lördagkväll

när man inte har nån annan person i lägenheten som rör sig och därmed påminner en om vad klockan är, händer det mycket lätt att man fastnar i meningslöst myspace-hattande. man tittar på små band från skara som alla är kompisar med varann och till slut har man lyssnat igenom hela dess repertoar, hur det är att växa upp on the swedish countryside.
sen surfar man in på youtube och kollar på talking heads-videor i en halvtimme. avslutar med ett par rundor tetris sprint. sen går man och lägger sig, i känslan av att försakat sin lördagkväll.
och justja, innan man gjorde allt det här åt man mat från igår som man stekte med zuccini som man glömde salta och sen tittade man på "nytt läge" på tv3.
försakad lördagkväll. men det gör inget.

band

Moa la upp en Radioheadvideo på sin blogg. Inte helt osökt fick den mig att tänka på Radiohead och att jag har en del skivor av dem. Jag såg dem även live i Globen år 2001. Var där med en kille som jag skulle bli tillsammans med sen, de var hans favoritband. De var inte mitt favoritband (jag minns inte vilket det var, kanske Pulp) men jag gillade dem också. Den här killen var från Göteborg och jag är glad över att han gjorde slut med mig sen, trots att jag då satt och grät i fyra timmar på tåget hem och mamma trodde jag skulle ta livet av mig (tills hon blev arg och sa: ”gaska upp dig, det är ju bara en KILLE!”). Den här killen gillade politik och tyckte att Radiohead-intervjuer var tråkiga eftersom de alltid blev tillfrågade bara om musiken, när det fanns massa intressant att fråga om deras politiska engagemang. Om han skulle göra en intervju med dem skulle han minsann BARA fråga om politik. Nåt år efter den där Radiohead-konserten läste jag att Thom Yorke gnällde över att journalister aldrig frågade dem om musik längre, allting handlade om deras politiska åsikter. Då flinade jag lite skadeglatt för mig själv, den enda hämnden jag tagit för den där gråtresan hem.

Och ja, jag hittade en bild på Beck från 2008! Hade nästan glömt bort att han fanns. Konstigt, för det var nära kändisförälskelse från min sida. Har skivor med honom också som jag aldrig lyssnar på. Han är fortfarande snygg, men hur han låter vet jag inte.

Trött, tyst och surt hav

Jag har varit på marinbiologikurs med fältbiologerna i helgen.
Det var roligt och ledsamt på samma gång.
Roligt att göra nåt annat, se havet, åka ut med forskarbåt och bottenskrapa, få saltvatten i ansiktet, kolla på roliga djur. Hänga med trevliga människor och leka namnlekar.

Ledsamt för att havet mår skit rent ut sagt. Vi människor beter sig som svin mot det och de stackars organismer som lever där. Havsförsurning, bottendöd, utfiskning, sopkontinenter, oljeutsläpp... Det mesta av den skit vi dumpar hamnar förr eller senare där.

Ahh det är så ledsamt. Och Bohuslän som är så fint! Kan de inte bara bygga ut bohusbanan med dubbelspår istället för den där älvtunneln (jag är fortfarande sjukt pissed på den och den helt obefintliga debatten om vad den egentligen kommer innebära för Göteborg) som bara kommer få folk att köra ännu mer bil och släppa ut mer koldioxid som i sin tur kommer bidra ännu mer till havsförsurningen och göra att mina barnbarn inte kommer hitta några krabbor och sjöstjärnor när de badar på somrarna. Fan! Ledsamt.

