blekt

Åh jag tror inte jag har sett dagsljus på en vecka nu. Det var möjligen lite sol när vi klev av bussen i Skara i lördags men sen dess har det varit mörkt. Och det här ska vara Sveriges framsida. SVERIGES FRAMSTJÄRT tänker jag ibland. Framstjärt är ett hemskt ord, men jag räds inte. Jag vet inte riktigt varför jag står ut här. Större delen av året regnar det eller är mulet. Och skulle det för en gångs skull vara en vacker vinterdag kan man ge sig fan på att det är inversion. En kvarts promenad och grattis du har utvecklat astma!

Institutionen där vi har våra lektioner har knappt några sidofönster heller utan det enda dagsljuset som kommer in sipprar in från små smala takfönster. Och det är inte ens nåt ljus! Klockan 14.00 och det känns som skymning?! På rasterna envisas mina klasskamrater att stå och hänga i det mörkaste hörnet i korridoren, drickandes sitt medhavda termoskaffe. Igår när jag gick ifrån dem en stund, in på toaletten och såg mig i spegeln fick jag nästan en chock. Jag såg ut som ett blekt djur som fått en stark lampa i ansiktet. Huden blåaktig under ögonen, nästan genomskinlig. Inga sommarfräknar kvar, bara vit hud och nån enstaka finne. Dessutom note to self: GÅ OCH KLIPP DIG. SNARAST.

Tur att det är jul snart så man kan moffa i sig choklad och dränka sina sorger i julmust.
Hej!