politik

vad har hänt med den politiska anna-karin?
EGENTLIGEN är det här inte alls jag.
jag diskuterade ju grejer förut. bråkade i ett halvår med en kille i ett debattforum om göteborgskravallerna, slipade argument, tänkte retoriskt. jag engagerade mig i grejer.
men inte nu.
min hjärna har mer och mer styrts av den delen som tänker mulberry-väskor.
det är lite tråkigt.
ytlighet är väl det.
men det är lätt!

idag fick jag lust igen.
pappa och jag lyssnade på p1 morgon vid frukosten. det var en debatt om irans eventuella kärnvapen, mellan andreas malm som är journalist på tidningen arbetaren och en lisa abramovicz, från svensk israelinformation.
det var så skönt att för en gångs skull höra utklassning i debatteknik från (vad jag tycker är) rätt sida i en politisk debatt. jag blir så ledsen varenda gång nån stackare från miljöpartiet ska sitta och försvara trängselskatterna och blir totalöverkörd av nån moderat slipsnisse.
men icke denna gång!
andreas malm hade alla kort på hand. han kunde årtal, många duktiga ord och stakade sig inte en enda gång. israel-kvinnan satt mest och "näe där tycker jag du har fel!"
det är så skönt att höra nån sitta i radio och säga det man tycker så som man skulle ha sagt det själv, fast bättre.
(ni kan själva lyssna på debatten på p1:s arkiv)

ps. om nån kommer med "israel kämpar bara för sin existens" som motargument till "israel begår övergrepp på den palestinska befolkningen"/"israel har kärnvapen"/"israel bygger en jävligt ful mur rakt genom en palestinsk skolgård" spyr jag på denne någons skor. ds.