min fantastiska jacka

jag hade tänkt lägga upp semesterbilder här. sommarbilder på bad och sommarkvällar och fräkniga näsor och glassar i närbild. men idag känns det inte så lämpligt.
jag slutade jobbet klockan två och när jag klev av bussen i göteborg öste det ner från himlen och det rann floder på gatorna. jag var inte helt missnöjd, för jag hade min nya regnjacka på mig och skulle testa den ordentligt för första gången (den var DYR, men jag tänker inte säga hur). efter tio minuters cykeltur hem var allt utanför den fantastiska jackan plaskblött, det kippade i mina skor och jag gjorde våta fotmärken efter mig i trapphuset. mina jeans var inte torra någonstans, förutom möjligen i linningen. jackan däremot verkade inte bara vattentät utan direkt VATTENFRÅNSTÖTANDE och efter en liten avskakning i duschen var det som om den aldrig ens varit ute. jag är hänförd. nästa grej är att spara ihop till ett par regnbyxor.

jag har insett efter några års upprepade försök att jag inte är den här stilsäkra. jag är definitivt inte den som ger ett coolt helhetsintryck. det finns ju människor som gör det. alla deras prylar passar ihop och de skulle aldrig välja något som var utanför stilen för att det var mer praktiskt. eller så tycker de att det som är coolt är mer praktiskt, vad vet jag?
kim på mitt jobb är sån, han är asiat och har sitt hår klippt i en ganska löjlig tjejfrisyr med lugg som ingen nånsin kommenterar, förmodligen eftersom den hänger bra ihop med resten av hans jag, rutiga skjortor, lammullskoftor från lyle&scott och smala cheap monday-aktiga jeans (fast det inte är det för jag har frågat). han har nån sliten skinnväska med axelrem och sneakers eller skinnskor, han dricker espresso och kaffe svart och så cyklar han omkring på en cykel med jättesmå hjul och hög sadel och styre, och häromdagen sa han att han cyklat bakom mig in till stan och jag blev alldeles kall för jag såg mig själv på min rostiga femväxlade "mountainbike" som jag haft sen jag var tio, i hjälm och röd skaljacka köpt på naturkompaniet.
det är ju inte alls coolt.
jag vill ju se cool ut.
som nina persson till exempel. hon har jämt snygga kläder och är snygg. om hon skulle cykla skulle hon ha en sån där gammal svart tantcykel med fjädrad lädersadel, som man kan sitta rakt upp på och cykla, inte en fånig mountainbike.
men jag är ju liksom inte nina persson. och kim kan ju gärna få cykla på sin jävligt opraktiska cykel med alldeles för små hjul, han bor ju bara i örgryte, en av de backigaste stadsdelarna i göteborg. kul för honom. det gör jag med och jag förbannar mina växlar för att de funkar så dåligt. jag vill ha en bra cykel egentligen, inte en snygg! och när det regnar vill jag ha en jacka som funkar. snygga jackor funkar aldrig.
jag tänker på elin.
vi brukade hänga på gymnasiet, vi gick i samma klass och jämt så var hon så himla snusförnuftig och praktisk. hon hade alltid regnkläder med sig när hon cyklade, och hjälm, och en cykel som funkade, och så tränade hon orientering 5 dagar i veckan och var supervältränad. hon gjorde alltid läxor i tid och allt sånt.
och vi brukade reta henne lite för det, mest för att vi kände oss så dåliga själva.
fast redan under gymnasiet kände jag en viss samhörighet med elin pga det där praktiska tänkandet. att ha bra skor och sånt där. jag försökte slå undan det då, inbillade mig att jag var en sån där spontan och rolig person som gillar att dansa i regn och springa barfota i gräs. "regnar det? jaja jag tar väl med det här paraplyet då, det läcker lite, men det gör inget". well, FEL.
jag är otroligt praktisk.
i längden vinner bra grejer, tänker jag. dyrt, men visst det håller.
och ja jag känner mig nördig när jag cyklar med hjälmen ovanpå kapuschongen på jackan (bara för att den lilla skärmen på huvan gör att jag slipper få regn i ögonen), och det ser säkert skitlöjligt ut, men det är PRAKTISKT och det håller mig torr om öronen.
och jag är sån så det är inte lönt att låtsas nåt annat.