kaal

jag ska säga en bra sak att äta:
kål.
KÅL!
jag älskar kål.
nu ska jag säga varför:
1. det är billigt
2. det är mättande
3. det är nyttigt
4. man kan odla det i sverige
5. det räcker hur länge som helst
6. det är GOTT!!
och det finns jättemånga olika sorters kål. vitkål, grönkål, brysselkål, blomkål, rödkål, salladskål... och grönkål och brysselkål kan man skörda på vintern, fast det är frost. jättekonstigt. men bra! jag känner att det finns hopp när jag äter kål. som att hur fattig jag än blir, hur klimatet än förändras och jorden förstörs och a-kassan höjs och hyrestaket far åt helvete finns det alltid saker att äta. kål kommer alltid att finnas. det kommer alltid att vara billigt. det är en tålig och nyttig växt som säkert skulle överleva en nukleär vinter mycket bättre än människor.
och om man skulle tröttna på kål finns det kålrot. det är iofs inte riktigt samma sak, den är släkt med kålgrönsaker men ser mer ut som en rotfrukt. men den är också god.
nu tycker ni säkert att jag verkar precis göörknäpp, men i så fall är det för att ni inte just insett storheten i nånting som knappt kostar 7 kr/kg, räcker två veckor och kan användas som utfyllnad i precis alla maträtter. och dessutom är GOTT.
take me down, i'm in budgetmathimlen.

brev från pappa

Hej kära dotter

Jag har tänkt på det vi pratade om igår. Om framtiden för dig och din generation, för att inte tala om dina barn. Ibland kan jag nästan få dåligt samvete för att jag skaffade barn.

När din mamma berättade att hon var gravid, så hade jag nog givit upp hoppet om att få barn och mer eller mindre accepterat detta faktum. Jag blev därför väldigt glad när jag fick höra detta och jag skulle naturligtvis inte vilja vara utan dig även om det kan kännas egoistiskt ibland.

Att få vara med om ett barns födelse och få se detta barn börja krypa, gå, prata osv. är oerhört förunderligt. Att vara förälder är ett livslångt åtagande, det kanske man inte förstår som barn, då man ibland tycker att föräldrarna lägger sig i för mycket. Speciellt när man flyttat hemifrån och vill klara sig själv. Detta åtagande är i mitt fall inte särskilt betungande eftersom jag vet att du klarar dig. Men jag kan som sagt var känna dåligt samvete ändå . Men att det föds barn till denna värld är ju en riktig tillväxt, till skillnad från den tillväxt ekonomerna pratar om. Den som bidrar till att förstöra livsbetingelserna för inte bara oss människor, utan för allt levande på denna jord. I Sverige idag föds det färre barn än de som dör. Därför skulle befolkningen minska om vi inte hade invandring. Jag tror att det hänger ihop med att jakten på ekonomisk tillväxt gör att vi inte har råd eller tid med barn, vi måste göra karriär och om vi får barn lämnar vi bort dem till andra på en gång. Det verkar inte klokt egentligen. Vi gjorde ju samma sak med dig.

När jag växte upp var min mamma hemma trots att vi mycket fattigare på den tiden. Både som familj och land. Självklart hade vi inte så mycket prylar men det gick att leva ändå och vi svalt inte.

Slutsatsen blir alltså: Var inte rädd för att skaffa barn, utan barn har mänskligheten definitivt ingen framtid och dessutom vore det kul att bli morfar.

