070222

tand

jag gillar inte att känna mig lurad. det händer ofta när något minimalt litet kostar maximalt mycket och jag är den som anses som dum för att jag ifrågasätter att det är så.
något som kostar maximalt mycket är tandläkarbesök.
jag var hos tandläkaren idag. det är en privattandläkare med mottagning mitt inne i stan, och anledningen till att jag gick dit var att jag fick en kallelse eftersom det var ett år sedan sist jag var där. att jag gick dit förra året berodde på att den undersökningen var gratis eftersom jag var nyinflyttad. gratis var det däremot inte nu. det kostade 745 kr! jag hade inte ens antydan till hål.
förutom detta, och det faktum att jag satt fast i tandläkarstolsjäveln i 45 minuter, trots att det enda de gjorde var att röntga mina tänder, manuellt skrapa bort tandsten och skölja med fluor (en undersökning som på folktandvården i uppsala kostat mig tio minuter och 480 kr), försökte de dessutom få mig att boka tid för att ta bort mina två helt friska och komplikationsfria visdomständer i överkäken, trots att jag haft dem där i flera år nu.
varför?
för jag kan ju få problem med dem! det är svårt att komma åt att borsta längst bak och det kan bli karies där! dessutom blir det jättekrångligt att laga den tanden som sitter framför ifall det skulle bli hål i den eftersom de sitter så tätt!
”vi jobbar förebyggande här”
herregud, på vilket sätt då? ni drar ut tänderna innan det blir hål i dem?
varför inte satsa på det i övriga vården också?
”jag har ju äggstockscancer i min släkt så det är lika bra att ta bort allt det där redan nu.”
”jag tror jag ska ta livet av mig, så jag inte får problem med någon dödlig sjukdom i framtiden!”
ELLER VAD?
jag kommer välja en annan tandläkare nästa år. en som åtminstone kan dölja sitt uppenbara intresse för pengar.

lite sur

vi var på en spelning med hypo på koloni igår, en sån där utekväll som mer känns som en öppen fest, man kommer dit, får skriva upp sig på mailinglista eftersom det ska räknas som ett slutet sällskap, nån säger "ni kan lägga jackorna därinne", man köper en öl för 20 spänn och så står man där, i nåns vardagsrum och vet inte var man ska ta vägen. vi var ganska tidiga. jag hade godis med mig, andreas rökte cigaretter. man fick röka inomhus förstås.

de skulle börja vid elva, vi kände inga andra. jag såg folk jag trodde jag kanske hade pratat med på skunk, men var inte säker.
vid halv elva var det ganska trångt. de kollade inte leg i dörren, vilket gjorde att säkert en tredjedel av publiken var i 16-årsåldern. jag skulle också gå på alla kolonis fester om jag var under 18. billig öl, ingen som ifrågasätter ålder, chans att hänga med äldre...

jag hade inte så jättekul. jag hatar när såna där tillställningar mer blir uthållighetstävling än att faktiskt ha trevligt och lyssna på musik. det gick inte att stå nånstans utan att man var ivägen för någon, och det var så trångt att bara tanken på att ta sig till baren kändes omöjlig. hela göteborgs heta indieelit var tydligen där, nån dj som spelade i nåt coolt band som jag inte hört, sångaren i silverbullit och säkert massa andra jävligt coola människor. alla hade dålig hållning och lugg i hela ansiktet.

det tog nästan en timme mellan det första bandet och hypo och under den tiden började jag få ont i benen och irritera ihjäl mig på folk som knuffades från alla håll.
några pyttesmå indietjejer som druckit sig fulla på vin började dansa bredvid oss och en av dem boxades med armbågarna när hon dansade. hon rörde nästan inte på benen alls men vevade med hela överkroppen och armarna. ingen ville stå bredvid henne, hon fick en liten ring kring sig. innan dess hann hon dock slå mig ganska många gånger i bröstkorgen.

när vi gick därifrån var vi båda ganska irriterade, på allt utom varann. bandet var ju bra visst, men sången förstörde ganska mycket, hon sjöng inte bra, varför släpper de in folk under 18, varför släpper de in så jävla MÅNGA, varför har indietjejer alltid dålig hållning, är det för att de står och lyssnar på halvbra band flera gånger i veckan, fan min jacka luktar rök, osv osv osv.
det kändes skönt att vara två om det i alla fall. vi mot alla andra. en kille vid spårvagnen stoppade oss och frågade om vi varit på kolonifesten.
"hur var det?" undrade han.
"trångt" sa vi.