bokmässa & trafik

Idag när jag hade bråttom till vårt bokade grupprum på Handels kom jag på att det var bokmässa. Inte för att jag såg Svenska Mässan eller för att det flaggar om det på varenda lyktstolpe, utan för att det stod grupper av medelålders kvinnor i färgglada Gudrun Sjödén-kläder och såg förvirrade ut på cykelvägarna kring Liseberg.
De flesta hade namnlappar på bröstet och ingen hörde min ringklocka (jag höll på att köra på två stycken, varav den ena hette Anita).
När jag cyklade hem blev jag påmind igen, på grund av bilköerna.
Jag är för alternativa bränslen, bränsleceller och flexifuels och elbilar och allt vad de kan komma på, men ibland känns det som att även om bilarna inte stod och pruttade ut koldioxid, NOx-gaser och partiklar och allt vad det är så är de ändå ett miljöproblem, genom sin blotta existens.
Göteborg är en stad förgiftad av bilar. Man får köra bil praktiskt taget överallt i Göteborg. Vid Centralen, på Avenyn, Kungsportsplatsen, Järntorget, de pittoreska gatorna i Haga… Kanske är det pga Volvo-kulturen, kanske för att det inte finns nån tunnelbana.
Men faktum är att i Stockholm åks det nästan dubbelt så mycket kollektivt som här (procentuellt sett alltså).
Det ska det bli ändring på sägs det. Fler stombusslinjer! Tätare turer!
OK fine. Bra.
Men först:
TA BORT BILARNA SÅ BUSSEN KOMMER FRAM!
Man kan inte bygga fler tunnlar, ringleder och motorvägar och samtidigt säga till folk: ”Ta bussen!”.
För det gör de inte.
De tar bilen för att spara tid och sitter sen en timme i bilkö till Hisingen.
Ska man åt det beteendet måste det bli svårare att köra bil. Bilarna ska inte få vara i vägen för kollektivtrafiken.
Varför ska man ens få köra privatbil inne i stan? Varför ska inte det kosta? I Stockholm kostar det ju. Men här fegar man. Folk kan ju bli arga. Och bilister vill ju ingen irritera, de som redan är så utsatta. Tänk vad det kostar med bensinen, buhuu!
Ja och tänk om bilägaren fått betala vad körningen EGENTLIGEN kostar samhället. Om olycksfallsrisken med bil gått på trafikförsäkringen. Om samhällets sjukhusräkningar för alla som dör i förtid av lungsjukdomar till följd av den dåliga luften slagits ut på alla bilägare. Om alla som får gratis parkering på jobbet behövt betala vad det egentligen kostar att ha en bil parkerad hela dagen. Och vilken glädje att kunna cykla i Allén istället för att oroa sig för alla som kör i 70 km/h där ska få sladd på bilen och drämma rakt in i cykelvägen som går bredvid.
Och vad mycket plats vi hade fått över!

Jag är jävligt trött på bilar. I största allmänhet också men särskilt inne i Göteborg. Det finns så många som kör i onödan.
Och dessutom tycker jag det är trafikrasism att vi cyklister jämt måste stanna och trycka på knappen för att det ska bli grönt ljus. Och att allt allt allt i Göteborgs centrum som inte är spårvägar är anpassat efter bilar, deras storlek, deras hastigheter.
Jag är trött på det! Och ARG!
Och lite på bokmässan, men den kan jag, till skillnad från trafiken, åtminstone stå ut med.

O M G

Vi har ny kaffebryggare nu. Jag förtydligar:
Det är vår tredje.
Jag vet inte vad vi gör för att ta död på kaffebryggare men nånting är det.
Kaffet blir aldrig likadant med en ny bryggare heller. Det tar tid att lära sig om den behöver rågade eller strukna mått, och ifall man ska mäta upp vatten efter kannan eller i behållaren.

I kursen går det ok.
Man hälsar på snitt fem nya personer om dagen och kommer aldrig ihåg deras namn. Jag är irriterande dålig på det. Är väl en sån där visuell person kanske. Lyssnar dåligt. Men det ger sig väl. Några har startat en kaffepool, eftersom det inte finns någon kafeteria på vår institution. Man lägger en tia och får vara med på en kanna på luncherna. Det låter trevligt, jag ska nog vara med, för jag har svårt för automatkaffe. Och ännu värre termos, det är bara gott när man varit ute en hel dag och sitter på nån sten i skogen.

Det är skönt när vi är på Handels, då kan man få ok kaffe i pappmugg för en tia, om man skulle få abstinens eller så.

Fast där hägrar ju andra problem, som vad man ska ha på sig och att ens regnjacka ser töntig ut och sånt. Att man är naturvetare bland ekonomer.

