gummistövlar!

det har varit en bra dag.
jag har haft gummistövlar på mig med raggsockor i så jag har varit torr och varm om fötterna hela dagen plus att jag kunnat vika ner dem sådär käckt och känt mig lite som i lingonskogen fast på chalmers, plus att jag har kunnat hoppa i vattenpölar.
jag pluggade relativt effektivt i över fem timmar och dessutom har jag lagat mitt cykellyse, fikat med ida och pratat om hemska personer från gymnasiet (och nämnt dem högt vid NAMN på ett kafé eftersom vi befinner oss i göteborg och inte behöver tänka på att några av dem sitter vid bordet bredvid och dessutom spelar det ingen roll längre), och det var roligt.
speciellt roligt är det att tänka på att ida och jag var så oskuldsfulla när vi gick i gymnasiet. i alla fall i början.
jösses.
våra kompisar levde orgielivet på sidan av medan vi gick omkring som två ljus, lyckligt ovetandes om hur allting förhöll sig.
det var bra, fast det kanske störde oss då. eller jag tror inte jag tänkte så mycket på det. såhär i efterhand kan jag säga att jag var rätt naiv, fast å andra sidan, vem fan var inte det?
jaja.
ida och jag kände inte varandra så bra då, så vi har kommit på det här i efterhand, tillsammans.

när jag fikat cyklade jag hem i den begynnande stormen och drack chai-te med andreas. vi kollade på "du är vad du äter" som är ett ganska hemskt program, sedan började vi kolla på matrix reloaded som är en hemsk HEMSKT dålig film, och sen bytte vi till "fråga anders och måns" på public service och allt blev bra igen. det känns bra att kolla på tv nu när man har licens. jojo.

mm.

en bra dag. torra och varma fötter gjorde mycket.

regn

hur håller man humöret uppe?
igår regnade det, idag regnade det, det regnar nu, imorgon kommer det regna, och dagen därefter och dagen därefter och alla dagar utom kanske i januari när det blir snökaos och spårvagnarna fastnar.
och alltid måste man ha regnjacka på sig och alltid måste man komma ful och platthårig till skolan.
och jag är så ful i håret.
jag tycker jätteilla om min frisyr.
andreas säger att under den tiden han känt mig har jag kanske varit nöjd med mitt hår en vecka i sträck.
det är inte sant, jag har gillat det längre perioder.
men inte nu.
jag ser ut som kulla-gulla, alt. gustav vasa, alt. en sjuåring med jävligt mycket lugg.
vad gör man?
usch.
jag försöker träna.
när jag går och tränar får jag enorma endorfinkickar och tycker inte att det gör nåt att jag är blekast och svettigast och med minst fräscha träningskläder av alla inklusive tanter i min mammas ålder (vissa av dem har sport-bh från stay-in-place), eller att jag är 23 år och känner att min kropp faller sönder av celluliter och åderbråck och konstiga veck här och där som jag inte vet var de kommer ifrån.
det är ok.
ett tag i alla fall.
jag cyklar hem, äter ok, är glad, allt ok, allt ok , ok ok ok, tills nåt händer, andreas kanske säger nåt, nåt som inte ens är att reagera på, nåt jag normalt inte skulle bry mig om, eller så ser jag mig själv i spegeln, ser mitt hår, eller nåt annat, vafan som helst, och tänker "så här ser dom mig varje dag, de i skolan"
och PANG, allt förstört.
jag har inga snygga kläder, mitt hår är fult mitt ansikte är finnigt osv osv osv orgie i självdestruktion.
det är fan trist.
jag har inte bett om det här.
det är bara för att det är mörkt när jag går upp och jag hör redan i sömnen hur regnet smattrar på taket och jag vet innan klockan ringer att jag måste ha två kilo extragrejer med mig för att skydda mig mot väta. jag har funderat på gummistövlar men inte realiserat det ännu.
och så är det skolan.
alla ska bli läkare.
inte jag. vissa skriver 1,8 på sitt första högskoleprov.
inte jag.
jag tänker inte ens försöka.

anders borgare

om jag drar maximal nitlott i den här jävla budgetpropositionen får jag betala nästan 2000 kr mer i månaden på a-kassa och höjd hyra.
vad som hände med den där omtalade tusenlappen extra i månaden har jag ingen aning om.
inte för att jag en sekund trott på den, men ändå.

