men jag orkar inte vela mer, nu får det bli som det blir. Jag tror det kommer kännas bättre bara det blir vår och jag kan cykla igen.