noriko

Jag fick ett mail på Facebook skrivet på spanska. Det var från en tjej jag lärde känna för 5 år sedan när jag var i Spanien. Hon heter Noriko och är från Japan. Det var lite knaggligt skrivet men jag antar att hon ändå skriver bättre spanska än jag. Det stod typ ”Hej, gud vad länge sen, hoppas du har det bra, jag älskar dina foton, har du varit tillbaka i El Puerto, det har jag, ska dit i december hoppas jag, puss & kram”

Noriko åkte som en skottspole mellan Spanien och Japan redan då och hennes flygbiljetter kostade 2000 euro stycket. Hennes pappa var tydligen skitrik, fast han gillade inte att hon gillade Spanien så mycket. Hon träffade nån spanjor och nästan månadspendlade eller hur det nu var. Vi brukade fika eller gå på bio, Noriko älskade att biljetten bara kostade 3 euro för det var jättedyrt i Japan sa hon. Vi såg Pirates of the Caribbean och Love Actually dubbade till spanska, och massa fåniga spanska komedier, det var trevligt. Hon var ganska japansk på det sättet att hon hade skitmycket teknikprylar (bland annat en kamera tunn som ett anteckningsblock, vilket var rätt high tech 2003) och Hello Kitty-accessoarer och sånt. Jag förstod aldrig vad det var hennes pappa gjorde, eller vad det var meningen att hon skulle göra, om hon hade nån examen (hon var fyra år äldre än jag), eller om hon bara reste omkring och hängde. Hon hade bott i USA rätt länge innan hon kom till Spanien förstod jag i alla fall.

Det var konstigt att höra av henne just idag, eftersom det här datumet påminner väldigt mycket om Spanien 2003. Det var då Anna Lindh blev mördad och jag sparade en dagstidning med en bild på henne på första sidan som aldrig visades i svenska tidningar, av pressetiska skäl tror jag. Det var så konstigt eftersom det hände så långt bort och samtidigt i lilla Sverige. Den spanska tanten jag bodde hos bara ruskade på huvudet åt mig och min mållöshet och sa att i Spanien blir politiker sprängda och nedhuggna på gatan var och varannan dag av ETA. Sen klappade hon mig på axeln och sa att det var tråkigt, för Anna Lindh hade enligt henne alltid verkat som en fin och bra person. Det är alltid de som råkar ut, sa hon. Tänk på Palme!

Mycket hände den hösten. Jag lärde mig ett nytt språk. Den spanske prinsen hittade äntligen nån att gifta sig med. Nya löpsedlar. Mediedrevet på utländska politikermord är inte särskilt stort och Anna Lindh glömdes bort i virrvarret. Jag missade allt. Skönt. Körde bil i Granada, vandrade i spanska berg, kollade spansk film, drack spansk sprit, hängde med japaner och amerikaner och lärde TILL SLUT känna några spanska människor lagom tills jag skulle åka hem. Men det var värt. Hade jag en pappa som Norikos skulle jag göra om det.