stor suck med en gnutta hopp

jag inser ibland att jag lever i en bubbla. det jag tycker är viktigt bryr sig de flesta människor inte ett skit om. saker som jag tror är livsviktiga. det är deppigt.
mina dagar på praktiken spenderas framför datorn. en hel del surfning på internet blir det, men inte bara för nöjes skull. idag hittade jag en blogg som heter The climate scam som jag läste en hel del i och som ligger till grund för mitt humör för tillfället. det var en ganska saklig blogg, och jag håller visserligen med om vissa saker som står i den, men efter jag läst de hundratals kommentatorsinläggen blev jag deppig. vissa människor är så... konstiga. och de tycker att jag är konstig. vi kommer aldrig komma överens, det är jättesorgligt.
det är ju så lätt att tro att allt kommer ordna sig när man träffar miljömedvetna människor hela dagarna, praktiserar i en organisation som köper miljövänliga möbler och tränar sig på videokonferenser för att minska sina flygmil.
fast det kanske är tur att det finns skeptiker också, de tar en tillbaka till verkligheten, det måste jag medge.