Kram från Pappa

äh bil

jag har haft tenta.
som vanligt efter en fleratimmarsskrivning är jag helt tom i huvudet, struntade i sista uppgiften, lämnade in, drog direkt hem efter en liten tur till biblioteket. det regnar ute. varje dag här.
jag har inte lust med något egentligen, funderar på att baka bröd, vi köpte mjöl igår på ica.
alltid när man går till ica maxi känner man sig lite som en anarkist som lyckats forcera muren av närmast oigenomtränglig bilväg och parkeringsplats runt affären, trotsat alla regler och GÅTT dit, på sina bara ben, break the law or the law will break you, eller nåt. man väntar sig bara att nåt slags larm ska gå igång, icas spanare har sett en, "hör upp gott folk, vi har en fotgängare på området! igen? hur fan kommer de in??!"
äh okej jag kanske överdriver.
men biltrafiken stör mig. det är inte bara det att jag bor mellan två stora motorvägsleder, eller att jag håller på att bli påkörd/nedstänkt/tutad på i evighet när jag går till affären eller spårvagnen. det är också det att det upplevs som så naturligt. "det är klart, vi behöver större vägar för att främja utvecklingen/bygga bort bilköer och därmed sänka koldioxidutsläppen/vi ska kunna köra jävligt snabbt i våra bmw." breda vägar, enorma parkeringsplatser och varsin bil till alla ses som ett naturligt led i vår utveckling.
well, omöjligt.
tänk om kinas 1,3 miljarder invånare bestämmer sig för att de också har rätt till det. (för att inte tala om indien, som också har nånting på en miljard människor. ah gud vi skulle bli ihjälgasade) för det kommer de att göra. vad har vi för rätt att säga att de inte får?
jag vill inte skaffa någon bil.
en del människor tror att jag kommer göra det snart eftersom jag har haft körkort i nästan fem år och har lägenhet och samboliv. men jag bor också på mindre än 20 minuters cykelavstånd till centrum. varför ska jag ha en bil? så jag kan ta mig till ica maxi på rätt sätt?

det måste vara möjligt att leva utan bil. jag tänker försöka i alla fall.

jorden

FAST GÖR INTE DET.

GÖR SÅHÄR ISTÄLLET:

gå in och kolla hur många jordklot som behövs för att just DIN livsstil ska kunna upprätthållas:

http://www.earthday.net/footprint

rävar

jag hittade k:s band på myspace, och tydligen har mtv2 visat en av deras videor. alltid intressant när nån gammal bekant blir indiekändis. nåväl.
jag kommer ihåg en diskussion jag hade med k en gång på gymnasiet, då han var vegan.
den var ganska löjlig och gick ut på följande:
en räv står på en brygga och i vattnet ligger en människa och en annan räv. båda behöver hjälp, men räven på bryggan kan bara rädda en av dem. vem tar han?
självklart den andra räven, sa jag.
det beror väl på, tänk om människan och räven är jävligt tajta, sa k.
mmm fast vi säger att de är helt främmande för varandra, sa jag.
hmmm...
k var tyst ett tag.
visst han kanske skulle ta räven då. och?
det kanske inte handlar så mycket om att människor hatar djur, utan snarare att det ligger i alla varelsers natur att se efter sin egen art först, sa jag.
jaha?
och att det är lite konstigt av människor egentligen att bry sig mer om djur som lider än om alla miljoner andra människors svält.
men det beror väl på vilken relation man har till djuret, sa k. om jag hade en jävligt tajt rävkompis och det var jag som stod på bryggan och skulle välja mellan honom och en helt okänd människa som inte betyder ett skit för mig, då skulle jag ta räven.
tror du räven skulle göra samma sak?
inte fan vet jag!

ja. on and on...
jag kommer inte ihåg hur den slutade, eller om vi kom fram till något, bara att det blev ganska bisarrt till slut. k tyckte att mitt exempel med en räv på en brygga var det sämsta han hört, och jag blev irriterad för att han fick mig att känna mig som en form av lägre stående art människa för att jag åt mjölkprodukter och drack alkohol.

hur som helst, såhär fem år i efterhand kan jag konstatera att jag inte ändrat mig så mycket, jag äter fortfarande inte kött och jag dricker fortfarande, fast mer måttligt ändå. och vad gäller k kan jag bara hoppas att han har börjat dricka öl, för allt det där turnerandet i england måste bli outhärdligt annars.