ritning

Jag har börjat rita med färgpennor. Sist jag gjorde det var kanske i 12-årsåldern så motiven blir mest som då - blommor, hus, träd, äpplen. Utvecklingen har stått still. Men för första gången på länge är det roligt och inte så ångestfyllt att rita. Det ser ut som det alltid gjort för mig, jag har otroligt svårt att göra raka streck och runda cirklar och jag vill gärna färglägga pappret ända ut i kanterna. Varför är det mindre ångest att teckna med färgpennor än med blyerts? Kanske för att färgpennor är lite barnsligt, det behöver inte bli perfekt. Bara blyerts är liksom TECKNING, en konstart, och jag får genast prestationsångest. Så löjligt, det är ju bara jag som tittar på teckningarna ändå.
Jag vill gå en teckningskurs för att avdramatisera det hela men det kostar ju flera tusen spänn, så kanske får jag gå vägen genom färgpennorna.