katrull!

hej dagboken
idag har jag jobbat.
igår också.imorron ska jag också det. och på fredag. men inte på lördag för då är det julafton.
jag har inte köpt så många julklappar. det känns som om jag måste köpa några fler men jag har inte så mycket pengar.
idag fick jag en julklapp av mitt jobb.
det var en pastakastrull. det låter fånigt men jag blev glad, för jag har velat ha en sån men dom kostar flera hundra spänn så jag har tyckt det varit onödigt.
nu har jag en. det är bra. jag fick den fast jag inte ens är heltidsanställd. extraanställda brukar inte få julklappar. men min chef sa att om jag inte fått nån hade jag fått hennes. hon får ändå två eftersom hennes man jobbar på fyran.
förresten tycker jag att jag är värd en pastakastrull.
jag jobbade 16 timmar för det där företaget i fredags och trodde jag skulle dö bland kaffekoppar och phuketturister.
jag dog inte. men jag fick en kassadiff på femhundra spänn. och jag grinade av trötthet på bussen hem.
pga kassadiffen fick jag ha ett enskilt samtal med min chef för att förklara vad som hänt.
jag sa att jag väl räknat fel för att jag jobbat så länge.
hon sa att det tyvärr inte var förklaring nog.
då sen nystades hela historien upp. hur jag precis skulle dra ner jalusierna och räkna kassan då en hel charter kom tillbaka. hur jag var ensam och de var nästan tvåhundra. hur de var hungriga och ville ha mackor men att jag hade slängt allt. de hade flygkuponger på hundra spänn per person. för en barnfamilj betyder det fyra- femhundra gratiskronor att äta för. synd bara att det inte fanns så mycket mer än muffins och öl.
muffinsarna tog nästan slut.
jag var så darrig att jag inte kunde öppna vinflaskorna själv utan var tvungen att be kunderna göra det.
sen bestämdes det att de skulle få hotell för flyget kunde inte gå förrän nästa dag. då var en del, som köpt sprit för sina flygkuponger, redan så fulla att de tog stryptag på varann och polisen och ungefär femton vakter kom dit.
en kille fick åka till häktet istället för thailand. när dom gått stannade jag kvar och diskade till klockan fem.

jag berättade allt det för min chef för det visade sig att hon inte visste nånting. och inte de andra cheferna heller. de hade inte ens reagerat på att mina stämpeltider var 13:00 IN och 05:00 UT.
då tyckte hon synd om mig och sa att hon förstod att det blivit diff i kassan.
hon skulle säga det till ekonomiavdelningen sa hon. det skulle ordna sig sa hon.
mmm det får det fan göra, tänkte jag. om de tror att det finns nån människa som inte skulle räkna fel på några hundringar i den sitsen får de ju gärna anställa den übermenschen men varför en sån person skulle vilja arbeta där förstår jag inte.
jaja.

hejdå dagboken.