L-U-G-N

Idag ska jag träffa en studievägledare och prata om min framtid. Eller i alla fall vad jag ska söka för kurser till hösten. Jag har bestämt att jag inte ska läsa miljökemi den här terminen eftersom det betyder att jag kommer läsa 200% och jag orkar bara inte. Vad är det för mening egentligen? Jag har redan fått magkatarr efter pappas hjärtinfarkt och allt annat jag gått och stressat upp mig för den här terminen, och jag vill inte att det ska bli kroniskt. Det vore faktiskt jättehemskt. Jag saknar att dricka kaffe.

Jag ska lugna ner mig lite. Säger jag IGEN. Men magkatarr är faktiskt skitjobbigt, jag har mått illa varje dag i tre veckor (och trott att jag varit gravid ungefär 20 gånger), och igår på jobbet fick jag ont i bröstkorgen på ett obehagligt sätt, nästan som jag hade ont i hjärtat. Och magkatarr KAN förväxlas med hjärtproblem, det fick jag lära mig av att pappa två dagar efter han kommit hem från sjukhuset tog två nitroglycerintabletter och nästan tuppade av, för det var inte alls nån ny infarkt, bara lite sura uppstötningar, orsakade av hjärtmedicinen han fått. Ironiskt. Ambulans till sjukhuset igen. Och nu har jag fått samma grej. Inte hjärtinfarkt då som tur är. Det vore ju tragiskt vid 25 års ålder.