du skall konsumtionsdöden dö

har hamnat i packningslimbo igen. jag ska åka till skara imorgon, men inte förrän på eftermiddagen. först måste jag tvätta. och då är det ju svårt att packa först. fast jag skulle ju kunna börja lägga fram grejer, men det är så tråkigt. jag lyssnar på bob dylan istället och laddar min ipod. det blir alltid så att jag typ sitter och kollar på när ipoden laddas. helt plötsligt är den klar, och vips, jag har suttit vid datorn i två timmar, vilket inte var meningen.

jag har jobbat idag. det var sista dagen på mina två intensiva jobbveckor den här sommaren. tålamodet räckte precis. började bli lite bitter i fredags, men det gick över på lördagen och sen var det ju bara söndagen kvar, då står man ut med vad som helst för att man vet att man får gå hem snart.
men människor alltså, det finns inget jag kan bli så trött på. jag tror jag har lite extra svårt för försäljningsarbete för jag avskyr ju konsumtion och konsumtionssamhället. att stå och ta betalt för varor dagarna i ända får mig att må lite dåligt faktiskt. jag vill inte att de ska komma och handla egentligen, även om mitt jobb hänger på det. de köper massa grejer de inte behöver, jag ser ju på dem att de gör det och vissa säger det till och med. ibland när jag står där tänker jag att vi köper och säljer oss rakt in i undergången. människor är som små maskiner, allt de tänker är "ny grill, ny grill, ny grill" tills de köper en, då slår tanken om till "ny bil, ny bil, ny bil" och sådär håller det på. och i villaområdena i mölndal har alla till slut likadana grillar, verandaskärmar, stenläggningar och silvriga bilar. det får mig att må dåligt.

men vad ska jag göra åt det? jag är också en del av alltihop, har min anställning, går dit och gör mitt jobb och får mina pengar. när jag är där bryr jag mig inte ett skit om vad de ska ha grejerna till. vad har jag för rätt att döma dem? jag har själv växt upp i ett område där alla husen ser likadana ut och alla människor ägde en volvo (förutom vi som hade en opel). men all denna konsumtion alltså, fan. det kanske blir så om man äger en villa. varför kan man inte ha verktygskooperativ egentligen? hur ofta använder man en borrmaskin egentligen om man inte renoverar? måste alla ha en egen?
det är sånt jag funderar på ibland på jobbet. men för det mesta känner jag mig rätt hjärndöd.