2005-09-30

bra

idag har jag gått och oroat mig hela dagen för en jättelöjlig grej.
jag var otroligt stressad när andreas ringde igår för det kändes som min lediga dag bara rann mig ur händerna. jag skulle göra allt men hann inget. så medan vi pratade om paris och hur dyrt det eventuellt skulle bli försökte jag packa ner mina träningskläder och få telefonsladden att räcka till hela mitt rum. han skickade länkar till olika hotells hemsidor till mig via msn som jag kollade på och försökte förstå något av, men på det stora hela var jag nog rätt disträ och ouppmärksam, säkert otrevlig också, och när vi hade lagt på fick jag största ångesten. så när jag tränat skickade jag ett sms och sa förlåt och förklarade lite, och imorse skrev jag grattis eftersom han fyller år idag.
han svarade inte på något.
jag har gått omkring med skräckscenarion i huvudet hela dagen och när jag kom hem var jag så trött och ledsen att jag höll på att börja gråta när han inte svarade på hemtelefonen.

allt förnuft säger ju att man borde tänka någorlunda rationellt och lugna ner sig några hekto när sådant där händer, en mobiltelefon är faktiskt inget riktigt säkert kommunikationsmedel, men när det kommer till pojkvänner gäller inga vanliga lagar.

så jag tjurade lite till och sen ringde jag igen, och då svarade han, nyss hemkommen, lyckligt ovetande om alla stadier av bekymmer jag gått igenom under dagen.
"ja jo jag förstod att du var stressad, men det gjorde inget! och jag har knappt några pengar kvar på min mobil, det är därför jag inte svarat. jag är inte arg på dig!"
"okej... bra..."

så det är alltså bra.
bra.