freda

Det är fredag och vi hade bara lektion till tolv. En dödstråkig kille från kemi pratade om olika undersökningsmetoder. Jag lyssnade och antecknade med mina nyinköpta färgpennor, var för en gångs skull pigg. Vår statistiklärare, som annars är den bästa föreläsaren vi har just nu, har tyvärr alldeles för sövande röst. Det är nånting med hur hon uttalar ord. Hon har samma effekt på mig som Susanne Ljung. Jag vill bara sätta mig i nån soffa och blunda. Det går ju tyvärr inte ihop med statistiken i övrigt. Jag har inte köpt boken heller så jag kan inte plugga på egen hand. En kvinna i Skellefteå ska skicka den till mig, jag hoppas för guds skull att hon inte lurar mig.

Jag bestämde mig för att gå hem från skolan idag, för jag känner mig hopplöst otränad just nu. Det tog ungefär en timme. När jag var på berget ovanför Chalmers kom en man i elrullstol nedrullande för en gata och började prata med mig. Jag kände igen honom för han är jämt på Chalmersbiblioteket och jag har aldrig förstått riktigt vad han gör där. Han följde med mig en bit på vägen och visade en trappa ner för berget. Han frågade vad jag pluggade och sa att han höll på att skriva en övningbok till elektrokemi, det var därför han brukade sitta på biblioteket. När vi skildes åt tryckte han min hand och sa att ödet fört oss samman. Jag sa att vi kanske ses på biblioteket.

Sen gick jag hem och drack kaffe och skrev rent mina statistikanteckningar. Filmfestivalen börjar idag och för en gångs skull känns det som om jag har hur mycket tid och pengar som helst.