profilen

Jag känner nästan inte igen mig när jag kommer hem till Uppsala längre. Det ploppar upp nya hus överallt, resecentrum och musikhus och jag vet inte allt, och överallt byggs det nya motorvägar och rondeller, för att binda ihop stan till den nya E4:an.
Förändring och förtätning.
Det känns att jag inte bor där längre. När jag var hemma nu gick jag för första gången fel i mina föräldrars köksskåp.
Det irriterade mig lite.
Mycket annat irriterade mig också. Min pappa som måste kolla på EM-kvalet mitt i efterrätten. Mamma som lägger fram gamla saker som är mina som jag borde ta med mig hem och gör så att min resväska blir dubbelt så tung. Jag själv, som beter mig som en tjurig tonåring och går med på att äta quornfiléer varenda middag bara för att jag inte orkar göra nåt bättre själv.
Och idag: trött på att vara ensam hemma, att äta ensam, att handla ensam, att inte orka träna, plugga, städa, laga mat, göra nåt vettigt.
Trött på mina kläder, mitt hår, min hy, min medelmåttighet.
(Saknar Andreas så jag dör)