spel
kalle hjälpte oss med tårtan.
vi spelade alfapet också. det var länge sen sist, kanske just därför tänkte vi inte på riskerna.
andreas och jag har haft ett långt alfapetuppehåll för att rädda vårt förhållande, eftersom han alltid vinner, OCH JAG BLIR HELT VANSINNIG AV ATT HAN ALLTID VINNER.
VARFÖR VINNER ALDRIG JAG?
hur som helst.
den här gången var kalle med och det var hans tur att bli bitter. andreas vann såklart igen, men jag kom åtminstone inte sist. kalle sa att han kände sig som världens sämsta människa, och tillsammans med hans normala kvälls- och vinterdeppighet var det inte nådigt.
det blev hätsk stämning vid bordet. kalle tog illa vid sig av min försiktiga uppmuntran, som han tyckte var ett rent hån ("bra lille kalle, duktigt!") och jag störde ihjäl mig när andreas plockade över 20 poäng per gång på ord som "sex" bara för att han råkat pricka in x:et på en 4x-ruta.
eftersom vi låg under kände vi oss tvingade att mobba andreas för att han inte kunde huvudräkna ihop poängen.
grymt spel kräver grymma metoder.
nästa gång ska vi spela nåt snällare. kanske cillas boklek.
posted by Anna-Karin @ 20:21
3 Comments:
Ibland kommer jag på att jag ska läsa din blogg och det är alltid en lika bra idé. Jag har slutat läsa folk skunkdagböcker (eller ja, jag gör de inte så ofta längre) men bloggar har jag fortfarande inte kommit över. Jag har precis förlorat min betapet motståndare till Paris men sitter dock på ett cillas boklek. Du är välkommen att komma hit och spela någon gång, ta med Ida jag vet att hon har vett att uppskatta det.
alfapet är typ världens bästa spel, och det är det enda jag vinner i ibland, vilket gör att jag gillar det ännu mer.
joppe: det gör jag gärna! cillas boklek är ju alltid roligare när man är fler än två också!
sofia: jag gillar alfapet men jag HATAR att jag aldrig vinner!!
Skicka en kommentar
<< Home