brev från pappa

Hej kära dotter

Jag har tänkt på det vi pratade om igår. Om framtiden för dig och din generation, för att inte tala om dina barn. Ibland kan jag nästan få dåligt samvete för att jag skaffade barn.

När din mamma berättade att hon var gravid, så hade jag nog givit upp hoppet om att få barn och mer eller mindre accepterat detta faktum. Jag blev därför väldigt glad när jag fick höra detta och jag skulle naturligtvis inte vilja vara utan dig även om det kan kännas egoistiskt ibland.

Att få vara med om ett barns födelse och få se detta barn börja krypa, gå, prata osv. är oerhört förunderligt. Att vara förälder är ett livslångt åtagande, det kanske man inte förstår som barn, då man ibland tycker att föräldrarna lägger sig i för mycket. Speciellt när man flyttat hemifrån och vill klara sig själv. Detta åtagande är i mitt fall inte särskilt betungande eftersom jag vet att du klarar dig. Men jag kan som sagt var känna dåligt samvete ändå . Men att det föds barn till denna värld är ju en riktig tillväxt, till skillnad från den tillväxt ekonomerna pratar om. Den som bidrar till att förstöra livsbetingelserna för inte bara oss människor, utan för allt levande på denna jord. I Sverige idag föds det färre barn än de som dör. Därför skulle befolkningen minska om vi inte hade invandring. Jag tror att det hänger ihop med att jakten på ekonomisk tillväxt gör att vi inte har råd eller tid med barn, vi måste göra karriär och om vi får barn lämnar vi bort dem till andra på en gång. Det verkar inte klokt egentligen. Vi gjorde ju samma sak med dig.

När jag växte upp var min mamma hemma trots att vi mycket fattigare på den tiden. Både som familj och land. Självklart hade vi inte så mycket prylar men det gick att leva ändå och vi svalt inte.

Slutsatsen blir alltså: Var inte rädd för att skaffa barn, utan barn har mänskligheten definitivt ingen framtid och dessutom vore det kul att bli morfar.

Kram från Pappa