dilemman

Jag måste egentligen städa.
Eller måste och måste men...
Vad måste man egentligen?
Vag har en timme på mig.
Jag tänker inte.
Jag tänker sitta och dricka kaffe vid köksbordet och läsa gp och möjligen plocka upp gårdagens tidning från golvet och lägga i pappersinsamligen.
Jag hatar att känna krav på att städa.
Det är ingen som ställer dem förutom jag.
Sist jag städade gjorde jag det ensam för att Andreas jobbade och mina föräldrar skulle komma hit. Min mamma är en sån som ser om det inte är städat. Åtminstone skulle hon sett det då för det såg för jävligt ut. Jag var jättestressad. Vår matta var nästan grå, och den är röd annars.
Men nu har jag ingen lust att börja för jag vet att om jag börjar kommer jag inte kunna stoppa mig själv.
Då kommer jag dammsuga hela lägenheten, torka golven och damma takbjälkarna för jag står inte ut.
Och det kommer ta jättelång tid och förta min kaffepaus.
I need mitt kaffe.
Eller snarare: jag behöver känslan av att veta att jag inte behöver göra något annat än att sitta vid köksbordet och dricka kaffe.
Så varför gör jag inte det?

Ja det kan man fråga sig.