antracit

vi har en ny soffa. den är i färgen "antracit".
jag visste inte att antracit var en färg, det låter som något man inte vill ha i väggarna i sin lägenhet.
("vi var tvungna att flytta, hela stället var fullt med antracit.")
tydligen så är det en sedimentär bergart, nån typ av stenkol med väldigt hög kolhalt som smeder brukar använda. det finns till och med en antracit.se.
men antracit verkar vara svart, så jag förstår inte riktigt varför de döpt soffärgen till det. den är ju brun! brun hade soffan lika gärna kunnat vara.
men förstås, antracit låter väl snyggare än brun, på samma sätt som "nougat" har mer stuns än "beige".
om det nu inte var så att jag sammankopplar det med "radon" och "asbest".

grate

jaha då var det höst.
17.55 går solen ner bakom höghusen i johanneberg och släcker ljuset i vår lägenhet. först vid åtta-tiden är det ljust på morgnarna och jag har börjat frysa om öronen när jag cyklar. vantar började jag med förra veckan.
utanför fysicum på chalmers har kastanjerna börjar ramla ner och jag kan inte låta bli att plocka dem och lägga i fickorna. varje dag hittar man nån ny som är finare än den man plockade igår.

jag har inte tagit bort plasten runt min dator än. den har suttit där sen den kom tillbaka från reparationen och jag tror nästan att något hemskt kommer hända ifall jag tar bort den. den kanske ramlar isär eller något!
jag vet inte. ibland har jag nästan tvångstankar. jag brukar spara den här lilla plastbiten som sitter ovanpå displayen när man köper en ny mobiltelefon eller mp3-spelare eller liknande också, det är många i min omgivning som stört sig på det.

för ett år sen ungefär var vi i paris.
mycket var krångligt på den resan, speciellt när vi skulle åka hem. vi kom till skavsta mitt i natten och kom med sista flygbussen därifrån, men sedan upptäckte vi att det inte gick några bussar eller tåg från stockholm förrän klockan halv 6 på morgonen. jag fick panik för att jag skulle jobba dagen efter, det där omänskliga jävla arlanda-jobbet, och andreas skulle ju åka tillbaka till göteborg på förmiddagen och hade sin tågbiljett hemma hos mig i uppsala.
min pappa kom och hämtade oss i stockholm, jag hade många blandade känslor kring det. å ena sidan ringde jag honom själv, och jag var så otroligt tacksam för att han lät oss slippa tillbringa natten på centralen, men å andra sidan gjorde det ont av dåligt samvete och skuldkänslor. "jag är ett bortskämt ensambarn", grät jag på bussen, "jag kan inte kan planera nånting, ringer pappa så fort det krisar bara för att jag glömt bort att kolla busstidtabellen ordentligt."
andreas fick trösta mig som vanligt.
men sen stod pappa där på stationen, med fina varma bilen, och han var inte ens sur, inte ens på läxa-upp-humör, nämnde inte ens att om det var nån som skulle jobba dagen efter var det han, klockan sju dessutom, utan han bara skrattade lite och sa hur har ni haft det och var det fint väder?
och han körde oss från stockholm till uppsala.
jag var så tacksam över det, jag är fortfarande tacksam.
och så är jag glad att jag inte jobbar på arlanda längre.
och att jag inte bor 60 mil från andreas.
ja, det finns mycket att vara glad för.
och snart får man cykla med mössa.
hej!

paaarty

jag skriver med mitt nya tangentbord.
andreas spillde kaffe över mitt gamla, en hel mugg, och efter det återhämtade det sig inte. nu har vi dryckesförbud vid datorn.
hur som helst köpte han ett nytt, och hans dåliga samvete betalade ett som jag själv förmodligen inte skulle köpt (eftersom det finns billigare på claes ohlson). men jag gillar det! det är svart och silvrigt och tangenterna låter nästan inte när man skriver.
man kan köpa tangentbord helt i borstad aluminium, det tycker jag är knäppt.

igår kunde jag inte prata.
det var väldigt frustrerande. speciellt eftersom jag slog i huvudet jättehårt i snedtaket och inte kunde skrika hur jävla ont det gjorde. istället började jag gråta. ljudlös, frustande, snorig gråt. det kändes som när man var liten, och det enda medel man hade mot smärta var just att gråta.
andreas tröstade mig. det kändes fånigt, men det kunde jag inte säga.
och när jag ändå var igång fortsatte jag med att snörvla över att jag inte fått prata på hela dagen, att jag inte pluggat nåt under helgen och inte fattar nåt av fysiken, att the constant gardener är en jättesorglig och hemsk film och att jag jämt slår huvudet i grejer, varför gör jag det?

idag har rösten kommit tillbaka, men jag känner mig inte ett dugg bättre. jag hostar och känner mig febrig, hoppade över lektionerna efter lunch.

bifogar den bästa bilden från i lördags, då carl och fredric hade inflyttningsfest. mycket lyckat, med mellanstadiedisco i vardagsrummet, och carl som dansade sig svettig i svarta jolly roger-diskhandskar.
tack för det!