darcy

Nu har jag firat jul och är hemma i Göteborg igen.
Tre julkort i brevlådan, ett från min kusin, ett från Jenni och ett från en gymnasiekompis. Vad ÄR detta? Jag skickar över 20 julkort varje år till alla släktingar jag kan komma på men ändå får jag inga tillbaka. Alla mina fastrar, farbröder och morbröder och nästan alla kusiner får. Hur många år tar det för en faster att räkna in en i julkortsskaran? Lång tid uppenbarligen, har hållit på sen jag var 20.
Snart är det 2009 och jag fyller 26 år. Det är ju Vansinnigt.
Jag fick en sovsäck i julklapp och en helt sjukt fin islandströja som mamma stickat. Jag blir förundrad över henne ibland. Vilka skills hon har som jag inte ärvt! Det händer rätt ofta faktiskt att jag hittar jättefina saker hemma som det visar sig att hon gjort. En ljusblå barnkofta med tillhörande mössa: "Åhh titta får du se, den här stickade jag första året i slöjden!" (=9 år gammal) Ens händer känns minst sagt odugliga i hennes sällskap. MEN! Loppet är inte kört ännu. Jag har virkat min livs första grytlapp, startade på juldagen, inspirerad av islandströjan som jag blev.
Jag har också blivit helt såld på Jane Austen och engelska kostymdramer efter att jag hittade "Stolthet och fördom", alltså BBC-serien, på dvd hemma. Har väl alltid varit lite lagd åt det hållet kanske (varför???) men nu nådde det oanade höjder, var jag tvungen att sträcktitta och fick med mig mamma som blev besviken när hon förstod att det bara var sex avsnitt och att serien inte skulle fortsätta efter att Mr Darcy och Elizabeth slutligen gift sig och till och med kysst varandra.
Imorgon firar vi nyår på Pustervik.
Gott nytt år!

blekt

Åh jag tror inte jag har sett dagsljus på en vecka nu. Det var möjligen lite sol när vi klev av bussen i Skara i lördags men sen dess har det varit mörkt. Och det här ska vara Sveriges framsida. SVERIGES FRAMSTJÄRT tänker jag ibland. Framstjärt är ett hemskt ord, men jag räds inte. Jag vet inte riktigt varför jag står ut här. Större delen av året regnar det eller är mulet. Och skulle det för en gångs skull vara en vacker vinterdag kan man ge sig fan på att det är inversion. En kvarts promenad och grattis du har utvecklat astma!

Institutionen där vi har våra lektioner har knappt några sidofönster heller utan det enda dagsljuset som kommer in sipprar in från små smala takfönster. Och det är inte ens nåt ljus! Klockan 14.00 och det känns som skymning?! På rasterna envisas mina klasskamrater att stå och hänga i det mörkaste hörnet i korridoren, drickandes sitt medhavda termoskaffe. Igår när jag gick ifrån dem en stund, in på toaletten och såg mig i spegeln fick jag nästan en chock. Jag såg ut som ett blekt djur som fått en stark lampa i ansiktet. Huden blåaktig under ögonen, nästan genomskinlig. Inga sommarfräknar kvar, bara vit hud och nån enstaka finne. Dessutom note to self: GÅ OCH KLIPP DIG. SNARAST.

Tur att det är jul snart så man kan moffa i sig choklad och dränka sina sorger i julmust.
Hej!

en förlorad värld

Okej, alltså boken, av Evelyn Waugh.
Vi bestämde den i bokcirkeln innan vi visste att den var praktiskt taget omöjlig att få tag på, slut på förlaget och evighetskö på biblioteket.
På akademibokhandeln upplyste en snäsig kvinna mig om att bara för att den fanns i deras söksystem på internet betyder inte det att de har den inne (NEHE men skriv det på hemsidan då!).
Jag hinner inte få den hemskickad innan jul om jag beställer från nätet och springa runt i antikvariat har jag inte tid med. Frågade på ett ställe i förra veckan men det blev så fånigt.
"Ursäkta, jag letar efter en förlorad värld. Har ni den?"

kanon

Det är bra att träffa folk med samma referensramar ibland. Där man inte behöver förklara massa saker om hur man tror att världen förhåller sig. De är väl de personerna som är ens vänner. Jag träffade några av mina vänner idag, det var trevligt. De personerna jag träffar mest om dagarna är inte riktigt mina vänner, tyvärr. De har andra ramar. En kille i min klass har aldrig åkt tåg i hela sitt liv. När vi åkte på exkursionsvecka till Strömstad i oktober var hans premiärtur. Och han hade aldrig ätit ädelost heller. I onsdags pratade han om vilken chock det var när hans mamma presenterade pepparkakor med Saint Agur på. Det var det vidrigaste han ätit sa han. Okej han är bara 21. Men det är så fascinerande. Han blir liksom provocerad av att folk pratar bohusländska för "det låter ju helknäppt" och så är han själv född på Hisingen. Det är väldigt lätt att komma på sig själv med "jaja unge man"-attityd i hans sällskap, men jag försöker bita mig i tungan. Sån vill jag verkligen inte vara, för jag är ingen brunn av visdom själv direkt.
Men när man hängt i hans och andras sällskap i en vecka är det så SKÖNT att träffa folk som man slipper förklara allting för från scratch. Slipper leverera sammanfattningar av sig själv hela tiden. Det är som att få hoppa över grundnivån i ett spel man måste gå igenom varje dag. Den jobbiga biten är redan avklarad. De känner en redan. De skiter i vad man har på sig och om ens hår är rufsigt. Jag vet att de vet hur man åker tåg och att man kan ha ädelost på pepparkakor. Det känns bra. Vi kan gå på livets frågor direkt. Vilka iofs idag mest handlade om hur jävla jobbigt det är att cykla i Gbg. Om man kan ta upp ett mjölkpaket från golvet med tänderna och hur man leker tjipp-leken. Vad ordet "pretto" egentligen betyder och huruvida det används fel. Vad vi ska göra på nyår. Om litteraturkanon är en bra grej för skolan. Och massa mer. Så trevligt. Så bra med människor man gillar!