semester - ljuva lediga tid

Jag fick nån form av magsjuka i Kebnekaise. Det hände tredje dagen vi var där och fuckade allting rätt mycket. Jag kunde inte äta nånting och Andreas fick gå till Tarfala ensam. Han fick dessutom trösta mig i alla möjliga gråtattacker jag fick över mitt grymma öde. (Magsjuka! I Kebnekaise! 19 km till närmaste bilväg! osv)
Här är vi på väg från Nikkaloukta till Kiruna, jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv tror jag. Hade jag haft nånting i magsäcken hade det kommit upp i en medhavd plastpåse, men det har jag inte så inget händer, istället känns det som om hela jag ska vändas ut och in, jag önskar att nån bara kunde söva ner mig och frakta mig i en låda till Göteborg, lägga mig i min säng och låta mig vakna när allt är över.
Men det går inte. Istället sitter vi på den skumpiga bussen i nästan en timme, busschauffören pratar på grötig norrländska om älgar i skogarna och Abisko och Kirunas flytt och jag vill bara döööööööööö.

Sen kommer vi till Kiruna, jag darrar på benen, kan knappt bära min ryggsäck, bär mina skor bara, Andreas älgar iväg in i stationshuset med både min och sin egen ryggsäck, lämpar av dem och mig på en bänk och springer och handlar lunch, jag vill absolut inte ha nåt.
Sen sitter vi på tåget, jag dricker vatten med salt i och gubben mittemot tittar på mig som att han tror att det är nåt annat vitt pulver jag stoppar i mig. Vi åker baklänges, det går ganska bra, allting går ganska bra, jag lyckas till och med dricka lite fruktdryck, när vi kommer till Boden och vi ska byta tåg igen. Ansträngningarna gör mig helt slut, jag tror jag ska svimma och Andreas får hjälpa mig bära igen.
Åker tåg i ytterligare 19 timmar, lyckas stoppa i mig två tuggor banan och typ 1 dl yoghurt, tar taxi hem från stationen, sjukskriver mig två dagar.

Min chef frågande: du tror inte du är bra på tisdag heller???

Jag orkar inte ens förklara. Säger "jag har inte ätit sen i onsdags", men det är som om sånt inte biter på chefer.
Magsjuka för dom är uteslutande fontänspyendet i toalettstolen, ingenting om att det tar 11 timmar att dricka upp 33 cl yoghurt.

Dessutom har kläderna blivit för stora.
Jag ser ut som jag varit med i det där jävla superskinny me-programmet.

Men jag är glad att jag är hemma i alla fall.