kungens son

prins carl philip handlade av mig igår. som alltid när det kommer kändisar så var det lite spännande.
jag har sett carl philip en gång förut. det var när iman bodde i sthlm och jag åkte dit för att träffa honom. vi går vid sergels torg och möter två killar, som ser ut som vilka stockholmskillar som helst i solglasögon och pikétröjor, men den ena är märkligt bekant.
"haha, såg du, carl philip" säger jag, och vänder mig till iman, dåvarande veganen, anarkisten, republikanen (yeah right), som helt plötsligt ser ut att inte veta vart han ska ta vägen.
"ja det var carl philip!" utropar han. "carl philip! KUNGENS SON!" varpå den stackars prinsen får många fler blickar av förbipasserande än vad som kanske är nödvändigt.
det är vad som händer med normalförnuftiga människor från medelklassen med sund inställning till kändisskap när de träffar medlemmar ur kungafamiljen. kungafamiljen just, jag vet inte varför.
ina jobbade förut i en affär på stureplan där det inte var helt ovanligt att kungligheterna kom in och handlade.
för att man ska förstå vad för slags person ina är så kan jag berätta att första gången jag träffade henne hade hon en överkryssad bild på prins bertil i sin almanacka. det var efter att han precis hade dött. under bilden stod det "BARA TRETTON KVAR". jag frågade varför och hon sa:
"jag tycker de är onödiga. och de kostar oss skattebetalare en massa pengar"
7 år senare, ina ringer mig:
"carl philip var inne här och handlade!"
"jaha, ojdå!"
"ja och jag började må så himla illa, jag höll på med nånting nere på en hylla och så var det nån som frågade mig nåt och när jag tittade upp så var det HAN! och det kändes som om jag behövde kräkas, jag fattade liksom inte vad han sa, han frågade mig nåt men jag hade ingen aning om vad, så jag sa "hmm jag ska kolla på lagret" och så fick jag liksom gå bakom och låtsas att jag letade efter nåt som jag inte hade en aning om vad det var. och så efter en stund så gick jag ut igen och sa "nej tyvärr, den är slut" och han såg lite besviken ut och sa "jaha" och så gick han. så himla dumt alltihop."

jag tänkte på det här igår när jag förstod att det var han som stod där och funderade på om han skulle hinna äta en pizza innan boarding. han tittade på sin klocka (det var en DYR klocka), han tittade på mig, han tittade på sin klocka.
"planet går halv" sa han.
"jag tror definitivt du hinner" sa jag.
"okej jag tar en pizza då" sa han.
i ärlighetens namn var jag inte helt säker på att det var han förrän han (liksom: varför handlar han av OSS? varför sitter han inte i loungen?) lämnade fram sitt kontokort och det stod "prins carl philip" på det. ett helt vanligt bankkort. "prins carl philip", ja jösses. jag fick lite hjärtklappning och kände mig fånig.
"har du legitimation också?" sa jag.
han lämnade fram sitt körkort. på det stod det "H. K. H. Prins Carl Philip Bernadotte". under tiden var det en himla massa tissel tassel i kön bakom honom. två passkontrollanter kom tillbaka senare när han gått och frågade:
"var det verkligen HAN?"
jaa! vi har en kunglighet som äter pizza där borta! han sitter i hörnet i keps! kajsa tyckte synd om honom.
"gud vad jobbigt att vara prins, alla bara glor"
äh vadå. så får jag känner minsta tillstymmelse till att tycka synd om ett kungabarn tänker på när jag var liten och kollade på året med kungafamiljen på tv. då var jag avundsjuk på kungabarnen för att de fick bada med delfiner och åka på roliga resor till massa ställen dit jag visste att jag aldrig skulle få åka. då går det över. och nu liksom, vadå, han är rik, han är snygg, han dricker 1000-kronorsdrinkar på stureplan. det är inte synd om honom. alla glor på honom men det finns andra personer som blir utstirrade utan att för den delen vara kändisar.

när jag kom hem igår låg andreas och sov. han vaknade till lite när jag kom och la mig så att jag i alla fall kunde berätta att jag sålt pizza till prinsen. knappt vaken sluddrade han:
"betalade han med kort? tog du inte upp din egen plånbok och sa: 'jaha, jag tar väl det här med en gång då, för det är ju ändå vad jag kommer få göra förr eller senare!' det borde du gjort."

gotland

vi har varit på gotland och känt oss lite som bonnie and clyde.
vi hade en neonblå renault clio på vår killing spree.
först snodde jag en sten från ett naturreservat.
sen tältade vi på en camping utan att betala.
sen använde vi en annan campings serviceinrättningar, eftersom den campingen vi tältade på bara hade utedass.
sen tänkte jag pilla lite på en droppsten i lummelundagrottan (de slutar växa då), men jag gjorde inte det.

annars har vi kastat macka, petat på maneter, badat i havet, fått sand i skorna, fått sand i bilen, fått sand i ögonbrynen, hånglat i en solnedgång, härmat får, ätit glass, ätit godis, ätit saffranspannkaka, ätit nudlar med vegetarisk färssås, druckit kaffe, druckit konstigt gotländskt vatten som smakar tång, druckit vin, tältfyllehånglat (festivalstämning), härmat kor, kollat på raukar, klättrat på raukar, fotograferat raukar, sett affischer med ordvitsar på ordet "rauk" ("rauk n roll", "hård rauk café"), kört bil, lyssnat på tv on the radio, lyssnat på radio gotland, lyssnat på p1, kollat på havet, läst kartor, åkt båt.
åka båt var tråkigt, jag såg inte alls samma sysselsättningsmöjligheter som jag gjorde när jag var tio. jag läste mest, och ibland tittade jag på andreas som satt mitt emot, för han är snygg.
det är ett privilegium att få åka på semester med någon så snygg som han.
åså bor vi ihop också.
haha lycko mig.