kaffe och nåt mer

En bra sak med att sommaren snart är slut är att stan börjar kännas normalbefolkad när man går i den klockan halv elva en vardagförmiddag.
En dålig sak är att gratistidningarna och deras utdelare har kommit tillbaka.
Jag är trött på att behöva säga "nej tack" var femte meter så jag har börjat skaka på huvudet istället och jag vet att i slutet på oktober nångång kommer jag hata dem mer än nånsin.
Det är det här med att aldrig få vara ifred. Är det inte City eller Metro är det folk som försöker få en att byta elbolag och är det inte det så ringer det nån på mobilen som vill få en att skaffa en ny. Man kan ju få förföljelsemani för mindre.

Vi växlade danska pengar och drack kaffe på nåt hippt ställe. Ett sånt där där kaffe är konst. Helkaklade väggar, skulle kunna varit ett ombyggt badrum. Inget knussel, bara en storlek på kaffet. Italiensk tryffel på ett fat bredvid kassaapparaten.
Och så män i 30-årsåldern med skäggstubb, linne och sneakers bakom disken som ropar till varandra sådär käckt som bara såna män gör.
"Wille! Brie/salami!"
"Yes yes, right up!"
Jag fattar inte varför det alltid är den sortens killar på den sortens ställen. Alltid killar. Alltid liten lokal och helkaklat. Alltid italienskt kaffe. Obegripligt. Det finns ett på Gibraltargatan också. Jag har knappt sett en kvinna på det stället. Både personalen och klientelet verkar vara män.
Det är som att så fort kaffe blir nåt mer än bara kaffe så är det ok för killar att syssla med det. Det är ok för killar att servera kaffe om det är ett sånt ställe. Men på ställena på Centralen jobbar nästan uteslutande tjejer. Även på Espresso House. För det är ju kaféer. Där är kaffe nåt som görs på löpande band. Svårt att definiera skillnaden men det finns en, det känner jag ju.
Hur som helst, det var mycket gott kaffe på det hippa stället. Nästintill perfekt. Och inte farligt dyrt. Det måste jag ge dem. Men den käcka skäggstubbstämningen i lokalen, den skulle jag gärna sluppit.