paaarty

jag skriver med mitt nya tangentbord.
andreas spillde kaffe över mitt gamla, en hel mugg, och efter det återhämtade det sig inte. nu har vi dryckesförbud vid datorn.
hur som helst köpte han ett nytt, och hans dåliga samvete betalade ett som jag själv förmodligen inte skulle köpt (eftersom det finns billigare på claes ohlson). men jag gillar det! det är svart och silvrigt och tangenterna låter nästan inte när man skriver.
man kan köpa tangentbord helt i borstad aluminium, det tycker jag är knäppt.

igår kunde jag inte prata.
det var väldigt frustrerande. speciellt eftersom jag slog i huvudet jättehårt i snedtaket och inte kunde skrika hur jävla ont det gjorde. istället började jag gråta. ljudlös, frustande, snorig gråt. det kändes som när man var liten, och det enda medel man hade mot smärta var just att gråta.
andreas tröstade mig. det kändes fånigt, men det kunde jag inte säga.
och när jag ändå var igång fortsatte jag med att snörvla över att jag inte fått prata på hela dagen, att jag inte pluggat nåt under helgen och inte fattar nåt av fysiken, att the constant gardener är en jättesorglig och hemsk film och att jag jämt slår huvudet i grejer, varför gör jag det?

idag har rösten kommit tillbaka, men jag känner mig inte ett dugg bättre. jag hostar och känner mig febrig, hoppade över lektionerna efter lunch.

bifogar den bästa bilden från i lördags, då carl och fredric hade inflyttningsfest. mycket lyckat, med mellanstadiedisco i vardagsrummet, och carl som dansade sig svettig i svarta jolly roger-diskhandskar.
tack för det!