chic

jag köpte en bok på rean som handlar om mode. det ska vara någon slags tipsbok till den perfekta garderoben. jag vet inte riktigt varför jag köpte den. förmodligen är var det den delen av mig som har förhoppningar om att bli modedrottning som för tillfället tog över under den snurriga bokrean.

det kommer ju aldrig att hända.
jag är redan arg på den där boken och dess författare.
omslaget är glänsande rosa och det är en modejournalist som heter karina ericsson wärn som har skrivit den.
hon går alltid klädd i svart och tycker naturligtvis att det är det bästa eftersom svart är tidlöst.
strumpbyxor köper man från wolford och visst, en äkta burberry kostar, men så kan man ha den i flera år också!
bra klockmärken är rolex, cartier, hermès och köper du nya skor, klacka om dem genast, annars håller de aldrig!
och kom ihåg: klädvårdsrullen är kvinnans bästa vän!
jag blir lite trött. jag har aldrig ägt en klädvårdsrulle. jag stryker inte mina t-shirtar och jag handtvättar inte mina bygelbehåar efter två till tre användningar.
är jag onormal? är jag fel målgrupp kanske?
dessutom verkar jag ha funderat lite för lite över vilka kroppsdelar på mig som egentligen är snygga och inte. det är något varje kvinna med självkännedom bör göra! man ska diagnostisera sig själv med hjälp av en helkroppsspegel och inte försöka sopa saker under mattan:
sluttar mina axlar? har jag lång eller kort hals? är mina ben långa eller korta i förhållande till överkroppen? är överarmarna muskulösa eller slappa? är vristerna tjocka som stockar eller tunna och smäckra?
sanningen är att jag har ingen aning. och jag har ingen lust att börja fundera på det heller. men har man en sådan här bok i sin ägo gör man det ju oundvikligt. och så slog det mig igen:
varje gång jag får bon i brevlådan minns jag ju varför jag inte ska prenumerera mer på den tidningen. varför jag inte ska läsa elle och modekataloger från la redoute.
för det får mig att tro att jag också kan se ut sådär och det skapar ett begär jag aldrig kommer kunna tillfredsställa! jag kan ju inte köpa en burberry-trenchcoat utan att tömma hela mitt sparkonto. och det nyöppnade begäret resonerar: what's the point? hellre inga kläder alls än billiga kopior.

jag var på stan idag. i huvudsak för att köpa en mössa (huvudsak, hahah), för en presentcheck jag fått på åhléns, men när den modellen jag kollat ut inte fanns inne började jag prova andra saker.
kappor, tunikor och skor.
massor av grejer. och ju mer jag provade, ju mer less blev jag.
vad håller jag på med? kommer jag bli gladare av det här? om jag köper en kjol måste jag köpa nya skor. om jag köper nya skor måste jag köpa en ny kappa. om jag köper ny kappa måste jag köpa matchande vantar och nån väska man han ha på armen för det ser ju fan knäppt ut med min ryggsäck till detta... osv osv. tills jag blir ruinerad. jag har ändå inte mer än csn plus möjligen nån tusenlapp lön varje månad. det funkar inte. det går inte. jag vill ju äta också. gå på bio ibland. leva.
jag vill inte vara med!
fast märkligt nog: jag vill ju samtidigt.