natt

ibland när folk frågar dumma saker på jobbet har jag lust att grimasera lite och svara nåt jättedumt tillbaka bara för att frågan var så dum.
typ "är det här vatten?"
ba "nä det är bara en genomskinlig plastkaraff med flytande bensen, drick det för allt i världen inte!!"
inte för att jag blir arg på dem eller så men det vore bara så roligt att nångång få göra det.
för att när man jobbar i kafé får en uppfattning om att vissa människor går omkring utan att förstå nånting av sin omgivning, de kollar sig runt och frågar närmaste person:
"är det här gaffel? är det här servett? går det här att äta? har jag betalt? är det här jag är? är det här utrikes? har ni mjölk?"

(har ni mjölk? är en fascinerande fråga också. som om det vore för mycket att ta för givet att en restaurang har mjölk, som om expediten skulle bli sur och ba "NÄÄ HALLÅ VAR TROR DU VI ÄR? NEW YORK?")

en gång var det en man som frågade mig om vi hade leverpastejmackor.
"nej tyvärr" sa jag
han såg sträng ut.
"VARFÖR har ni inte det? leverpastej som är så gott!"
då tänkte jag att.. äh jag vet inte vad jag tänkte. jag tänkte nog på att människor drivs av enfald.

idag tex när jag åkte hem hörde jag två tanter diskutera vid spårvagnshållplatsen. den ena sa:
"ja och så målade de om scandinavium grått, bara för att de ska kunna belysa fasaden med olika färger. och det kostade fem miljoner vettu. och JAG som tyckte scandinavium var så fint orange innan!"

jag hade förstått hennes irritation om det hade varit i huvudsak pengarna. men det hon var arg över var inte att det kostade fem miljoner utan att HON hade tyckt om färgen som scandinavium hade innan ommålningen. alla hennes vänner tyckte säkert likadant. varför lyssnade ingen på DOM? och varför har landvetter inga leverpastejsmörgåsar? varför är alla nya hus så fula? varför blir allt bara sämre? var har ni servetterna? är det här vatten?

nej det är bensen. please drink.