kopieringsanden

Det är faktiskt ganska svårt att leva i november. Allt jag gör, det är som att röra sig i gröt. Det går långsamt och är jättejobbigt. Jag skulle kopiera lite på biblioteket. Gick åt helvete. Sju sidor gick åt bara av att försöka få ordning på maskinen som envisades med att äta upp pappren. Jag brukar ha god hand med kopieringsapparater men den här var de andras elaka kusin tror jag. Jag blev så störd. Jag skulle ju bara kopiera lite på lunchen. Jag har kopierat saker på mindre tid än en lunch förut. Som tur var för mitt humör hittade jag ett onamnat kopieringskort med 83 markeringar på och dessutom kom det en rolig gubbe från ingenstans och började hjälpa mig med den kärvande maskinen. Jag fick nästan för mig att han var kopieringsanden, för så fort jag rörde frontluckan på kopiatorn rusade han fram från bakom en pelare och ropade "Har det fastnat papper?". Sedan undersökte vi alla luckor, samtidigt som han skrockade "jaha, jaha det här var konstigt" och förmanade mig att inte peta för mycket på tonerkassetten, jag kunde få cancer. Till slut löste vi det och han försvann igen, nästan lika snabbt som han kom. Fast jag kunde inte kopiera i alla fall, den uppslagna boken var större än ett A3 visade det sig. Den väger 2,5 kilo och nu måste jag cykla runt med den när jag ska plugga nån annanstans än hemma. November. Som grööööt säger jag.

Teliospor

AHHH. Jag pluggar så mycket. Jag pluggar så SJUKT mycket. Det är Ylva och Sofia och Systematikkursen som driver mig till det. Igår kom jag hem vid halv tolv på kvällen och blev alldeles förfärad, för jag fick för mig att jag missat min sovcykel och inte skulle kunna varva ner. Men jag däckade direkt. Och idag hade vi lab till 16.30. Lördagslab och söndagstenta. Mööh. Men det är så schysst att ha bra pluggkamrater, det underlättar extremt mycket och gör att jag inte lider alls. Allting bara ordnar upp sig av sig själv i huvudet när man har bra människor att resonera med. Man märker att det är bra pluggmänniskor man har när trötthetsindikatorn är extremt fnissande. Då kan man lika bra packa ihop och dra hem men det är så trevligt att skratta när man är trött istället för att bara sitta och gäspa och deppa över att man inte lärt sig nåt. Vi skrattade väldigt mycket åt att sporsamlingarna i ett stadium i en rostsvamps livscykel hette Telia (precis som telefonbolaget, HAHA). Då var vi trötta. Teet, mackorna och chokladbollarna slut. Vetenskapliga namn flimrade framför ögonen. Jag drömmer drömmar om hur jag slår upp namn efter namn i en jättestor uppslagsbok, det är inga mardrömmar, de är bara ganska enformiga och konstiga. Jag ser fram emot att skriva tentan imorgon så jag kan plugga normalt igen.
Mot en lite lugnare vecka.

grovsopa!

Igår skulle vi lämna en kartong och hämta nya kompostpåsar i grovsoprummet. Då hade nån jävla idiot kastat in hela sitt bohag där, allt från kökssoffor till lådor med kläder till resväskor till kontorsstolar. Ovanpå pallen med kompostpåsar låg det typ fjorton hyllplan, ett soffbord, tre resväskor och en halv blomkruka. Man kunde knappt ens gå in. Vad är det för jävla människor som bor här, jag fattar inte? Varför gör man så? Om man har så sjukt mycket grejer man behöver bli av med skaffar man väl en container eller hyr en lastbil och kör bort det? Sånt här får mig nästan att tappa tron på mänskligheten. DET ÄR SÅNT HÄR SOM BIDRAR TILL VÅR UNDERGÅNG fattar ni inte det?
Nej jag överdriver inte! Den här ego-attityden. Maximera sin egen nytta. Låta andra ta hand om all skit. För det är faktiskt inte så att grovsoprummet äter upp det som ställs in där. NÄÄÄ. Det kommer sopgubbar från Renova och tömmer det i olika omgångar och kör avfallet till sopstationen. De kommer nog inte bli så glada när de får se det här. Kanske klagar de hos hyresvärden, kanske hyresvärden måste ta bort grovsoprummet om fler såna här saker händer? Till det sämre för alla oss andra. Tragedy of the commons, all over again.