letit

Först var man tillsammans och kär och sådär (ni vet) och sen från det, eftersom det tog slut nångång i det värsta höstmörkret och man trodde man skulle döööööö (fast man vet egentligen att man överlever, herregud), har man på lite mindre än ett år gått från lämnamigifreddetvarjudusomgjordeslutförihelvete till fanvakulåseeesringmignästagångduäristan!!!
Politikprat och känsloliv, fast på varsitt håll nu då förstås. Att det går, det är så underligt. Och den här känslan, nästan lite skamsen, hur kunde jag egentligen? Bli så "förstörd" menar jag. Det är ju så uppenbart att han passar bättre som vän. Det har han alltid gjort. Jag med.