wiho

andreas kommer hit imorron, jag är ganska (väldigt) till mig över det. synd att jag ska vara på jobbet i tio timmar innan jag får träffa honom bara.

tender

hos tandläkaren:
- först ska vi göra en hälsodeklaration på dig.
- jaha.
- du mår bra?
- ja...
- tänderna?
- dom också..
- äter du nån medicin?
- nej.
- psykofarmaka?
- nej.
- några sjukdomar?
- nej.
- blodinfektioner?
- eh, nej.
- röker?
- nej.
- snusar?
- nej.
- gravid?
- nej!
- tack.

kærlighed

jag riskerar att börja babbla om hur kär jag är. det är farligt. därför kan jag skriva hur tråkigt det är att titta på okända människors fyllebilder, hur ina och jag skrattar när erik stavar fel på ord som "buss", att jag pluggar matte varenda kväll nu, att jag fastnade i säkerhetskontrollen på jobbet igår för att jag råkade ha en korkskruv i fickan, att andreas retar mig för att jag under ett tillfälligt hjärnsläpp inte visste i vilket land hongkong låg, att jag har mest porslin och glas av alla i min korridor (men minst mat), hur mycket jag gillar jenny wilson nu, att min tumme kliar efter ett okänt bett, och att imorron så ska jag jävlarimig träna eftersom jag inte gjort det på över en månad.
mm justdet.

letit

Först var man tillsammans och kär och sådär (ni vet) och sen från det, eftersom det tog slut nångång i det värsta höstmörkret och man trodde man skulle döööööö (fast man vet egentligen att man överlever, herregud), har man på lite mindre än ett år gått från lämnamigifreddetvarjudusomgjordeslutförihelvete till fanvakulåseeesringmignästagångduäristan!!!
Politikprat och känsloliv, fast på varsitt håll nu då förstås. Att det går, det är så underligt. Och den här känslan, nästan lite skamsen, hur kunde jag egentligen? Bli så "förstörd" menar jag. Det är ju så uppenbart att han passar bättre som vän. Det har han alltid gjort. Jag med.

mmn

Jag har semester.
Det firar jag genom Roy Orbison och Nick Lowe.
Tack tack.