sydöstra göteborg mars 2008

Det känns sååå off med snö nu. Kunde den inte kommit i januari? Jag har ju inget månadskort längre ffs!
Men jag cyklade ändå till jobbet i helgen. Iklädd ullunderställ, regnkläder, vindtät mössa och gore-tex-handskar. Perfekt klädd och därför blev jobbhelgen bra. Det var inte så mycket folk heller, påsk och allt. Vi har en ny driftchef som gillar att informera hur mycket vi har sålt för hela tiden. Jag har inget emot det men syftet är att peppa och det ger det mig inte så mycket. Ok "budget på 800 000 jaha jaha, det var ju bra det, sålde näst bäst i Sverige, det var värst, ojdå". Det är lite konstigt att prata med chefer för man blir alltid mer inställsam än man vill. Men han är ok antar jag. De flesta på mitt jobb är ok nu, det underlättar, även fast jag jobbar så sällan.

Jag håller på att göra en blandskiva till Johan. Det ger mig lite ångest eftersom han har en musikblogg och spelar skivor på Kalmar nation ibland. Jag lyssnar max på fyra artister samtidigt i en tidsperiod på inte mindre än en månad. Just nu är det Serge Gainsbourg, Paul Simon, Bruce Springsteen och Arcade Fire. Det sistnämnda är ett bestående element.

ingenting

Den senaste tiden har kantats av vredesutbrott. Jag vet inte vad som händer. Helt plötsligt kan jag bli helt vansinnig. Idag när vi städade: jag ska dammsuga under sängen, det värsta momentet i hela städningen. Jag gillar det inte för att jag alltid hamnar i dilemmat "dra ut sängen och städa ordentligt i hörnen längst in eller fuska genom att sticka in dammsugaren under kanten på sängen och kanske inte nå ända längst in?". Jag brukar köra fuskvarianten, ha dåligt samvete några minuter och sen vara glad över att den här månadens dammsugning är över typ. Men den här gången fick jag galenskapsutbrott, jag känner hur jag spänner käkarna skithårt och hade jag varit ensam hade jag säkert skrikit "JÄVLA HELVETES SKIT DET GÅR JU FAN INTE ATT DAMMSUGA HÄR JÄVLA SOVRUMSHELVETEEEEE". Det gjorde jag inte för Andreas kanske skulle tro att jag är knäpp. Vilket tycks vara fallet. Men i ett ögonblick av totalt vansinne kastar jag dammsugarröret på vardagsrumsgolvet och Andreas från köket frågar "vad gör du?". Jag har ingen aning. Gör märken i parketten? Det är över lika fort som det kom och sen blir jag lite generad. Jag blir arg för att jag måste dammsuga under sängen och det är jobbigt. Mesigt värre. Senare får jag ett till utbrott när jag upptäcker att jag inte dammsugit i hallen, så jag slänger skor och vantar omkring mig för FAN ALLT ÄR SÅ JOBBIGT.
Jag tror det är nån slags symptom på att jag verkar ha en mindre potentiell livskris, jag vet inte vad jag ska bli, om jag ska byta program, jag är 25 år, jag vet ingenting, mitt CSN skenar iväg, osv osv. Jag har pratat med studievägledare men det enda vi kom fram till var naturligtvis att jag måste bestämma mig för vad jag vill göra. Det är upp till mig helt enkelt.
Och det är ju sjukt irriterande. Älta älta. Ena dagen vill jag börja om med mitt nya liv, den andra tänker jag att det blir nog bra ändå.
Idag vet jag inte vad det är. Jag är mest arg för ingenting.

saker har hänt

1. jag har ny cykel
2. jag har fyllt 25 år
3. jag har varit i uppsala

Jag köpte cykeln idag. Den har 24 växlar och jag känner att jag vill cykla och cykla och cykla. Mitt spårvagnskort går ut om två dar, vem bryr sig? Morgonendorfiner på väg tillbaka alltså. Lagom till jag cyklade in till stan var det spårvagnsstopp vid centralen. 1-0 till mig och cykeln.

Igår var min födelsedag. 12 mars. Jag hade inga speciella förhoppningar men det blev en väldigt bra dag. På morgonen fick jag frukost, morotskaka och fina presenter, på kvällen åt vi vegburgare på Kontiki och struntade i att lyssna på banden. Jag fick många fina sms och min morbror skickade ett paket på posten med lustiga skotska chokladbitar i.

Helgen som var tillbringade jag i Uppsala. Jag åkte efter tentan i fredags och hade alltså ingen kurslitteratur att läsa. Kände mig rastlös. Träffade Iman som upplyste mig om att vi sågs senast i augusti 2006. Ja det var länge sen. Träffade Johan som jag inte ens minns när jag träffade senast. Det var trevligt. Vi var på Lion. Mamma och pappa firade mig genom att ge mig pengar, iittala-skålar och en skiva med Lasse Dahlqvist. Andreas och jag har lyssnat på skivan när vi lagat mat. Den är fin.

mobilmysteri

Jag har två namn och nummer i min mobil som jag inte har någon aning om vilka de är.
En som heter Markus och som inte finns på eniro. Den enda Markus jag vet är min syssling, och han har jag inte pratat med sen jag var tolv. Nån annan Markus kan jag inte erinra mig om att jag känt. Jag har frågat folk i min bekantskapskrets om honom. Vem är han och varför finns han i min mobil? Ingen vet.
Nummer två är Priska. Jag har ett vagt minne av att nångång ha lärt känna någon med det namnet, men jag minns inte vem det är, hur hon ser ut, eller i vilket sammanhang. Numret går enligt eniro till en Tommy Karlsson i Söderköping.
Det är skumt.
Jag har haft mitt abonnemang sedan sommaren 2005. Det måste alltså vara människor jag träffat de senaste tre åren.
Jag brukar ha gott personminne så det stör mig så förbannat att jag inte kommer på vilka de är.
Har jag träffat dem på fyllan? Är de kompisars kompisar? Har vi jobbat ihop?
To be continued...