PS. Har framkallat bilder från Köpenhamn. Den ovan är från Glyptoteket. Vi drack väldigt dyrt kaffe där, och tog roliga bilder på varann. DS

uteliv

Vad har man bloggen till egentligen? Skriva om uteliv kanske. Som hon Mindy Lara i GP gör. Jag förstår ärligt talat inte hur hon orkar. Hur många olika fenomen i Göteborgs uteliv kan man hitta och skriva om egentligen? Pustervik har målat om och Nef har blivit gubbigt, ah gud, kill me om jag måste läsa henne nästa fredag igen. Well bara för att göra en Mindy Lara kan jag ju ta upp fenomenet tråkig indie.
Jag var på en tråkig indieklubb på Storan igår. Först var vi på Victoria och suckade över deras bord och stolar-policy, (man får inte ställa dem i andra konstellationer än de bestämt, då kommer vakten och skäller), jag drack surt vin för 25 kr glaset och skrek sönder min röst på Lisa rakt över bordet för att överrösta den förskräckliga technon som bartendern envisades med att skruva upp.
Sen, precis lagom till mitt vanliga fyllesug på choklad, kaffe eller möjligtvis pommes frites, bestämdes det att vi skulle gå nånstans och dansa, för alla var så på utom Lisa som mest sa "jaja, jag följer med er till Rio Rio, sen tar jag vagnen hem".
Vi gick till Rio Rio.
Det var en tom båt. Färgglada lampor, men inget folk.
Vi övervägde Sticky, men det är så trist att känna sig som en pensionär bland alla ungdomar när man går på lokal så vi skippade. Hamnade på Storan. Först en vakt som kollade leg (!) och oentusiastiskt önskade en trevlig kväll. Sen 80 spänn inträde och obligatorisk garderob 20 kr. Hela min kropp sa nej, men eftersom jag var sist och eftersom de andra snällt betalade föll jag för grupptrycket och slängde surt fram min skrynkliga hundralapp. Kunde de inte bara tagit hundra spänn inträde och låtit garderoben ingå? Svin.
Det var typ tomt därinne och dom spelade Belle & Sebastian. Jag beställde en sur (men god!) drink och tjurade. Hade fan hellre stannat kvar på Victoria och fuldansat techno med Handelsstudenter på pubrunda. Jävla skit.
Det kom mer folk men ingen dansade förutom två tjejer i likadana klänningar. Andreas och jag buggade lite till New Order men vi är ganska osynkade och han vred typ min arm ur led.
Sen började bandet spela. ("Oj nu är det ett band!" sa jag förvånat, för jag visste inte att det vankades livemusik)
Det var the Fine Arts Showcase, Gustav Kjellvanders band. Jag har sett Gustav Kjellvander förut, när han och hans brorsa hade Songs of Soil ihop och spelade på Lilla Teatern i Uppsala. Då var han väl typ 20 år och jättespenslig.
"Men var är Kjellvander?" viskade jag till Andreas, för allt jag såg på scenen var en tjockis i cowboyhatt och jeansjacka.
Sen tog han av sig hatten det visade sig att det visst var Gustav Kjellvander.
Men vi gick efter tredje låten för det var tydligen inte så bra tyckte de andra. Jag brydde mig inte så mycket, det lät som band gör mest och då kan man väl lika bra vara utan.
Bröderna Kjellvander är duktiga men dancing feet har de inte.
Jag vill ha schysst DANS bara, och det får man inte på tråk-indie-klubbar, för där sitter folk bara och är snygga. Jag vill ha mindre snyggt och mer svett. Mindre häng längs väggen och mer moves till musik som går att röra sig till. Inte jävla Belle & Sebastian.
I väntan på bättre tider går jag på danspass på Friskis & Svettis. Där behöver man i alla fall inte skämmas för att man mimar med i Lena Ph.

krefter ere såna man eter

Imorgon börjar jag skolan. Jag skulle ljuga om jag skrev att jag inte är ett dugg nervös. Ingen förstår mig. Jag är 24 år, och har varit på upprop för universitetskurser i princip varje termin sen jag slutade gymnasiet. No big deal tycker man ju. Men jag kollar på min hemskickade kursinformation och nackhåren krullar sig. Jag har inte kunnat skriva in skriva in schemat i min kalender för jag... kan bara inte. Jag biter på naglarna. Och så har jag varit borta över helgen och när jag kom hem var det så nära inpå. Imorgon klockan 10 ska jag dit. Jag måste se snygg ut och säga JA högt och tydligt. Jag har köpt två block, ett linjerat och ett rutat, för jag har inte bestämt mig ännu. Och så måste jag åka med på den där abonnerade spårvagnsturen så jag inte blir utanför när folk börjar bonda med varann. Det är så mycket att tänka på.

I helgen fiskade vi kräftor. Det var kallt och myggigt men som det brukar, trevligt ändå. Vi fick ungefär 75 stycken. Andreas och jag tog tio med oss hem, nykokta och lagda i en glasslåda.
Dessutom köpte vi två whiskeyglas från Orrefors. Ibland känns det väldigt mycket som om jag är min mors dotter.
Trots att idén med glasen inte var min.