kopieringsanden

Det är faktiskt ganska svårt att leva i november. Allt jag gör, det är som att röra sig i gröt. Det går långsamt och är jättejobbigt. Jag skulle kopiera lite på biblioteket. Gick åt helvete. Sju sidor gick åt bara av att försöka få ordning på maskinen som envisades med att äta upp pappren. Jag brukar ha god hand med kopieringsapparater men den här var de andras elaka kusin tror jag. Jag blev så störd. Jag skulle ju bara kopiera lite på lunchen. Jag har kopierat saker på mindre tid än en lunch förut. Som tur var för mitt humör hittade jag ett onamnat kopieringskort med 83 markeringar på och dessutom kom det en rolig gubbe från ingenstans och började hjälpa mig med den kärvande maskinen. Jag fick nästan för mig att han var kopieringsanden, för så fort jag rörde frontluckan på kopiatorn rusade han fram från bakom en pelare och ropade "Har det fastnat papper?". Sedan undersökte vi alla luckor, samtidigt som han skrockade "jaha, jaha det här var konstigt" och förmanade mig att inte peta för mycket på tonerkassetten, jag kunde få cancer. Till slut löste vi det och han försvann igen, nästan lika snabbt som han kom. Fast jag kunde inte kopiera i alla fall, den uppslagna boken var större än ett A3 visade det sig. Den väger 2,5 kilo och nu måste jag cykla runt med den när jag ska plugga nån annanstans än hemma. November. Som grööööt säger jag.