uteliv

Vad har man bloggen till egentligen? Skriva om uteliv kanske. Som hon Mindy Lara i GP gör. Jag förstår ärligt talat inte hur hon orkar. Hur många olika fenomen i Göteborgs uteliv kan man hitta och skriva om egentligen? Pustervik har målat om och Nef har blivit gubbigt, ah gud, kill me om jag måste läsa henne nästa fredag igen. Well bara för att göra en Mindy Lara kan jag ju ta upp fenomenet tråkig indie.
Jag var på en tråkig indieklubb på Storan igår. Först var vi på Victoria och suckade över deras bord och stolar-policy, (man får inte ställa dem i andra konstellationer än de bestämt, då kommer vakten och skäller), jag drack surt vin för 25 kr glaset och skrek sönder min röst på Lisa rakt över bordet för att överrösta den förskräckliga technon som bartendern envisades med att skruva upp.
Sen, precis lagom till mitt vanliga fyllesug på choklad, kaffe eller möjligtvis pommes frites, bestämdes det att vi skulle gå nånstans och dansa, för alla var så på utom Lisa som mest sa "jaja, jag följer med er till Rio Rio, sen tar jag vagnen hem".
Vi gick till Rio Rio.
Det var en tom båt. Färgglada lampor, men inget folk.
Vi övervägde Sticky, men det är så trist att känna sig som en pensionär bland alla ungdomar när man går på lokal så vi skippade. Hamnade på Storan. Först en vakt som kollade leg (!) och oentusiastiskt önskade en trevlig kväll. Sen 80 spänn inträde och obligatorisk garderob 20 kr. Hela min kropp sa nej, men eftersom jag var sist och eftersom de andra snällt betalade föll jag för grupptrycket och slängde surt fram min skrynkliga hundralapp. Kunde de inte bara tagit hundra spänn inträde och låtit garderoben ingå? Svin.
Det var typ tomt därinne och dom spelade Belle & Sebastian. Jag beställde en sur (men god!) drink och tjurade. Hade fan hellre stannat kvar på Victoria och fuldansat techno med Handelsstudenter på pubrunda. Jävla skit.
Det kom mer folk men ingen dansade förutom två tjejer i likadana klänningar. Andreas och jag buggade lite till New Order men vi är ganska osynkade och han vred typ min arm ur led.
Sen började bandet spela. ("Oj nu är det ett band!" sa jag förvånat, för jag visste inte att det vankades livemusik)
Det var the Fine Arts Showcase, Gustav Kjellvanders band. Jag har sett Gustav Kjellvander förut, när han och hans brorsa hade Songs of Soil ihop och spelade på Lilla Teatern i Uppsala. Då var han väl typ 20 år och jättespenslig.
"Men var är Kjellvander?" viskade jag till Andreas, för allt jag såg på scenen var en tjockis i cowboyhatt och jeansjacka.
Sen tog han av sig hatten det visade sig att det visst var Gustav Kjellvander.
Men vi gick efter tredje låten för det var tydligen inte så bra tyckte de andra. Jag brydde mig inte så mycket, det lät som band gör mest och då kan man väl lika bra vara utan.
Bröderna Kjellvander är duktiga men dancing feet har de inte.
Jag vill ha schysst DANS bara, och det får man inte på tråk-indie-klubbar, för där sitter folk bara och är snygga. Jag vill ha mindre snyggt och mer svett. Mindre häng längs väggen och mer moves till musik som går att röra sig till. Inte jävla Belle & Sebastian.
I väntan på bättre tider går jag på danspass på Friskis & Svettis. Där behöver man i alla fall inte skämmas för att man mimar med i Lena Ph.